Går det att lämna den man älskar?

Det med omskärelsen förstår jag. Han kanske tror att om de inte omskäres så kommer de inte till himlen (antar att han är religiös) och han önskar förstås att hans barn ska komma dit. För dig är det inte en religiös grej och du ser det som ett övergrepp (vilket det är). Ingen av er borde ändra på sig här för båda har klara skäl till varför ni tycker som ni tycker. Jag ser bara två lösningar. 1, Ni bestämmer att ni inte ska skaffa barn och så steriliserar ni er. 2, Ni bestämmer att ni bara ska ha döttrar och så steriliserar ni er och åker till typ USA och gör ivf med könsbestämning.

Det med bikinin är dock en annan sak. Vad är hans anledning till det? Är han rädd att andra ska se på dig på ett visst sätt och att han skäms? I så fall borde han skämmas redan nu för att du är en sådan som kan tänka dig att ha bikini. Jag tror att du måste fråga ut lite här vad som egentligen är problemet på djupet för att man ska kunna säga något.

Kan ni inte komma överens så går det att lämna den man älskar. Man behöver inte sluta älska personen för det, men då visar man för sig själv att man älskar sig själv och sin integritet mer, och det kommer man vara tacksam för med tiden. Förmodligen om man slutar umgås så kommer känslorna för den andra att blekna tills de blir ett fint minne och man kan vara glad för tiden man fick. Ungefär som när någon man älskar dör. Det överlever man också men det kan vara tungt.

Det är jättesvårt när man har olika religioner, för man ser världen så olika då och det är så grundläggande så det är svårt att anpassa sig efter varandra.

jag har varit gift i ett äktenskap som bygger på djupa religiösa grunder och tro mig när jag säger att känner du dig kvävd nu så kommer du att känna dig ännu värre när du väl är gift med honom.  

Om han får dig redan nu att göra saker för hans skull som ligger i hans religiösa övertygelse och kultur så blir det ju inte lättare för dig när du väl är hans fru.  Då kommer du egentligen inte att ha något val än att göra som du är tillsagd vare sig du delar åsikten eller inte.  

Är det verkligen vad du vill ha ? 

Vem var du innan du träffade den här mannen? Jag tror att den kvinna han träffade och blev förälskad i är borta för länge sedan och du har mer och mer blivit en som anpassar dig efter vad han säger .  

Ta varningsklockorna på allvar och lita på din magkänsla.  

Du levde ett liv före honom, givetvis finns det ett liv efter honom också. Du måste bara våga lita på att du duger precis som du är och att du FÅR vara den du är.  Dina åsikter och din vilja är VIKTIG! 

Det där var exakt som ploppade upp i mitt huvud.

TS... Han lär bli ÄNNU värre och konrollerande när ni väl är gifta. Då vet han att han "äger dig", du är fast med honom och då står det till och med på papper att det är ni två och att ni hör samman.

Sedan säger du: "Han sätter andra framför sig själv och sina egna behov.", vilka behov är det? Det stämmer ju inte när du inte får gå klädd i bikini, eller att han vill att sonen ska omskäras etc. Då är det hans behov och inte andras.

Jag tycker det är bra att du reagerar på hans agerande! Oavsett om det handlar om religion eller bara ren idioti så väcker det i alla fall alarmklockor hos mig när någon försöker förändra sin partner... Det är inte äkta kärlek i mina ögon.

Hade en kollega som utsattes för en grej som liknar din. Hon hade haft en tuff uppväxt, alkoholiserade föräldrar och ingen trygg punkt. Sen träffar hon en kille som var världens finaste, han uppvaktade henne och behandlade henne som en gudinna. Sen när hon var "fast" så började kraven komma pö om pö.
Han tyckte det var ofint av en kvinna att röka (han rökte själv och hade ingenting emot hennes rökning när de träffades) och för att behaga honom så började hon smygröka istället.
Han gillade inte att kvinnor drack alkohol (han drack själv, hon med när de träffades och då var det ok...) så de få gånger det var fest så gömde hon spriten i läskburkar för att behaga honom.
Han krävde inte, men skulle verkligen uppskatta, att hon bar slöja... hon började bära slöja för att behaga honom.
Enligt hans tradition så var det kvinnan som städade och lagade mat och han skulle ju verkligen uppskatta om hon gjorde så som hans mamma gjorde. Och för att behaga honom så... ja, du fattar. Och så där fortsatte det...
Jag, som kollega, var med under hela processen och såg hur han bröt ner henne bit för bit. Allt för att skapa sin drömkvinna. Hon är fortfarande i förhållandet, han älskar ju henne. Det är bara det att han har en massa krav på sin kärlek. Sorgligt.

Jag förstår precis vad du menar. Det kan aldrig sluta väl när man blir kontrollerad, kvävd och tvingad till att förändra sig.

Jag var på en dålig plats i mitt liv när jag träffade honom första gången, jag var 19 och struntade i allting! Han var faktiskt inte mycket bättre, han var 22 och nästan värre än mig. Han var den första killen som jag blev intresserad av och den första jag hade sex med. Det hela tog slut när all våran skit slutade i en fruktansvärt oönskad abort vilken jag fortfarande ångrar. 

Efter detta mådde jag skit och levde ett skit liv hade inga planer ingen framtidstro inga önskningar. Han kom in i mitt liv igen något år senare. Han ville ha en till chans. Jag hade inte berättat om min abort och berättade då. 

Vårt förhållande ändrade oss båda. Vi båda slutade dricka, vi båda slutade festa, vi letade tillbaka till de umgängen  vi mått som bäst av och skaffade gemensamma likasinnade vänner. Han har verkligen dragit fram några utav mina bästa sidor! Nu står jag här med en nästan klar examen och en längtan efter ett eget hem, barn, familjeliv och jobb. Jag känner mig trygg med honom men samtidigt orolig att det som ni alla här skriver skall eskalera och bli ännu värre. 

:´( Fan