Hur definierar man alkoholism?
Hej igen! Tack alla som har engagerat sig. Min man har helt klart bekymmer.Problemet är att han aldrig vill medge ATT han har problem. Någon enstaka gång har det gått att snacka om det, men rätt snart är han tillbaka på ruta ett och förnekar sin egen del i det hela. För han har ett stort ansvar i sin egen problemsituation. Dels talar inte vår äldste son med sin far. Den dagen han fyllde arton slutade han med det. Som förälder har han alltid varit av den naturen som kritiserar mycket (Höga krav på sig själv därav även på andra) och är faktiskt en riktig gnällspik. Har alltid haft oerhört lätt att bli arg även som nykter. Kort stubin precis som många andra i sin familj, bland annat hans egen far. Han är själv uppväxt i detta med krav och petimeter-beteende. Det har givetvis satt sina spår. Han var hårt hållen hemma och gick i "dressyrkoppel" hos sina föräldrar väldigt länge. Fram till att det spårade ur och numera har han ingen kontakt alls med dem. Hans yngre bror har tagit parti för föräldrarna och vill inte ens lyssna på min man. Hans mor bär tydliga narcissistiska drag och lever i förnekelse.
Jag har vid flera tillfällen föreslagit att han kunde gå och tala med någon. Försöka reda ut - först och främst - situationen med vår son. Familjerådgivning tex. Det hela är svårt dels därför att jag vet hur dåligt min man mår. Egentligen. Fast samtidigt gör det mig lite knäckt att han inte fattar att han gör andra ledsna. Han påminner i mångt och mycket om sin egen mamma på den punkten. Han förnekar vad har sagt eller gjort. Jag tycker att han stundvis uppvisar narcissistiskt beteende själv, vilket i sig inte är konstigt. Han är ganska självcentrerad. Vår situation är oerhört svår. Jag talar med några av mina vänner om detta men funderar på att själv söka hjälp för att få stöd i detta..
Vad det gäller alkoholen så har jag nog förstått att det är medicin. Tyvärr kan man inte ens diskutera detta under lugna former eftersom han tittar på mig och säger att han minsann sköter sig. Han har ju inga problem. "Lider vi någon nöd här?" kan han fråga. Nej, naturligtvis inte. Inte på det praktiska planet.Han är osocial och har inga vänner utanför vår familj. Han tillbringar flera timmar framför TV:n på kvällarna. Ibland tillsammans med ölburken ibland inte. Ska tilläggas att han har en tendens att bli lite manisk i perioder och går in till 100 % för det han gör då. Han har samlat, tränat hysteriskt eller haft fem jobb. Flyktbeteenden alltihop enligt mig
Är det någon som känner igen sin partner på min?
Han har kronisk depression och kommer alltid att behöva medicin. Han slutade dricka och blev ännu obehagligare nykter. Efter några år lämnade han mig och barnen.
Jag har det bra nu, men barnen lider fortfarande av sviterna efter hans missbruk. En är själv missbrukare.
Gör inte samma misstag som jag.
Lämna.
Det blir inte bättre.