Vems är problemet?

Jag tror att den som har mer lust får till synes ytterligare lust för behoven blir aldrig tillgodosedda. Om en person med "ständig lust" fick ha sex med sin fru/man typ 1 gång i veckan istället för en gång varannan månad så skulle denna "ständiga lust" inte alls upplevas lika påtaglig.

Men om du har en partner som lider av att du inte har någon sexlust, berör det dig inte alls?

Det måste finnas hur många som helst som sköter sin hygien, sin ekonomi, sin familj, osv men har en partner som inte har lust. Tycker du att de också får så mycket som de förtjänar?

Jo, men jag tänkte att om man har två personer med lust för varandra och sen tappar den ena lusten och den andra har bibehållen lust, då är det ju den enas problem som leder till att den andra har problem.

Det är klart man kan se det så. Om bådas lust minskar samtidigt blir det ju inget problem.

Men om den ena gör en förändring till mindre lust och den andra bibehåller sin lust så kan jag inte se att den med mer lust är orsak till problemet.

Det jag tycker är märkligt är att de med bibehållen lust alltid skall möta de med minskad lust, men det är sällan någon tycker tvärtom eller tycker att man kan gå halva vägen var. 

Det är alltid den som gjort en förändring som begär att den andra skall ändra sig för att passa in i förändringen.

Jag sa till min fru för snart tre år sedan att vi måste skilja oss, jag kan inte leva så här. Vi redde dock ut det under den kommande veckan. 

Det konstiga är att hon gick från noll lust till hur mycket lust som helt under den veckan. De kommande tre månaderna hade vi massor med bra sex. Hon hade så många orgasmer att man kunde tro att hon var en batteridriven kanin. Vi åkte på solsemester till Turkiet efter 2,5 månader, och väl där tröttade vi nog ut sängen. Hon njöt för fulla muggar.

Näst sista kvällen hade vi haft sex, hon varit och duschat, sen låg hon naken på sängen och med ett leende frågade hon om jag fortfarande vill skiljas. Klart jag inte ville det. Jag var ju den lyckligaste människan är världen. Dagen efter packade vi väskorna och åkte hem. När hon klev av planet lämnade hon lusten kvar där någonstans. För sen dess har det varit helt dött igen. Jag minns att efter vi kom hem från semestern tog det två månader innan vi hade sex igen. Jag fattade ärligt ingenting.

Här är du naturligtvis inne på något viktigt och intressant. Människor med mindre lust tycker trots allt att kroppskontakten är viktig för det ger just dem otroligt mycket och de skulle se livet som mindre skönt att leva om de inte fick det.

De med mindre lust blir irriterade på den med mer lust - "Du kan ju inte ens avslappnat ligga nära i sängen utan att börja kåtfrustra!". Den med mindre lust vill alltså inte vara utan det som ger dem tillfredsställelse men tycker att den med mer lust är dryg när den vill ha det som ger den tillfredsställelse. 

Min fru säger just att "det går ju inte att bara ligga intill dig och "hud mot hud"-mysa. Jag svarar att det går utmärkt att göra det om denna mysstund åtminstone en gång i veckan leder till sex. Jag säger att när "hud mot hud"-mys tenderar att komma upp i 30-40 ggr utan att det någonsin blir sex så är stunden inte mysig mer, den är plågsam.

Behöver du förstå det? Räcker det inte med att veta att utan sex mår han dåligt? För honom är det en av de viktigaste sakerna i världen och han vill ha det med dig. 

För att ta en jämförelse som alla kommer skrika över är att min fru tycker om att gå på IKEA. Hon älskar att gå omkring och titta på saker, göra om hemma i huvudet, äta kyckling i restaurangen. osv. Hon kan göra det hur ofta som helst. 

Hon gör det aldrig själv, aldrig med kompisar för det känns bara så där bra om hon får ha mig med sig. Hon tycker om att småkramas i rulltrappan, hålla handen och gå runt runt. Jag är inte särskilt intresserad. Men jag åker dig med henne så ofta hon vill för detta är något som höjer hennes livskvalitet. Jag har ingen aning om hur hon kan tycka om detta så mycket och varför det är så viktigt att jag är med, men jag behöver inte förstå för allt jag behöver veta är att det höjer hennes livskvalitet.

Jag tycker det blir ett problem om den ena (i mitt fall min fru) är den som skall "komma på" att det vore skönt med lite sex. Som du sen skriver att "han vill ju alltid" ser jag som ett tecken på att han lite desperat tackar och tar emot de gånger han får sex. Det går helt enkelt inte att säga nej och det är av två anledningar:
1. Man är så sjukt sugen eftersom det förmodligen var länge sen.
2. Man har ingen aning om när detta sug hos frun kommer igen så det är bara att haka på när chansen yppar sig.

Detta gör att det blir en enorm obalans i förhållandet när det gäller sex. Den ena får alltid sex när hen är sugen och behöver aldrig bli nekad. Den andra får förlita sig på att partnern vill ha sex lite då och då, men kan aldrig riktigt lyfta sina behov när de är som störst. Denna tvingande tystnad om sina behov är lika nedbrytande som att bli nekad. Dessutom känner man själv ständigt ett sug efter sex och får själv idéer om att man har ett sjukt stort behov av sex när allt man oftast vill är att ha ett avslappnat sexliv med sin fru. Om man visste att det kommer max ta 5-6 dagar till nästa gång och inte 5-6 veckor blir hela situationen kring sex mer avslappnad.

Men kvinnor (ursäkta) är specialister på att känna press så fort mannen är sugen på sex. De vill inte att han skall ha sex med andra när lusten är stark men de vill inte heller att han skall lufta sina behov för då kommer stressen. Så vad skall han göra?

Om min fru ville ha sex 2-4 ggr per vecka skulle jag lätt kunna lägga mig platt och vänta på att hon säger till. Med så ofta hinner inget desperat behov byggas upp. Men min fru har lust var 4-6 vecka och då mår jag fysiskt dåligt och känner mig som en apmänniska.

Jag tycker absolut att problemet är bådas, men min erfarenhet här på FL och bland vänner (i verkliga livet) är att den med mindre lust inte ser sin roll i det hela.

Jag har en vän som är stenhård i orsak-verkan. Hans fru vill inte att han skall ha sex med andra, men då är han stenhård på att hon även skall ta det ansvaret. Vill hon inte att han skall ha sex med andra då får hon se till att fylla hans behov (som absolut inte är orimliga). Han vill inte att hon skall ha sex med andra heller men är mer än villig att ta sitt ansvar, om hon bara låter honom.

Jag tror definitivt att de flesta är ok med att det går upp och ner under långa förhållanden. Som jag ser det blir det problem när det går ner och sen aldrig upp, utan ner blir en ny standard. Sen går det ner igen, och igen.

Sen mår båda dåligt. En för att hen känner sig oviktigt och den andra för att hen känner sig otillräcklig men samtidigt tycker den andra är lite dryg.

Klart att det inte är som vilken hobby som helst. Men om en i förhållandet inte vill ha sex och inte vill göra något åt det är det ganska grymt att förbjuda den andra att inte tillfredsställa sina behov. Att tvinga in någon i celibat är inte särskilt humant. 

Men skilj dig då? Visst, men livet kanske inte är så enkelt? Man kanske har väldigt mycket utbyte av varandra i övrigt.

Jo, jag är också på det sättet. 

Sen är det svårt att veta vad "vi har ett sexliv" betyder. Att ha sex x 2/år är ett sexliv för vissa och ett helvete för andra. Är båda nöjda x 2/år är det ett sexliv annars är det ett helvete.

Tyvärr kan minskad lust gå ut över tekniken också. Om man har sex väldigt sällan kan den desperata glädjen över att äntligen få ha sex gå ut över tekniken.

Lite som att gnälla på bordsskicket hos någon som få äta mat en gång i månaden. 

Tack för väldigt bra och givande diskussioner.

Jag har en fråga till tråden. Försök vara lite civiliserade i svaren. Jag undrar bara hur ni ser på det.

Min fru är ju tyvärr en person med låg lust. Jag har många gånger frågat henne vad jag kan göra för att hon skall få mer lust till sex och mer njutning under sex. Tyvärr svarar hon bara att "När vi har sex tycker jag det är perfekt" och på lustbristen vill hon bara att jag aldrig någonsin skall prata om sex. 

Det kan alltså gå länge mellan gångerna. Nu hade vi sex i fredags och sen igen i måndags och så ofta är extremt ovanligt, nu kan det dröja allt från 2 veckor till 3 månader till nästa gång.

Det finns en sak som jag tycker är suuuupersexigt och det är när min fru går i t-shirt eller linne och utan bh. Fråga inte varför men det är suuuuupersexigt och jag går igång på det stenhårt. Detta vet min fru om.

Om det nu inte blir så att vi har sex förrän i mitten av augusti (fullt möjligt) är det ju tyvärr så att man är desperat och det räcker med en vindpust för att man skall få stånd. I det läget kan min fru i flera dagar på raken gå omkring hemma i ett linne och med brösten lösa under. Det har hon sin fulla rätt att göra, men ibland kan jag känna att måste hon göra det? Det blir ju rent plågsamt för mig att se det. Jag har inte sagt detta till henne, men kan hon inte tänka sig för lite?