När alla andra blir gravida

Vi försöker göra så mycket roligt som möjligt tillsammans, för att inte glömma bort varandra i det hela. Min fästmans äldste bror ringde igår och berättade att han och hans fru väntar barn. Det brast direkt för mig även om det är roligt att de äntligen har lyckats då de också har kämpat (de kämpade i 2 år och vi i 3). Jag har en sjukdom som gör att jag har svårt att bli gravid, så varje gång någon ger oss beskedet så känner jag sådan skam och får dåligt samvete för min fästmans skull som ska behöva leva med någon som har problem med fertiliteten. Han är dock förstående, men jag kan ändå inte hjälpa att det känns som att hjärtat rivs i tusen bitar varje gång någon annan får uppleva det jag har drömt om i så många år.

Jag känner igenom mig i det där... Jag hade en vän som jag bröt med för att hon vägrade förstå hur jobbig barnlösheten är för mig. Hon förväntade sig att jag skulle fråga henne hur det var med hennes son och jag kände att psyket inte klarade det eftersom jag då påmindes om hur långt ifrån barn jag själv är. Jag har försökt förklara för henne, men hon vägrar förstå så jag bröt med henne.