Vi som äntligen är gravida efter IVF i April/Maj 2015

Är det något som hänt som gör att du tror att det inte står rätt till, eller är det bara den vanliga oron? 

Vi alla är olika, så jag menar inte att ett missfall skulle kännas detsamma för dig som det gjorde för mig. Men för min del var det inte mycket värre än det vi genomgår dagligen. Sorg och motgång är liksom IVF:ares vardag. Det gick obehagligt fort att komma över det, för det är något jag upplever att jag gjort så många gånger innan. Det är svårare för mig att acceptera att det gått vägen än att det gått åt helvete. 

Vad jag menar är väl helt enkelt att jag tror att du klarar ett missfall. Det gör ont som fan, men du är så van vid att tåla smärtan och gå vidare. Jag tror inte att du behöver förbereda dig mer, för du kommer redan att klara det. Därför behöver du kanske inte se alla fel som kan inträffa, utan snarare träna dig på att släppa den oron och låta saker ha sin gång. Det är mer än en vecka sedan jag fick se vårt hjärtas hjärta slå så fint, och inte fan tror jag på det ännu. Jag har inte lärt mig att acceptera det. Kanske är det viktigare att du tränar på i huvudet, hur du ska ta framgång? 

Jag känner SÅ igen mig i det där. Jag tog Postafen igår för att jag skulle kunna gå till jobbet och hade en acceptabel dag. På kvällen grinade jag för att jag mått för bra och var orolig - trots att jag visste att jag tagit tabletter som kan hjälpa :) Du har säkert råkat äta bättre än någon annan dag. Tarmarna är mindre svullna eller magen mindre sur ;) 

Det känner jag ju igen, nu när jag läser det! Usch, det är vidrigt att blöda när man är gravid... Så oerhört grymt. Jag har också blött i den här graviditeten, men inte i närheten av så mycket som det låter som att du gjort. Jäkla läkare, snällt sätt att säga det på... :( Men det bådar ju otroligt gott att du redan sett hjärtat! Jag håller alla tummar och tår för att det lilla miraklet fortfarande är kvar. 

Jag förstår den biten också... Detta är vårt sista försök också, vår sista eskimå. Vad tråkigt att du mått så dåligt av behandlingarna, framförallt att du är så nålrädd. Har ni tänkt på andra lösningar än IVF i så fall? (Det är bara att du säger till mig om jag är för påstridig, jag menar inte att tränga mig på)

Ananas - var är du? Hur går det för dig? Du saknas! <3

Vad är er problematik? Alltså, varför behöver ni IVF? Går det inte att få donation istället? Eller embryoadoption? 

Åh vad skönt att höra av dig! 

Skönt att vara offline ett tag ;) Det låter sunt. Men som sagt, skönt att höra att det är ok i alla fall :) Klart man blir nedstämd, hormonerna är inte att leka med! Och vid det här laget vet vi mycket väl vad hormoner gör med kroppen...! Sen är det ju sjukt jobbigt att må dåligt hela tiden. Det tär som f*n. Så var ledsen och bitter, du är ju glad över att vara gravid någonstans ändå! Det är bara väldigt olika saker :) 

Åh vad gött med mammakläder! Jag har lovat mig själv att jag ska få köpa några plagg när vi passerat v. 12, vilket gör det riktigt jobbigt just nu. Är sjukt svullen, så har kanske bara två par byxor som funkar :S Är du också svullen, eller är det livmodern som börjar synas? I vilken vecka är du i nu? 

Dra dig undan så länge du vill, skriv gärna någon liten mening när du orkar igen <3 

Det förstår jag verkligen att du vill. Usch, önskar bara att det fanns något som kunde trösta. Jag vet att det inte går, men jag vill. Två dar kvar nu! Hoppas hoppas!!! 

Spännande med KUB. Hoppas att vi också får det, men det är väl inte alla landsting som erbjuder det om man inte är 35+? Haha, vad snäll du är som lånat ut, men synd för dig som behöver dem nu ;) Det låter som en dröm - byxor som man inte behöver hålla in magen i... Mmmm.....! ;) Jag vet inte heller vad det är som putar så förskräckligt, men det står överallt att det absolut inte är livmodern. Vet inte om det stämmer riktigt, för jag känner definitivt något hårt strax ovanför blygdbenet. 

Jag är i v. 9+1, så en vecka tidigare än du :) Men det känns lååååångt kvar till den där heliga vecka 12... Kanske en dum fråga, är missfallsrisken mindre v. 11+0 eller efter 11+6? Dessa siffror förvirrar mig ;) 

Det låter som ett fantastiskt sätt att tänka på, tack! Jag tror jag ska anamma det :) Och visst har du så rätt i att risken sjunker om man sett hjärtat slå, läste någonstans att studier visat att risken var nere på 1,5% om man sett hjärtat under v.8 eller 9? Oj, vilken resa! Grattis till graviditeten! 

Jag är 27, vi har problem på grund av manlig faktor och har försökt i drygt tre år. Maken har både få och dåliga simmare, så vi hoppade direkt in på IVF och ICSI. Äggplock i Augusti, fick ut typ 15 ägg om jag inte missminner mig (blev överstimulerad) varav 7 blev finfina embryon. Första och andra insättningarna gick inte alls. Andra FET tog sig en liten stund, men blev tidigt missfall. Denna gång tinades samtliga embryon upp och odlades vidare till blastocyster varav en blev mycket fin och återfördes. 

Jag mår illa som en gnu, kräks till och från och vill inte äta, är oftast väldigt trött och har lite drag i ligamenten. 

Sen... det här låter helt puckat och omöjligt, jag vet och har läst på överallt men... jag tror bannemej att jag känner fosterrörelser. Inte mycket alls, utan bara som ett lätt bubblande utan att det bubblar i magen (inte som gaser på vift). Jättemärkligt. Undrar om det kan vara det? Någon annan som varit med om liknande? Är bara i v. 9+2. 

ÄNTLIGEN!!! Håller tummarna. Vilken tid är det? 

Åååh!!! Jag blir så glad att jag nästan gråter här hemma!!! GRATTIS!!!!! Helt galet! Hoppas du kan lägga oron på hyllan ett tag nu och njuta av det här, för det förtjänar du. Och vilket fantastiskt svar BM gav! Jag har ju läst på tillförlitliga källor att risken för MF när man ser hjärtat i v. 8-9 eller liknande sjunker till ca 1,5%, så det stämmer säkert. 

Gör något riktigt snällt mot dig själv idag för att du stått ut till VUL :) KRAM!