BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

Hej allihopa.

Här är det sådär idag :( Har väldigt ont i mina fogar :( Började redan igår,men ännu värre idag. Är så trött för jag inte kunnat sova pga att jag haft ont, råkade till och med väcka mannen i natt pga smärtan. Kunde knappt ta mig upp hur soffan. Hur skall jag fixa detta i flera veckor till ? :'( Så med min foglossning så går det bokstavligt talat åt helvete med. En del säger det kan bli bättre mot slutet när bebis sjunkit ner och fixerat sig, jag hoppas på det men inte speciellt säker eller positiv till att det kommer hjälpa eller göra så mycket skillnad för mig dock. Eftersom foglossningen bara blir värre och värre för varje dag :( Imorgon går jag in i v 34 ( 33+0 ) vilket innebär att det är 7 veckor kvar till BF, hur skall jag fixa det. Orkar verkligen inte mer och orkar inte ha ont och vara trött hela tiden. Känns tungt, så när det gäller humöret så är jag inte så mycket irriterad även om det kommer ibland när jag har väldigt väldigt ont. Och trött men inte farligt, men att jag känner mig orkeslös,ledsen,nedsänd och tråkig. Känns som jag sällan är glad :( Sammandragningarna är ju där men känns lite lugnare än så länge idag,lika så förvärkarna. I fredags dock hade jag en del molande värk,vi var och handlade så hade jag en molande värk och blev bara mer och mer varm,illamående och ont i fogarna, kände mig nästan svimfärdig. Så fick gå ut och sätta mig bilen för mådde verkligen jättekonstigt. Sen igår hade jag också en hel del molande värk som mensvärk, inte att det gjorde ont eller så men ömmade i magen. Så antar att det var växtvärk och förvärkar. Igår hade jag även,framförallt på kvällen så det pirrade,ilade och typ stickande känsla i underlivet som kittlade och små nöp till någon gång. Väldigt speciell känsla,inte att det gjorde ont men lustig,kittlande och obehaglig känsla. Antar att det var bebis som åker ner lite och gottar till sig :) Även idag har jag känt det där ilande och pirrande känslan ner till så. Har även väldigt mycket mer flyttningar just nu, men på läkar kontrollen i torsdags så sa läkaren att jag hade helt normala flyttningar,så antar att det bara är så nu i slutet att det blir lite mer. Så att såhär ser det ut just nu för mig. Imorgon är det vardag igen med jobb för mannen och dagis för dottern efter att vi haft sjukstuga här. Se om nästa vecka kan gå fort,vill gärna träffa min bm och prata igenom det läkaren sa och få veta vad läkaren skrev till henne och även prata om hur jag mår och se hur mycket sf.måttet ökat och om bebis åkte ner mera i bäckenet som jag misstänker.
Ne nu skall jag nog se om jag kan lägga mig och vila lite, är så galet trött och ont. Hoppas ni andra mår bra. Kram på er

Ringde du något om dina vattniga flyttningar? Jag upplever också att jag har mycket mer flyttningar de sista veckorna och att det ibland de senaste dagarna har varit mycket mer rinnande. 

Tack för svar! Gällande moderkaka i framvägg göra ingen extra koll om du inte har den långt nere. Annars är det precis som att ha den i bakvägg.. Bara att den är fram
??

Min första tanke är att det kanske är bra att prata med någon kurator ändå, just för att du då kanske får någon som backar upp dig och hjälper så att BM förstår allvaret m.m Jobbigt att inte få må bra! Det tär verkligen på både kropp och själ och på alla runt omkring:( massa styrkekramar till dig!!<3

Hej på er.

Idag är en tung och jobbig dag :( Just nu ligger jag bara i sängen och tårarna forsar ner för jag har så sjukt ont i mina fogar och rygg :'( Det bara hugger till och ilar, magen är stenhård så fort jag reser mig upp eller skall göra något. Ändå har jag knappt gjort något idag. Gick en kort promenad så hunden fick kissat imorse och så lämnade jag dottern på dagis bara, Sen har jag fått hjälp med att hämta henne och blivit körd hem och så,vi har varit hos vänner där hon kunnat leka av sig så inte behövt göra mycket alls idag. Ändå så sjukt ont, så vet inte vart jag skall ta vägen. Alvedon hjälper inte alls, så ingen idé och ta det. Vet inte alls vad jag skall göra eller ta vägen. :'( Funderat mycket kring detta med att läkaren sa att man kunde ev kolla på bedömning av igångsättning i v 38+0. Idag har jag funderat på varför kan man inte kolla på det redan i v 37+0? För just nu vet jag inte alls hur jag skall orka fler veckor eller ens denna veckan eller imorgon :'( Vill absolut inte göra något innan vecka 37+0 men hur skall jag klara mig dit? Funderar på att ta upp detta med min bm nästa besök,men jag vet inte. Vet inte hur jag skall ta upp det ens,hon är bra och lyssnar men vet inte hur jag skall ta upp det tycker det känns svårt. Och vet inte ens om det är mäjligt att få igenom en igångsättning "bara" för foglossning. Men set inte vad jag skall göra längre. Snälla hur tycker ni? Jag önskar jag hade bm besök denna veckan men har först besök nästa fredag. Känner mig helt slut både fysiskt och psykiskt. :'( Samtidigt vill jag helst att det skall sätta igång naturligt,för tycker det är läskigt med igångsättning med, men står inte ut mera. :'( Är "bara" i vecka 33+1 idag, så till v 37+0 har jag 4 långa veckor,känns som en evighet för mig. Så snälla hur skall jag göra?! Vad tycker ni? Är jag självisk/dum som vill sätta igång tidigare? Hur skall jag göra och hur skall jag få de att lyssna och förstå mig? 

Tack för dina snälla ord. <3 Jo tänkt ringa imorgon innan deras telefon tid så jag kan lämna meddelande och be henne ringa mig. Bara rädd att jag skall uppfattas som "tjatig" och "klen" liksom. Men hoppas jag kan lämna meddelande så hon kan ringa mig så jag kan berätta får vi se vad hon säger. Jag har aldrig tagit citadon,så är lite så hur jag skulle reagera på de. Pratade ju med läkaren om smärtlindring när jag var där i torsdags och då sa läkaren att det är svårt att smärtlindra då det inte finns något och ta. Då morfin preparat eller så inte är bra för bebisen sa hon. Alvedon som du säger hjälper absolut ingenting,så faktiskt inte ens tagit det. Då jag känner att eftersom det inte gör minsta skillnad så är det ingen idé och ta de och i onödan liksom. Hoppas du förstår vad jag menar. Bm tyckte sist att jag skulle överväga akupunktur igen men rädd för nålar känns bara som jag spänner mig så nä,sen vet inte om det funka för mig. Min bm är väldigt bra och förstående så tror hon kommer lyssna och förstå. Sen är frågan hur mycket hon kan göra åt saken. Ne sant. De enda jag är glad för är att bebis mår bra och liksom inte tar skada eller mår dåligt över det. Känner mig bara lite egoistisk som inte "kämpar" mer och så. Känns som jag sviker eller vad man skall säga både bebis,min man och mig själv. Men som du säger skall orka en förlossning med,min dotter skall ha en någorlunda fungerande mamma som inte bara gråter och har ont och bara ligger i soffan och sängen. Sen vill jag vara någorlunda trevlig fru också. Min man är ju borta ca 12 timmar per dag,så även om dottern går på dagis så måste jag kunna ta hand om henne ett par timmar själv. Kan inte bara ligga på soffan heller. Utan måste finnas för henne och även våran hund. Våran hund får ändå bara superkorta promenader med mig för jag inte kan,men måste ändå kunna ta ut henne så hon får gjort sina behov. Så ingen lätt sitts.