• Maramina

    OROLIG.

    Det finns många som känner som du, jag lovar! Jag har två barn, den första kom till på just 7:e försöket, den andre blev jag gravid med 26 månader efter att vi började försöka oss på att få en tvåa så jag vet känslan. Hon blev till på andra IVF-försöket. Det jag kan råda dig till är att just ta hand om dig. Och din man och ert förhållande. Försök lägga upp lite delmål. Under de fem månader som ni har kvar tills ni får göra en utredning, lägg upp lite etapper längs med vägen. Först har du semestern. Den brukar ju alltid gå alltför fort. Planera in något kul till hösten. Veckorna mellan semestern och det roliga i höst går snabbt. Då har du passerat etapp två. Planerar du in något ytterligare skoj så har du ytterligare en etapp. Och sedan har ni kommit tills den tidpunkt när ni är berättigade en utredning, förutsatt ni inte hunnit bli gravida, vill säga. Och det tror jag att du kommer att bli innan året är slut

  • Maramina
    Juliee skrev 2015-06-28 20:51:55 följande:

    Oj....vet inte riktigt vad jag ska skriva. Men åter igen tack. Cyanea - Betyder mycket de du skriver och jag tar i det. Har bara så svårt för att sluta tänka på de. Och det stämmer verkligen med det du skriver att man förändrar sig själv och inte känner igen sig till slut. För så har det verkligen varit den sista.

    Marami­na - Jag försöker verkligen lägga mina tankar på någonting annat, men jag hoppas verkligen att denna tiden som är kvar, att det kommer hända något. Men som du skriver, lägga upp en plan och låta tiden gå och förhoppningsvis så kommer jag se ljuset i tunneln.


    Om inte annat så brukar det bli lättare att hantera och känns inte så långt bort. 1+2+2 månad känns för mig av någon konstig anledning kortare än 5 månader. Det var så jag orkade med och det var som sagt var en lång väntan på våra tvåa.
Svar på tråden OROLIG.