Moral inför skolstart. Hur hade du gjort?

Min son ska snart börja skolan. Jag är så nervös, för jag var själv mobad/utanför hela min skolagång. Jag var egen. Han är egen. Idag är han stark. Han kräver att få vara sig själv. Jag har stöttat det. Han gick fyra dagar i fotbollskola där de elaka sexåringar valde ut honom som offer med ökenamnet tjejen. Ingen passade honom och de tpg alla chanser till mindre elakheter. Jag mådde så illa så jag kunde spy när jag fick veta det.

Jag förklarade för min son som inte förstod någonting. Att ibland finns det elaka barn och de väljer ut annorlunda barn att vara elaka mot. Min ångest fick mig att lägga fram ett förslag. Han skulle klippa sitt älskade långa hår till killfrisyr och gå i tuffa kläder utan "tjejfärger" den försts tiden i skolan. Sen när de lärt känna honom kunde han vara som han ville igen

Han gav det ett noga övervägande och sexåringens svar gick inte att rubba på. "jag vill vara mig själv". Han är så stark nu. Har jag tur går allt bra. Har jag otur så krossas han långsamt men säkert av skolsystem och elaka barn. Då är det mitt fel. Som lät honom ta på sig tjejkläder och låts håret växa från första början. Då skulle jag vägrat och sagt: det är tjejgrejer. Det får du inte. Sen kanske han hade varit den som retat andra barn med långt hår och tjejkläder. Mamma hade ju sagt till honom att det var fel.

Ibland hatar jag vårt samhälle. Jag vill skydda mitt barn från allt och nu har han valt den hårda vägen. Starkt eller dum? Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra...