Vems är problemet?

Jag har varit med om exakt samma sak. Mitt ex fick ett kåtslag när jag förklarade att jag ville skiljas. Har läst i flera trådar att den trygghet som ett långvarigt förhållande ger är förödande för lusten för många kvinnor. Jag tror det ligger något i det. Ta bort tryggheten, att inte bli tagen för givet så händer det något. Kan fungera på samma sätt om man blir uppenbart uppvaktad av någon annan kvinna.

Jag skilde mig i alla fall men börjar nu uppleva samma tendenser i mitt nuvarande förhållande.

För att svara på TS fråga så tycker jag att det största ansvaret hamnar på den som ändrar sitt behov och beteende under förhållandet. Man är i alla fall skyldig sin partner en rimlig förklaring till den ändrade lusten eller beteendet.

På vilket sätt tänker han ologiskt?

Jag tolkar era inlägg som att kvalitén på sexet helt är männens ansvar. Är det inte bådas intresse och ansvar att göra sexet så man vill ha det?

Då läser du helt andra trådar än vad jag gör. Jag tycker att flertalet trådar om sexuell obalans är skrivna av män som verkar vara genuint besvärade och uppgivna, inte bittra, anklagande och krävande. Väldigt ofta har även den parten med lägre lust ändrat sitt beteende över tiden, gått från hög/normal lust till näst intill obefintlig lust.

Visst kan det vara så att själva sexet är orsaken till den minskade lusten (även om jag tror det är undantagsfall) men i så fall har ju den personen att ansvar att informera sin partner om sina önskemål och inte bara tiga och svara med minskad lust. Det verkar vara så svårt att kommunicera om sex. 

Vidare så tror jag att du har fel om att sex och känslor hänger ihop "mer" för kvinnor än för män. Många kvinnor verkar övertygade (och vilja tro) att det är kärlek som driver sexlust men det tror inte jag.

Människors grundläggade sexdrift drivs av hormoner, både för män och kvinnor, och detta kan givetvis påverkas av vårt allmänna välbefinnande och humör.
Resten drivs av sexuell attraktion. Detta är ett område för sig som är ganska komplext men det baseras definitivt inte på kärlek.

Min personliga åsikt är att det just är den sexuella attraktionen som försvinner för de som drabbas av låg sexlust under en längre tid i förhållandet. Kärleken kan bestå vilket säkerligen förvirrar många eftersom de själva tror att just dessa känslor hör ihop. Dessa kvinnor har troligtvis svårt att sätta fingret på vad de är som gör att de känner annorlunda kring sex, varför de inte njuter lika mycket längre, varför de inte får orgasm så lätt. Det är då lätt att beskylla mannen för detta.

Det låter som "Been there" beskriver just det jag försöker förklara.
Hon verkade ha tappat den sexuella attraktionen till sitt ex, hade svårt att komma och njöt inte så mycket. Kanske var han självisk och värdelös i sängen men det är troligtvis inte grundorsaken till hennes problem.
Den nya mannen hon träffade på konferensen gav bekräftelse, spänning och detta triggade säkerligen hennes lust till max. Att hon njöt och fick flera orgasmer beror troligtvis mest på hennes egna starka kåthet än den nya mannens teknik i sängen.

Att då säga - "Det är inte fel på mig, det är fel på min man" tycker jag är väldigt naivt.

Been there - Förlåt om jag misstolkar ditt inlägg och felaktigt använder din historia som ett exempel.

Sexuell njutning och grand finale orgasm påverkas mycket mer av vårt lust än av korrekt stimulans av nerver. Om lusten inte finns eller är väldigt låg kan man gnugga ihjäl sig utan att något händer. Att då skylla på den som gnuggar, att han kanske gnuggar på fel sätt är inte schysst.

Är du medveten om att väldigt många tjejer (precis som killar) har ONS, KKs och andra enbart sexuella relationer (swinging, partnerbyten är otrogna osv)?

Påstår du att det är andra känslor än sexlust och sexuell attraktion som driver detta? På vilket sätt skiljer sig män och kvinnor här?

Jag påstår inte att alls sexet försvinner eller bli sämre ju längre förhållandet pågår, tvärt om. Sexet, rent tekniskt, blir förhoppningsvis bättre ju mer man övar:) 

Jag partar om minskad lust. Detta fenomen tror jag främst beror på minskad sexuell attraktion till sin partner, inte kvalitén på sexet.

Men om kvinnan nu längtar och saknar, varför kan hon inte säga det då? Varför måste hon tiga, tappa lusten och lägga ansvaret på mannen?

Jag är övertygad om att männen i trådarna vi pratar om faktiskt gjort det de har kunnat för att öka kvinnans lust, om inte annat för att de ligger i deras intresse.

Jag tycker det framgår i de flesta trådarna att männen verkligen försöker på ett respektfullt sätt.
För att ge några färska exempel:
www.familjeliv.se/forum/thread/75475110-min-fru-tar-aldrig-initiativ-till-sex
www.familjeliv.se/forum/thread/75142266-efter-20-ar-skiljas

Beskriv gärna vad du tycker att dessa männen gjort fel och varför det är deras ansvar att få till en förändring.

Jag tillhör tack och lov inte de männen som tycker att de får för lite sex (även om jag absolut har noterat förändringar i min partners lust efter 3 år i förhållandet).

Jag har dock levt i många år med en kvinna som inte verkade njuta så mycket av vårt sex och hade låg lust (efter några år). Jag kämpa på alla möjliga sätt med att väcka hennes lust och berika vårt sexliv genom att kommunicera med henne utan resultat. Jag pratade (utan att ställa krav och lägga press) men fick aldrig några vettiga svar, antagligen för att hon inte förstod själv.

Jag är övertygad om att hon genom åren tappade sexuell attraktion till mig utan att själv riktigt förstå varför. Kärleken från henne var absolut kvar och hon var helt förkrossad när jag började prata om separation. I samband med detta kom även hennes lust tillbaka till 100% vilket märktes tydligt genom onani, sexuellt beteende och sexuella initiativ. Plötsligt var hon återigen som den tjejen jag inledde ett förhållande med 15 år tidigare. Mitt fel? Mitt ansvar? Jag är säkerligen inte utan ansvar men ingen kan säga att jag inte arbetade och försökte.

Det skulle vara ytters förargande för mig om hon nu skrev här på FL och beskrev att hennes nya partner är så mycket bättre, att sexet är så mycket skönare OM hon samtidigt förde ett resonemang om att det var mitt fel, att hon var helt oskyldig i vårt gemensamma sexliv. Det skulle kännas väldigt orättvist.

Jag vidhåller till 100% att sexlivet och dess problem är båda parternas ansvar. Det går inte helt att lägga ansvaret på ena personen.

Absolut men kan du bevisa motsatsen så lyssnar jag gärna.
Jag påstår dock inte att det gjort 100% rätt (om det nu finns något rätt) men de har i alla fall försökt. "Den som lider driver..."

Och nej, jag vill inte kyssa dig i röven eller någon annanstans heller. Jag finner det ytters oattraktivt med makalöst korkade personer (och jag tror inte på gud).

HELT UTAN VÄNLIG HÄLSNING //MrFlex

Självklart är det inte så för alla. Men för väldigt många par så blir det stora förändringar en tid in i förhållandet, särskilt om det kommer barn (och då pratar jag inte enbart om hormonförändringar och utmattning).

Ibland så händer det något positivt med kvinnans sexlust när förhållandet utsätts för påfrestningar (hot). Jag har upplevt det, min bästa vän har upplevt det och en kvinna här på FL skrev för några dagar sedan att hennes lust väcktes när mannens otrohet uppdagades (vilket jag tycker är konstigt eftersom jag skulle reagerat precis tvärt om).

Min poäng är återigen att sexuell attraktion är ett fristående väsen som inte nödvändigtvis måste kopplas samman med kärlek. De kan existera och variera oberoende av varandra. Det finns kärleksfulla förhållanden där det knappt finns någon sexuell attraktion även om många verkar ha svårt att acceptera och greppa detta. Är det så så minskar så klart lusten.   

Jag refererar till mitt förra förhållande och de två aktuella trådarna jag länkade i inlägget ovan. Det finns fler men jag tänker inte bemöda mig besväret att leta upp dessa innan du styrker ditt påstående. 

Du vinner inget i att försöka diminuera mig eller min förmåga att förstå, allt du uppnår är att själv framstå som mindre begåvad (och det blir inte bättre för att du lyckats list ut alla funktionerna i texteditorn:)

Givetvis försökte jag tala med henne när hon minskade i initiativ, lust och även i sitt sexuella beteende i sängen. Vi pratade en hel del men jag fick aldrig några vettiga svar förutom - "Jag är helt enkelt inte kåt längre, jag vet inte varför. Jag tänker aldrig på sex och jag drömmer inte heller om sex. Det är jättekonstigt"

Jag förslog att hon skulle beställa en tid hos en doktor för att kolla sin hormoner osv men hon tyckte inte det behövdes. Hon led ju inte och tiden gick.

Oavsett om jag väntade 6 månader eller mer mellan diskussionerna så kallades det alltid tjat när jag väl ville göra ett nytt försök att prata. Det är väldigt svårt att föra en saklig diskussion när ena parten inte är intresserad.

Till slut så slutade jag helt att försöka ha sex med henne. Det var helt enkelt inte värt besväret och att konstant bli nobbad är påfrestande för självkänslan.

När det gäller skilsmässan så hade vi verkligen inga bra samtal. Jag förklarade helt enkelt att jag ville skiljas och att jag inte var beredd att jobba mer på relationen. Hon grät konstant i flera veckors tid och jag skötte allt det praktiska som en separation innebär. Vi mer eller mindre tvingades att bo tillsammans under ca 6 månader pga problem med flyttarna. Det var under denna tiden hon helt ändrade sexuell karaktär igen, till något som jag kände igen från våra första år tillsammans. Vi hade ingen sex under denna tiden men oj vad hon försökte.