Orkar inte med mina bonusbarn! :(
Finns det fler än jag som blir totalt uttömda på energi när bonusbarnen är hos er? Jag önskar jag slapp skriva detta men kanske finns det någon där ute som känner igen sig...
Jag har två bonusbarn på 4,5 år (tvillingar) och två egna barn på 18 och 4 månader. Jag har funnits med i bilden sedan bonusbarnen var 14 månader.
Jag kan nämna att jag själv är skiljsmässobarn sedan 1 års ålder och jag vet hur det kan vara med styvföräldrar etc. Jag vill vara en bra bonusmamma.
Fram till bonusbarnen var 2 år bodde de varannan dag hos oss och varannan dag hos mamman, funkade bra. Dottern visade redan då att hon var väldigt aktiv och kunde bli väldigt arg men jag trodde ändå det var "normalt" beteende. Sonen var lugn och nöjd för det mesta.
Från 2 års ålder och tills nu bor de hos oss ca 1/3 av tiden, och med 1-2 veckors intervall. Vi bor numera 70 mil bort pga min sambos arbetsförhållande. Därav finns inget dagis åt dom när de är hos oss utan är med oss dygnet runt. Dottern har blivit mer och mer trotsig och ilsken. Sonen är betydligt mjukare i sättet även om han också kan trotsa såklart. Dottern slår sina syskon, slår vår hund, drämmer igen dörrar, skriker, får vredesutbrott, rymmer, stjäl saker, har sönder saker, kastar mat omkring sig, spottar ut mat på bordet, vägrar äta, vägrar sitta vid matbordet, vägrar klä dig, vägrar sova, räcker ut tungan åt oss vuxna etc etc Jagförsöker berömma henne när hon är duktig, men det är svårt att hitta sådana tillfällen... Bonussonen tar efter systerns beteende till viss del men använder mestadels gnäll, pip och gråt för att få uppmärksamhet. Båda barnen är extremt högljudda, gapar när de pratar, väcker mina små och ger mig huvudvärk. Jag ber dom att dämpa sig mest hela tiden men utan framgång.
Bonusbarnens mamma är väldigt fyrkantig i hennes och barnens rutiner. Jag trodde därför hon skulle bli en sträng mamma men tvärtom har det visat sig att hon kör efter normen "Vill man inte så behöver man inte".
Jag tycker barnen är bortskämda och ouppfostrade! Och dottern helt odräglig! När jag nu har två egna barn dessutom som råkar ut för hennes ilska och elakheter är jag jätterädd att mina små ska komma till skada :( Jag kan inte styra min rädsla och blir riktigt arg när bonusdottern är elak mot mina egna. Det är en sak att vara lite avundsjuk på att det finns syskon i huset men en annan att gå så långt att man slår ner en 1-åring, drämmer igen dörren till deras rum mitt framför ögonen på lillasyster så att fingrarna nästan krossas eller att ta stryptag på tvillingbrorsan och på hunden. Tänk om hon tar stryptag på sina småsyskon?!
Jag kan inte slappna av när de är hos oss, de dränerar mig fullständigt! Min sambo vet inte vad han ska göra, han orkar inte han heller. Själv är jag rätt sträng mot barnen! Jag skulle ALDRIG acceptera ett sådant beteende hos mina egna barn. Men jag har inte ork att fostra sambons barn när jag har två små egna med allt vad det innebär med sömnbrist och amning och en aktiv 1,5 åring som kräver min uppmärksamhet.
Tyvärr tar bonusbarnens mamma dottern i försvar så vi har ingen stöttning därifrån. De har en del problem med dottern även på dagis men mamman tolkar det som att dottern har ett väldigt stort behov av att visa sina känslor, och då måste vi låta henne få göra det...
Puh! Jag har inga anhöriga dit vi flyttat och undrar hur jag ska orka :(