Orkar inte med mina bonusbarn! :(

4åringar har en turbulent fas.. Och kanske är det också så att din bonusdotter inte mår bra av att åka emellan såhär? Det blir kanske för mycket för henne?
Prata med bvcs psykolog tycker jag, kostnadsfritt är det också.

Något är ju tokigt och hon behöver lite hjälp.. <3

Det är din sambos ansvar att ta hand om sina barn. Han får vara hemma med dom för enkelt. Och om hunden blir utsatt får ni hitta ett nytt hem till hunden där den inte blir misshandlad. Den ska inte behöva lida helt enkelt. Sen se till att vara NÄRA henne hela tiden och stoppa innan det händer. Som sagt din sambos ansvar.

Liten annan situation här men samma sak med orken...
Har en bonus på 9år som är odräglig fast på lite annorlunda vis och mamman är i en klass för sig själv. Jag och min man går på knäna och är mest irriterade bär sonen är hos oss (varannan vecka)
Han är alltså 9år gammal, kissar fortfarande i sängen och vi har med alla medel försökt hjälpa honom men mamman säger att det bara är hos oss han gör det (skitsnack, sonen säger att han kissar mer i sängen där än hos oss). Han kan kissa i sängen upp till 2 ggr per natt!!! Och det kan vara allt från 4nätter/vecka till 7nätter/vecka.
Han går i 2:an (början 3:an efter sommaren) och redan nu lägger vi ca 6 timmar i veckan på läxor, alltså att läsa en sida, räkna 2 sidor matte och lära sig 5ord i rättstavning.
Vi har flaggat för skolan om dessa problem och hade möte tsm med dem och mamman där hon totalt blånekar att sonen har problem. För det är inga problem hos henne såklart. (Fast sonen klagat till lärarna att hon tittar på tv när han läser läxan och att det blivit bättre med allt sen han flyttade till oss halva tiden i början av året)
Min man går utredning mot ADD och vi vill att sonen ska göra samma test men det vägrar mamman såklart för han har inga problem.
Såklart han har inga problem. Däremot kan han fortfarande inte klockan, inte ta egna initiativ, får hemifrån hejvilt utan varken skolväska eller tröja, han spolar fortfarande inte efter sig på toa, släcker inte lampor och väntar på att få allt serverat. Men iof så säger hans mamma fortfarande vid hämtning han har bajsat idag och han åt kl 2 så han är kanske hungrig? Amen seriöst???
Så vi får ingen hjälp med nånting och vi får på knäna av sömnbrist pga allt kissande när man kan få hjälp och med läxorna som tar upp all vaken tid...
Nu har vi inga egna barn...än... Vi jobbar på det men vet inte hur vi ska orka med. Men jg vill inte pausa mitt liv för att sonens mamma är dum i huvudet och inte kan hjälpa oss och sonen...

Sorry för långt inlägg bara skönt att det finns fler än jag/vi som ibland kräker på bonusbarnen :)

Hoppas att det bara är trotsåldern för er men att slå syskon och djur gör mig riktigt förbannad. Det ska man ha klart för sig att man inte får göra! Hade min bonus gjort nåt sånt mot våra katter så hade jag exploderat och varit dullständigt rasande för så gör man inte!

Jag föreslår att man får time out på toa eller liknande där det inte finns nåt roligt att göra så får hon skrika och vakna hur mkt hon vill men hon kommer inte ut förrän hon är lugn. Låter hemskt men det brukar inte vara så länge. Jag har själv 4 småsyskon som är mycket yngre än mig och vi har alla fått time outer tills vi kunnat uppföra oss ordentligt igen.

Lycka till!

Tack för era svar. Time out kanske vore något :) och psykolog på BVC :)

Jag har tänkt trotsålder och fas tills nu men eftersom hon varit likadan nu i minst 2 års tid så känns det som en väldigt lååååång fas... Jag önskar hennes pappa orkade vara hos barnen fysiskt hela tiden dom är här. Det är ju honom dom vill träffa när dom är här och som någon skrev hans ansvar! Jag har bett honom vara med barnen hela tiden nästa gång de kommer hit, får se hur det går. Blir det inte bättre tar jag hund och barn och flyttar, men känns som en sorglig lösning.

Och till dig anas998 Lycka till med er familj, låter jobbigt! Ibland kan det kännas skönt att höra det finns fler som har det jobbigt med bonusbarn etc ;) Livet är inte alltid så lätt.

Hej!

Hur har det gått för dig/er sen sist du skrev?

Jag har inte skrivit skrivit i tråden tidigare, men jag blev ganska berörd av ditt inlägg. Jag förstår att du tycker att situationen är jobbig, jag hade inte orkat ha det så en dag. Sen tänker jag på flickan, visst barn kan ha jobbiga perioder av trots mm, men det där talar för att hon inte mår bra. Är väl inte helt otänkbart med det upplägget ni har, tänker på avståndet till den andra föräldern etc. En del barn behöver mer kontinuitet i sitt liv för att vara harmoniska.

Du försöker ju verkligen gör ditt bästa, det märks, men tyvärr är det din sambo som har det stora ansvaret här. Tycker faktiskt att det är helt sjukt hur han verkar lägga över allt ansvar på dig!? Hur kan man ens prioritera sitt jobb framför sina barn, ja sin familjs välmående.

Det kan ju ha hänt en del sen du skrev den här tråden som sagt, men där får du nog ta dig en funderare på vad för slags liv du vill ha. Jag levde tidigare i en relation där pappan till mitt barn prioriterade sitt jobb framför mig och vårt barn när jag var sjukskriven för utmattningsdepression. Vi separerade senare, det var det enda sättet att få honom att ta hand om sitt barn åtminstone på halvtid.