En sån dag....
Idag är en sån dag när hoppet helt lämnat mig. Vi har försökt bli gravida i över två år. Jag har för högt prolaktin och väntar på röntgen. Min sambo hade inga spermier i sina prover. Utredningen tar tid, alla runt om oss blir gravida. Oftast tänker jag att en dag är det vår tur. Men idag känns det som allt rasar. Jag tror aldrig vi kommer bli föräldrar. Donation och adoption är i nuläget inte aktuellt för oss.
Finns ni, som förstår hur det är? Eller någon som kan berätta hur det är efter att man accepterat ett liv utan barn. Hur ska jag orka? Om ni alls känner igen er. Skriv av er här. Kanske kan vi hjälpas åt att orka. Kram på alla er som kämpar!!!