Jag är bög. Hur berättar jag?!?

Ingenting förbli bög men låt bli att tafsa på din far & kompis. Dom behöver inget veta.

Man behöver inte skrika ut jag är bög...

Sen om nån frågar varför & ber dig att bli hetro vänd på frågan.

Det är vad jag tkr om ocv kan inte göra så mkt åt det. Kan inte du testa att vara homo ist ?

Inte så lätt att ändra sin lust liksom.

Min pappa är oxå smyghomofob men det är ju oxå pga att han är gammalmodig och mossig. Jag Misstänker att min 17-åriga lillebror är gay men han skulle heller aldrig våga berätta det i vår mossiga familj. Men jag är däremot säker på att pappa inte skulle rata honom på nåt sätt. Klart att det skulle bli lite awkward att berätta och han skulle kanske inte veta hur han skulle hantera det i början men det är nåt man lär sig. Är nog mest big deal för dig. Din pappa kommer bli mer öppen och accepterande med tiden. Kan du prata med din mamma eller syskon kanske och börja där? Det är alltid skönast att vara ärlig mot sina nära, de förstår oftast mer än man tror och de vill dig ju alltid väl.

Vad gäller kompisar är det nog tuffare i din ålder. Ungdomar har ofta mkt fördomar och är själva rädda att bli utstötta och mobbade. Risken är ju att din kompis tar avstånd. Då är han ju ingen riktig kompis men men... Att vara ärlig med vem man är är ju alltid bäst men samtidigt måste du vara beredd på att kompisar i skolan o så kommer att prata... Se till att vara trygg i dig själv och att ha familjen bakom dig innan du kommer ut med det. Blir lättare då. Jag tycker absolut man ska våga stå upp för den man är men har oxå förståelse för att det är extra svårt i din ålder.

Det blir lättare med åren i takt med att du blir tryggare i dig själv. Jag lovar! Kram

Det där med kompisar fixar sig nog snabbt. Jag är rätt öppen inför dom när vi diskuterar, vi skojar mycket om min läggning då jag har valt att inte säga min sexuella läggning öppet för att förenkla. Har sagt någon gång till mina polare, typ "fan va snygg han var då", o dom bara liksom. "okej, det är okej asså att du tycker det, så att du vet"

Vad bra då! De verkar förstå även om ni inte pratar öppet om det. Kanske inte behövs mer än så så länge du känner dig bra med det.

Då är det bara din mossiga pappa du behöver ta itu med mao?

Det är nog så. Han nekar själv mot att han är emot det men min mor, dom var gifta i 15 år. Påpekar det ofta, att han är smyghomofob. Min mor vet nog om att jag är intresserad av killar eftersom jag är öppen med inför henne med vad jag tycker folk.

Du verkar vara en öppen och bra person. Fortsätt med det så blir det bra. Skäms aldrig för den du är. Förresten är det inne att va homosexuell. Kolla bara alla pride-profilbilder folk lagt upp på facebook efter att det i usa blev lagligt med gayäktenskap. :)

Hej!

Men fy att det ska vara sån press på alla som ska berätta sånt här! Förstår inte att det ska bli en sån står grej av att man är homosexuell. Det är ju den du är.

Själv är jag bisexuell och har inte berättat det rakt ut (är i 20årsåldern). Mamma skulle inte bli förvånad för var förvirrad flera gånger när kag var liten om jag var lesbisk eller inte. Jag vet idag att jag är bisexuell och mamma som sagt skulle inte reagera för jag är väldigt öppen av mig och mamma har väl läst mina tankar för hon har frågat innan när man var singel om man var intresserad av någon kille eller tjej. Men pappa däremot.. Han är i den gamla generationen och skulle inte tycka om det men tror inte att han skulle sluta prata med mig eller säga massa han skulle nog bli mer besviken och den gången (om) jag blir tillsammans med en tjej som jag ska ta med hem och "introducera" så får jag ta det. Jag är den jag är och jag lever mitt liv, ingen annans. Det är då min pappas kast om det skulle bli en grej och inte mitt. Så förstår din oro men är det någon du litar på som du iprincip vet inte skulle reagera negativ eller stöta bort dig? Berätta för denna isf först. Tycker att många har väldigt svårt att förstå att man inre tänder på ALLA.. jag som är bi tänder inte på varenda människa som vandrar runt, väldigt få för att vara ärlig.

Tycker stt du berättar för någon du känner dig trygg för i lugn och ro, du är den du är och du förtjänar att vara den du är, kom ihåg det.

Grattis ! Du har hittat dig själv . Att du är gay är din personliga ensak och ingen annan som ska styra va du ska känna. Jag tycker i första fall nu när du nått ett steg att kanske kontakta andra HBT människor i din närhet , det finns Rfsl ungdomslokaler där du kan träffa liknande . Varför stressa ? Du har hela livet framför dig , en dag träffar du en kille och då kommer han att vara din back up den dagen du berättar , andas ut och låt tiden visa. Ibland dömmer man föräldrarna hårdare än verkligheten är

Jag tycker inte du ska känna någon press att berätta om din läggning. Många i din unga ålder har ju inte haft några förhållanden alls och är väldigt osäkra på sin läggning, man måste inte kunna sätta ord på vilken läggning man har och behöva berätta det innan man är såpass vuxen och trygg i sig själv att man inte känner att det är något problem.

Kompisar tror jag inte är så stort problem, de känner väl dig väl och kanske egentligen har anat eller vetat om din läggning länge? Det kanske inte blir så stort "avslöjande" för dom trots allt. 

Känslan kan kännas tung och bister men viktigaste är att du ska veta att du inte är ensam.
Det finns flera HBT människor i landet så känn inte att du är ensam.
Du är ung och det finns linjer att ringa för att prata med folk som förstår hur du kan känna.
Att komma ut är en väg för sig men i framtiden kommer kanske även din far hellre se dig lycklig än att du ska må dåligt.
Hur man ska berätta är olika från fall till fall men varför stressa.
DU har hela framtiden framför dig.
Jag gick ut först när jag hade pojkvän som stod vid min sida.

Man behöver inte vara alltför snabb med att definiera sin sexualitet och förklara för andra var man står. I grunden är det ens ensak, men om man är i en parrelation är det enklast om man kan säga öppet som det är. Hur gammal var du när du hade pojkvän och berättade?

Jag va ung.

17 år och förlovade mig redan då som 18 åring.

Skulle du skriva att en kille som är hetero ska låta bli att tafsa på sin mamma och sina tjejkompisar också? Eller är det bara homosexuella som inte kan styra sina lustar?

Jäkligt trist skämt från din sida, som grundar sig i riktigt unkna homofoba idéer. Måhända är inte du homofob, men det är just den där jargongen som ofta hörs bland de som är det.

Finns alltid nötskallar! 
Inget att lägga tid på

Var det först då du visste säkert att du var homosexuell, eller stod det klart tidigare? Hade du haft sex före det?

Jag ser mig mer kärleksmässigt åt killar men ser mig själv som bi.
Är singel så just nu har jag mina älskare/älskarinna och lever ut utan förpliktelse. 
Så ser mig idag inte mig som homo utan är singel och njuter av livet av både män och kvinnor

Jag förstår inte riktigt grejen med att behöva "komma ut" som gay, det är ju ingen heterosexuell som sätter sig ner med sina anhöriga för att tala om att de tänder på personer av motsatt kön. Min knappt 15-åriga son är bisexuell med något starkare dragning till killar än tjejer, och han har inte behövt göra en stor sak av det för oss i familjen, men jag kan förstå att det kan kännas som det om man vet att man har en anhörig som kanske inte kan acceptera det.

Sin läggning behöver man ju egentligen inte prata om, om man inte vill. Det är väl först när man har en partner (som man "visar") som man kommer ut på ett sätt. Själv hade jag inte flickvän och sex förrän jag var 27 och det var väl då det blev tydligt vad jag hade för preferenser. Nån enstaka gång hade någon frågat eller antytt något om min läggning, och då hade jag signalerat att jag var heterosexuell utan att göra något stort av det.

Är din son helt klar över sin sexuella läggning nu? Hur länge har han pratat om det? Har han haft partners av båda könen eller är det bara en känslomässig dragning?

Jag hade lite ångest innan jag kunde berätta för föräldrarna att jag även tyckte om flickor. Som tur var gjorde de ingen stor grej av det hela, de hade talat med min mormor innan som var dne som jag först berättade för. Min älskade kloka mormor <3 , "inte ska du oroa dig för en sån sak, du kan inte rå för att du har ett stort hjärta, flicka lilla" minns hennes ord än idag. Hon försvarade mig alltid vad det än gällde.