När alla andra blir gravida

Trots er och min sorg känns det lite bättre att någon mer har de mörka känslor och tankar som jag också har. För hur det än är så känner jag iaf även skam över att det är så här man känner trots att jag inte kan hjälpa det.
När vi till slut började försöka( har en sambo som är yngre än mig och inte har samma barnlängtan som jag har), då har två av mina bästa vänner redan en varsin liten tjej på några år. Efter nån månad av försök blir en utav mina vänner gravid av att bara titta på sin sambo. Nio månader senare kommer deras underbara son till världen och själv har vi inte kommit nånstans utan istället börjat fundera på vad som är fel. Nu har vi hållt på i 3 1/2 år och vän nummer två är gravid efter några månaders försök. Min tredje vän har precis flyttat(den enda som inte har barn) och kvar finns den där tråkiga barnlösa vännen som nästan aldrig är glad och som bara drar ner stämningen.

Som ni säger börjar det sociala bli jobbigt i perioder och helst skulle man bara vilja stänga in sig och sluta existera tills, om någonsin, det där efterlängtade barnet är på väg.

Det enda som håller en uppe är ju längtan efter att nån gång få det där själv....