Änglamammor som vill försöka igen
Jag är ledsen att du också varit med om samma grymhet som oss Stokke. Jag kommer som du vara orolig i nästa graviditet MEN jag försöker tänka att det kommer att gå bra nästa gång och det är väldigt ovanligt att man är med om samma sak 2 gånger. Alla jag har läst om (man blir ju helt google tokigt..) som har mist 2 barn efter varandra så har det oftast berott på något, sjukdom hos barnet eller mamman eller liknande. Som sagt, det ä ju väldigt ovanligt men det betyder ju inte att man kommer vara mindre orolig.
Jag kände på mig från första början att något var fel och dagen då jag skulle in på rutin kontroll hos barnmorskan ringde jag min mamma innan och sa -Vad gör jag om dom inte hittar hjärtljuden denna gång? Jag hade tänkt på just det med hjärtljuden, att dom inte skulle hitta dom. Så blev det också. Jag kom in själv och fick åka in på BB själv. Jag ringde och var helt hysterisk till min man som var nästan 10 mil bort på jobb. Han fick köra väldigt olagligt in till sjukhuset. Jag fick beskedet innan han hade kommit in på rummet. Efter alla provtagningar åkte vi hem och grät hela natten. Morgonen därefter åkte vi in. Jag började få värkar vid klockan 10 utav mig själv och tyckte det gick rätt bra. Jag valde bort bedövning eftersom jag kände att jag kunde klara det. Tillsaken hör att jag hatar sprutor så jag ville helst inte ta något i ryggen även om det hade varit bra. En halvtimma innan hon föddes ångrade jag mig.. Men förlossningen tog 2 & 1/2 timma från första värken så jag tyckte att i det stora hela gick bra.
Jag jobbar också med mycket återkommande kunder och ska försöka få vara sjukskriven någon vecka till. Jag planerar att gå tillbaka i mitten på augusti men inte på heltid. Då har jag varit hemma i 4 månader ungefär.
Jag vill inte framstå som för orolig inför mina vänner och familj. Jag vill framstå som stark och trygg.
Hur menar du att du kände på dig ifrån första början att något var fel?
Jag fick ryggbedövning och den hjälpte mig massor. Jag använde även lustgas.
Jag var på jobbet redan 2 veckor efter förlossningen (hälsade på, fika och åt lunch).
Det kändes rätt för mig.
Nu har vi två veckor ledigt kvar (semester blandat med föräldradagar, sorgedagar).
Sen är det vardag igen.
Jag längtar ihjäl mig efter att få plussa, början av graviditeten kommer vara jobbig. Jag har bestämt att jag ska inte berätta för någon att jag är gravid. Jaaa min man kommer veta, vi kommer självklart testa tillsammans. Min plan är att inte berätta något förens efter v20 på jobbet (nu sist berättade jag i v18). Jag kommer inte jobba ända fram, jag tänker att jag ska gå hem omkring v34. Sen har jag en egen plan på att få bli igångsatt i v36. Som sagt, jag längtar ihjäl mig och vill detta så mycket. Mina planer eskalerar och jag framstår säkert som galen.
Hur tänker ni?