Moral inför skolstart. Hur hade du gjort?

Usch ts, jag känner för dig.
Jag vet hur den ångesten känns och även om min son idag är vuxen och det är många år sen han började skolan minns jag oron.
Min son är en mjukiskille som inte förstår varför inte alla bara kan vara snälla. 
Han fick betala för den mjukheten och blev utsatt. 
Jag vägrade hela tiden att kräva att han skulle ändra sig och bli en tuffing och bråkstake för att passa in i gruppen.
Han har all rätt att vara sig själv och han hade inte gjort något fel.
Jag stod på min sons sida och jobbade hårt varje gång det var en konflikt i skolan.
Det jag inte såg var hur mycket dom där konflikterna nötte ner min sons självförtroende och mående visst förstod jag att det inte var bra, men jag förstod aldrig hur dåligt det var.
Tills han började skolvägra på fullt allvar och det inte gick att få dit honom längre.  
Då böt vi skola till en mer anpassad för min son som visade sig ha as, då vände det.
Än idag när han är 25 kämpar han med att avsluta gymnasieutbildningen.

Så ts, mitt råd till dig är att om det här inte funkar vänta inte för länge, för varje incident har sitt pris i din sons själ.
Låt det inte bli för många.