Måste alla ta med mormödrar farmödrar o hela halva släkten till avslutningar ?

Vi gör det för barnen i första hand. Men annars kan man ju bara vända på din mening - vem är viktigast för barnet, en egen kär farmor eller någon annans mamma?

Jag tycker att det låter väldigt tråkigt att förbjuda andra släktingar, det visar att man inte riktigt förstår hur en del barn har det. Alla lever liksom inte med två trygga föräldrar som bägge kan gå på avslutningar och liknande.

- Farfar kan vara den viktigaste i ett barns liv.

- En del har föräldrar som inte kan komma på avslutningen och därför tar man med morföräldrarna istället. Mamma kanske bara kan stanna en kort stund och därför finns både farfar och farmor med som kan stanna på det efterföljande fikat. Någon förälder kanske har jou och måste kunna dra på stubinen om telefonen ringer.

- Om man bara har en förälder och inga syskon, ska man bara få ha en enda person med sig då, på alla avslutningar alltid, samtidigt som kompisen kommer med två föräldrar och fyra syskon till alla avslutningar?

- En del har faktiskt tre-fyra föräldrar om man räknar nya bonusfamiljer, att räkna bort en älskad bonusmamma för att någons biopappa ska slippa stå trångt känns.. lite dumt. Ingenting skolan borde ta ställning för, vem som är familj även om man hade en sådan regel om "bara familjen". En del har ju farmor boende med familjen. Hur förklara för en sexåring att farmor som bor med oss räknas inte?

Vad är viktigast? Att Kalles vuxna mamma får se perfekt, eller att vi visar alla barn att alla är välkomna och viktiga och lär dem värderingar som "finns det hjärterum.."

Som lärare uppskattar i alla fall jag enormt när den äldre generationen visar intresse för skolan, när de kommer och är med en dag eller hälsar när de hämtar och lämnar. I nästan varje lågstadieklass finns det mor- och farföräldrar som jag känner bättre än föräldrarna till något barn och även bland dem som bor 70 mil bort finns flera som verkligen visar att de vill engagera sig i barnbarnets skolgång. Känns bra för mig att få visa deras barnbarn att jag uppskattar att de intresserar sig för skolan och det känns fint att få krama en och annan farmor glad sommar.

Vi har avslutningar och Lucia och allt sådant ute och då får man plats. Men då kommer en tråd om att det är så kallt och man hör inte och bla bla. I landet där det snart är nationalsport att leta fel på skolan och tro att man själv vet bättre än alla som jobbar där så är det inte lätt att få till en perfekt avslutning som passar alla. 

Så att friska 40-åriga mammor ska få sitta, men gamla svaga morfar måste stå? Allvarligt, det gäller en skolavslutning eller Lucia. 20 minuter kanske? Det kan man väl stå som frisk förälder?

Men hur svårt kan det vara att förklara för sitt barn att det är flera hundra barn på skolan och minst lika många föräldrar på avslutningen? På vår skola har vi avslutning utomhus, kören sjunger för alla elever som sitter på första raderna och eftersom skolan har ca 400 elever totalt står föräldrarna en bit bakom. Man får helt enkelt förklara för att barn att det kommer vara många människor där och även om barnet inte ser sin förälder från scenen så finns ju föräldern där. Förbereda och förklara innan. Och kanske dra en vit lögn om att man såg bra fast man inte gjorde det. 

Avslutningen är till för BARNEN, inte för att föräldrar (eller andra släktingar) ska få se en perfekt show. Varje skola eller förskola anpassar efter sina förutsättningar och det går inte att göra alla nöjda eftersom alla tycker så olika. 

Eller så lägger vi ner avslutningar, för alltid blir någon sur. Skolans uppdrag är att undervisa barnen, inte lägga enormt mycket tid och pengar på att skapa den ultimata avslutningen som tillfredsställer alla vuxna. Visst kan man klaga på avslutningen på föräldraråd och föräldramöten, men då ska man kanske inte bli så förvånad om rektor och lärare inte riktigt hinner med att utveckla undervisningen i den takt de önskar. 

Men hur kan vi veta vem som är närmast - en 17-årig storasyster eller en 17-årig moster som i praktiken nästan bor hos familjen? Är det skolans sak att avgöra, ur ett barnperspektiv?

Skolan ska ta hänsyn till säkerhet och sådant som maxantal ur brandsynpunkt samt de egna elevernas perspektiv. Och då kan man behöva begränsa av olika skäl, är inte helt ovanligt med uppmaningar som max två vuxna per barn.

Men att en vuxen förälder ska slippa stå upp på egna ben i 20 minuter är inte skolans huvudfokus och inte en anledning att begränsa. Inte heller att en 3-årig lillebror inte ser perfekt. Jättekul om man får till det förstås, men inte alls lika prioriterat som de egna elevernas upplevelse av dagen samt säkerhetsbiten. Och det man lätt missar som förälder är att hela avslutningsdagen/Luciadagen är krävande, inte bara stunden vid uppträdandet. Det är en annorlunda dag, med förväntningar, känslor, intryck, mycket folk hur man än gör, en jättesvår dag för några barn och en dag som är jätterolig för de flesta men som lätt leder till "överhettning" på olika plan. 

Bättre att personalen kan lägga sin arbetstid på att ta hand om de barn som lämnas tidigt innan avslutningen (och inte har föräldrar där alls) än att lägga tiden på att ställa ut stolar så att friska 45-åringar ska slippa stå. Och efter avslutningen när många barn gått hem och andra är kvar, kanske ledsna för att de är kvar och kompisarna gått, när rutinerna fallit och dagen ovanlig, DÅ behövs de vuxna i barngruppen för att skapa trygghet, lugn och se de barn som behöver en extra famn. Inte bärandes stolar. 

Bättre att hjälpa sitt barn att hantera det faktum att mamma kanske inte sitter längst fram, än att vara arg på skolan för hur man organiserar en avslutning, kan jag tycka.. 

Det här var tydligen känsligt.

Och svårt att förstå att en gammal farmor kan vara viktigare för ett barn än en mamma. Inte så vanligt, men de barnen finns och de har det nog jobbigt ändå utan att behöva få sin trygghet i världen portad från skolavslutningar...

Fyra klasser ger ändå kanske 60-100 elever och runt 120-200 föräldrar beroende på klasstorlek. Alla dessa kan inte sitta närmast och alla kan inte se perfekt om man inte har en riktig teaterlokal i skolan. I synnerhet inte om alla föräldrar dessutom har med sig några syskon. Det gäller en skolavslutning, inte en tvåtimmarsteater man betalat dyra biljetter för. Även om man begränsar kan det bli trångt, saknas sittplatser eller skymmas sikt och det får man nog bara tugga i sig. De som ska se bäst är ju BARNEN i skolan, det är deras avslutning. 

Och nej, skolans uppdrag är inte att lösa att alla föräldrar får bra sikt på en skolavslutning. Hur plättlätt du än anser det vara. Skolan ska utbilda barn och se till att barnen har en stimulerande och trygg fritidsverksamhet. Att föräldrar tycker att det är jobbigt att stå på en avslutning är helt enkelt inte skolpersonalens uppgift att lösa. Deras uppgift är att skapa en avslutning som fungerar för elevernas förutsättningar, behov och personalens förutsättningar att sköta sitt arbete med barnets bästa i fokus HELA dagen och HELA veckan före (och alltid). 

Nej, det är inte självklart att det är känsligt, för många är det bara en skolavslutning och inte mer än så. Jag jobbar på skola själv och vi har avslutning utomhus hela skolan på en gång, ca 400 elever, 50 lärare och alla föräldrar och syskon. Eleverna sitter klassvis på marken på sittunderlag eller står (beroende på ålder) och alla vuxna och syskon står, bakom alla elever dessutom. Alla kan inte se alla och alla ser inte sina föräldrar hela tiden. Men det brukar gå bra ändå.

Jag har inte alls svårt att förstå hur du menar, så det behöver du inte påstå med en massa frågetecken efter. Däremot håller jag inte med om att det alltid ska begränsas och att det viktigaste är att alla kan se varandra hela tiden. Ibland är det viktigt att begränsa och ibland inte. 

Det har du fått svar på många  gånger om i tråden. Alla barn är inte så lyckligt lottade att de har två föräldrar som står dem närmast i livet. En mormor kan vara viktigare än en mamma (eller bara levande, vilket inte alla mammor är), och för ett sådant barn finns det större bekymmer än att inte kunna se någon på en skolavslutning.

Begränsningar är en sak, men släpp gärna agget mot närvarande mor- och farföräldrar. Där får du helt enkelt tugga i dig att skolpersonalen har större insikt om några barns hemsituation än vad du har. Begränsa i så fall till ett visst antal per barn oavsett släktrelation, men VILKA en familj skickar har inte du med att göra.

Vill du dessutom dra med dig x antal syskon kan du ju tänka ett varv på de barn som inte har några syskon och kanske sörjer det, vad är det hänsynslösa med att ta med en lugn farmor istället för två gapiga 4-åringar som lika gärna kunnat vara på förskolan?

Jag som pedagog förstår fullt att man inte vill lägga sig i och avgöra vem som står ett barn närmast i en familj - en närvarande mormor eller en frånvarande pappa. Det är inte vårt uppdrag. Finns det flera sådana konflikter runt några barn, där exempelvis föräldrarna har delat på sig och knappt kommunicerar, där farmor är extremt nära och barnets stora trygghet och inte får svar från mamma om hon kan komma på avslutning eller inte, då är det väl bra om skolan kan vara smidig och tillåta alla. Det barnet har det betydligt tuffare än det lyckliga kärnfamiljsbarn som "bara" inte får se mamma på avslutningen. Det är tråkigt det också, jag VET, men det finns grader av sorger hos barn...