Idag slutar jag röka

Askkoppen och tändarna är borta och det känns redan som om någonting fattas.Tror att det är vanan som är värst, inte själva nikotinet.

Verkligen inte på så kort tid, men det kan bli så inatt och imorgon.

Samma här. Vanan kan jag lätt lägga av med, men abstinensen får alla mina rationella tankar på att sluta att blekna. Jag fixar knappt en dag med abstinens innan jag kastar mig iväg mot affären och skaffar en ny dosa. Rädslan för abstinensen är nästan lika stor som själva abstinensen, vilket får mig att köpa en extra dosa för säkerhets skull. Skall sluta när de är slut... osv.

Jag får mest ångest, och en känsla av att jag bara MÅSTE skaffa nikotin. Sedan kan jag bli väldigt lättirriterad, och även lätt ledsen, grinig och anklagande mot min omgivning, med det är lättare att stå emot bara jag tänker på att det är "abstinensen som talar och inte mina verkliga känslor". Jag tappar också glädjen och tycker allt känns trist, plus att jag blir oerhört sugen på att äta konstant. Det är känslan av stegrande ångest som får mig att sticka iväg till affären. Jag orkar inte med det så många timmar i taget.

Sov gott TS! Nu är du redan rökfri. Vad härligt. Grattis! Det gäller bara att inte börja igen. Trots allt är det allra svårast att bestämma sig för att sluta, och det har du redan gjort.

Nej där går ju gränsen. Saken är att jag har 2 askar + hemma ännu.
Sen kommer jag till sitsen där jag måste vara stark och det är rätt enkelt i tanke på vad som annars blir följden. Om jag inte kan låta bli helt har jag räknar med max 3 om dagen.