• Popetot

    En sån dag....

    Idag är en sån dag när hoppet helt lämnat mig. Vi har försökt bli gravida i över två år. Jag har för högt prolaktin och väntar på röntgen. Min sambo hade inga spermier i sina prover. Utredningen tar tid, alla runt om oss blir gravida. Oftast tänker jag att en dag är det vår tur. Men idag känns det som allt rasar. Jag tror aldrig vi kommer bli föräldrar. Donation och adoption är i nuläget inte aktuellt för oss.

    Finns ni, som förstår hur det är? Eller någon som kan berätta hur det är efter att man accepterat ett liv utan barn. Hur ska jag orka? Om ni alls känner igen er. Skriv av er här. Kanske kan vi hjälpas åt att orka. Kram på alla er som kämpar!!!

  • Svar på tråden En sån dag....
  • Blomster84

    Hej!

    Låter som att du har det tufft. Antar att ni går igenom en fertilitetsundersökning just nu? Är det förberedande inför ivf eller?

    Om ni inte gått igenom ivf osv har ni massor med chanser att få ett barn. Här är många inne på FL som haft svårt att bli gravida men som ändå lyckats. Ge inte upp!

    Hitta en tråd här inne som passar dig och prata med andra i samma sits :)

    Finns massor med trådar för folk som går igenom utredningar här inne.

    Ta hand om dig,

    Kram

  • Popetot

    Tack blomster84. Visst är det tungt här och jag vet helt enkelt inte hur jag ska hantera det. Idag fick vi veta att vi aldrig kommer bli gravida spontant. Enda sättet kommer vara IVF och det förutsätter att man hittar simmare i testiklarna. Dessutom har jag ju mitt prolaktin som försämrat chanserna och läkaren såg konstigheter på ultraljudet av sambons testiklar idag. Det är bara elände hela tiden. Vi har så här långt i utredningen inte fått en enda ljuspunkt. Nu blev det ju helt plötsligt en fråga om hans hälsa och inte bara vår barnlängtan längre :'( Jag har nog inte hittat rätt plats här inne. Mina tankar är mörka och passar inte in bland hejarop och där hoppet finns kvar. Ska nog kontakta kurator för att orka. Är du i utredning?

  • Blomster84

    Hej igen. Nej jag går inte igenom en utredning. Har redan gjort det. Här är min historia i korta drag: med min exman fick jag en dotter för snart 10 år sedan. Därefter fick vi 3 missfall och sen gjorde jag en abort pga jobb. Sen bröt vi upp. Med min fd sambo fick jag 3 missfall och därefter 2 utomkveds. Förlorade båda äggledarna och alla chanser att bli gravid på naturlig väg. Nu har jag en ny sambo och vi har gjort 2 IVFer som inte gått vägen och just gjort en återföring av ett fryst embryo och vet om det lyckades om ca 2 veckor.

    Jag är säker på att ni kommer lyckas via ivf och jag vet att det bara behövs en enstaka spermie för att bli gravid. Mitt ex fick veta, när vi gjorde utredningen, att han inte hade några rörliga spermier alls och ändå gjorde han mig gravid 5 ggr.

    Jag tror att det är en bra idé att kontakta en kurator el psykolog el familjerådgivning för att prata av dig/er. Jag vet att det är jobbigt och jag vet hur mycket du sörjer (tror jag iaf) men mitt ex hade ett brock på testiklarna och han opererade bort det. Tyvärr bröt vi upp innan jag fick veta mer men jag hoppas och tror på er. Verkligen. Hör av dig privat till mig om du vill prata mer ostört. Tänker på dig. Stor kram!

Svar på tråden En sån dag....