Har 1 barn. 1 år gammal. Många runt om oss börjar fundera på barn nr 2.
Jag är inte redo för fler barn. Kanske inte vill ha fler barn. Så nöjd med de barn vi har. Men ibland tänker jag syskon vore kul. Men jobbigt kan de vara tänker jag...
Vad säger ni? 1 eller 2 barn och varför ?
Kul att lösa era svar... Tätt verkar oerhört jobbigt iaf.. Som att många skaffar de för barnen ska kunna leka ihop.. Och att dem säger att jo de första åren är tuffa men sen blir de kul. De e de resonemanget jag tycker låter hemskt. Man vill ju njuta av sin bebis.. Av sin familj. Av sin tex 2 åring som vill prata och få uppmärksamhet. Inte gå igenom 3 år och längta bort tiden till dem e självständiga/ sover bra/ blöjfria ja ni vet..
Förstår ni?
Dijon och mamma86... Så rätt.. Ingen garanti att barnen är med en hos en för man får fler. Och ja vissa syskon tål inte varandra.
Men i de stora hela så handlar de klart om vad man vill själv. Om några år längtar jag kanske edter ett syskon till vårt barn.. Och då hoppas jag att vi kan få ett till. Men nu njuter vi så av den lille vi har. Och då känns syskon avlägset
Ensambarn jag också. De e kanske vi som har svårt att se oss som tvåbarnsflröldrsr?
det är underbart att läsa era fina syskonberättelser :) jag tror helt säkert att det kan vara underbart också och inte bara jobbigt - självklart!
Jag har själv tre syskon/systrar som jag har en bra relation med. Vi är ju alla vuxna nu och ganska mycket på samma nivå. Jag är väldigt glad över att ha dem!
Men däremot har jag själv och min man "bara" ett barn, en nioåring. Jag vet inte, men det har nog mest bara blivit så. Jag har inte känt någon direkt längtan efter fler och jag kan inte "skaffa" syskon åt honom för att han ska ha en kompis, inte bli ensam när han blir äldre osv. för det finns inga garantier för någondera.
Han kunde ha fem syskon där alla avskyr varandra eller han kan vara endabarn och ha världens schysstaste liv. Det blir som det blir.
Vi har aldrig siktat på barn tätt, det visste vi tidigt. Så minst 4 år mellan barnen var vi rätt överens om. Men sen har de där åren tuffat på och nu är vi en så jäkla skön trio så jag vet inte om jag vill. Inte min man heller. Och som sagt, längtar man inte efter att få barn igen och bli mamma igen så är det svårt att tvinga fram något.
Ditt barn är ju bara ett år så du ska absolut inte stressa!! Jag antar också att hen inte går på dagis ännu så då har ni den grejen kvar också, skola in på förskola, få ihop vardagspusslet med jobb, hämtningar, lämningar, egna intressen, vuxenrelationen osv.
Haha ensambarn kan visst vara trevlia! Jag tex :) finns bortskämda otrevliga ungar som hr sykon med :).
Har två barn med åtta år mellan. Det blev superbra. Storebror älskar lillasyster.