Anonym (koskit) skrev 2015-06-01 22:43:19 följande:
Kanske har det att göra med att jag inte umgås med tjejer i min vardag. Senast jag hade chansen till det var i skolan. Gick sedan en mans dominerad linje i gymnasiet och därefter när jag skaffade jobb så har jag arbetat med ett 100 tals män men endast 3 st tjejer :'(
Blir ledsen när jag tänker på att det jobb jag gillar och trivs med är så grovt dominerat utav män som det är - tänker byta till ett mer balanserat yrke till sommarn/hösten eftersom att jag vill ha mer tjejer runt om mig i min vardag - funderar på att bli badvakt eller nått sånt även fast jag antagligen kommer tjäna mycket mindre.
Njaaa, har svårt att tänka mig att enbart det har påverkat dig. Jag känner många med samma historia som inte har din syn bl a mina söner som är svetsare o elektriker. Fördjupa dig mer. Vad bottnar det i? Hur har snacket gått hemma hos dig när du var barn?
Jag vet inte, men får en känsla av att du är lättpåverkad utan att ha hittat dig själv och ditt eget space runt dig. Tvärtemot dig har jag som kvinna alltid jobbat i en mansdominans och vet hur jargongen går. Har haft många och djupa samtal med män som inte gillar jargongen och mår dåligt i den utan att stå upp för vad de tycker. Heder åt min yngsta son..... han klarar inte heller att stå upp för vad han tycker men han lämnar alltid fikarummet lr lokalen när det blir rasistiska eller sexistiska diskussioner.
Och heder åt dig som har insett ditt problem och vill ta itu med det!