Har ljugit en del för min kille

Att börja ljuga ens i "lärakännafasen" är väl sällan en bra grund om man vill få till ett välfungerande förhållande med ordentlig tillit till varandra i längden.

Förhoppningsvis kan han bortse från din lögn om du relativt snart berättar varför du ljög samt att du ångrar att du gjorde det då han egentligen borde haft rätten att fatta beslutet att inleda en relation med dig på rätta grunder och inte på falsk information om dig som framkommit genom lögner. Ju längre du undahåller informationen desto större blir ju sveket när lögnen väl kommer fram och även om den aldrig uppdagas är det troligen inte så kul att leva i ett förhållande baserat på lögner.

Grejen är väl som så att man bör berätta sådant för ens partner som just individen tycker är viktigt för att möjliggöra välinformerade beslut. Vet själv inte om jag hade varit så speciellt intresserad av att veta min partners sexuella bakgrund, men hade jag det samt frågat om det hade jag förväntat mig ett ärligt svar och inte en massa lögner då ärlighet är väldigt viktigt för mig.

Är det ok att ljuga om andra känsliga saker med som är överspelta i nuläget i sitt förhållande också? Ska mördare ha rätt att ljuga om mord de begått för sin partner om deras straff är avtjänat eller brottet preskriberat? Ska pedofiler få göra det om de tidigare i livet förgripit sig på barn, men numera anser att de lagt det bakom sig och kan kontrollera sina lustar?

Tycker inte för egen del att man har rätt undanhålla och definitivt inte att ljuga om sådant som man vet eller kan anta att ens partner skulle vilja veta utan väldigt goda skäl till detta (som om man riskerar att skada någon annan person än sig själv genom att berätta eller liknande då jag kan tycka det är acceptabelt med att undanhålla men inte ljuga). Men det kanske bara är jag som tycker att ärlighet är en av grundpelarna i ett förhållande?

Om man döljer eller ljuger om något så är det väl per definition att "inte kunna prata om allt"?

Dock är det ju fullt förståeligt som i ditt fall att inte kunna prata om hemska saker som du varit utsatt för. Men då kan du väl åtminstone berätta det du kan eller att du har råkat ut för hemska saker som du inte klarar prata om? Då är du ju ärlig trots att du inte berättat allt om sådant som du inte klarar av eller vill prata om i nuläget.

Inte direkt då jag snarare skulle dra mig ur förhållandet istället eftersom min partner skulle uppvisa ett extremt stort kontrollbehov och brist på tillit till mig. Kan hon inte lita på att jag är ärlig så är förhållandet dödsdömt redan där som jag ser det.

Är ju skillnad på att själv vara ärlig och att ens partner ska ha full kontroll på allt man gör. Tillit är ju något man måste ha i ett förhållande som jag ser det och tillit är ju något man förtjänar genom att vara ärlig och inte ljuga eller bete sig bedrägligt.

Ok, så du förstår inte skillnaden gällande att kunna lita på sin partners ord och att förutsätta att personen är ärlig mot att behöva dubbelkolla allt ens partner säger?

För mig är det i alla fall en stor skillnad på ett extremt kontrollbehov och en vanligt tillit baserat på ens tilltro till sin partner.

Men tycker du att det är ungefär samma sak att ljuga eller medvetet undanhålla viktiga saker som att inte vilja ge sin partner full kontroll över och insyn i sitt liv så fungerar vi nog väldigt olika på denna punkten.  

Vill inte dölja saker och berättar gärna om vad jag har på mitt konto och dylikt om min partner kan ge en rimlig förklaring på varför det är viktigt att veta för henne att veta.

Jag vill dock att min partner ska känna tillräcklig tillit till mig för att kunna tro på mitt ord och inte själv behöva dubbelkolla och kontrollera allt jag sagt.

Men du verkar ju uppenbarligen inte förstå varför jag tycker det finns en stor skillnad här så jag tror inte vi kommer mycket längre än att vi kan konstatera att vi är väldigt olika i våran syn på tillit och ärlighet inom ett förhållande.

Skönt att man inte är ensam om denna synen på vad som är sund ärlighet och tillit!

Man börjar ju fundera rätt rejält på om nästan alla tycker det är helt ok att ljuga om eller dölja vissa saker som är lite jobbiga att ta upp för sin partner alternativt att man måste kunna detaljkontrollera allt ens partner gör. Skulle inte vilja leva med en partner som var på något av de sätten för egen del.

För min del handlar det mer om just oärligheten och inte om själva ämnet. Hade troligen reagerat lika mycket på om kvinnan ifråga ljugit om något annat också.

Men ärlighet är väl inte lika viktigt för alla antar jag.

Jag anser inte att det är att detaljkontrollera att fråga sin partner om något sådant. Skulle jag däremot kräva att få möjlighet att prata med alla personer hon haft sex med för att kolla att det hon sa stämde skulle jag tycka att det är på den nivån.

I detta fallet hade hon väl aktivt ljugit om det snarare än bara låtit bli att berätta om det? Viss skillnad där tycker jag.

Jag anser inte att man måste lista alla sina sexpartners om inte frågan kommer upp, men gör den det bör man väl vara ärlig snarare än att ljuga sin partner rätt upp i ansiktet?

Håller med precis!

Att vara ärlig handlar inte alltid om att berätta precis allt, men väljer man att ha hemligheter för varandra måste man ju åtminstone berätta att de finns och låta partnern avgöra om det går att leva tillsammans utan att veta om det partnern inte vill dela med sig av gällande sin personlighet eller historik.

Självklart får hon ha den bilden av vad förtroende handlar om, men då är vi för olika för att leva tillsammans helt enkelt och bör nog avsluta relationen.

Är väl inget fel att tycka att ens historia inte har något med den nuvarande relatione att göra.

Men det är också ens potentiella partners fulla rättighet att tycka att det är viktigt att veta om sådant som är viktigt för den personen samt att avstå från att inleda en relation på grund av avsaknad av information eller en historik som personen ifråga skulle tycka var jobbig att hans partner har.

Det verkar snarare vara du som inte läst min inlägg då du inte verkar ha förstått vad jag skrivit samt dessutom skriver att jag tycker sådant som jag klargjort att jag absolut inte tycker är ok.

Och var i det hittar du att jag tycker det  hör till att rota igenom och dubbelkolla vad min partner har sagt på annat håll som du skrev att jag tyckte när du citerade mig?

Har ju skrivit att jag inte tycker att sådant är ok, även om jag tycker det är viktigt att man inte medvetet undanhåller saker eller ljuger om saker.

Problemet dyker väl upp när man börjar ljuga för varandra i detta fallet?

För vissa är det ju viktigt att veta en del saker om personen så att man faktiskt kan välja om man vill acceptera personen eller ej utifrån denna information. Att acceptera någon utan att ha fått information på ett område som man själv tycker är viktigt skulle inte jag tycka var så bra, även om just sexuell historik normalt inte är speciellt viktigt att veta om för min egen del.

Du funderade inte på att du troligen skulle få samma fråga ställd tillbaka innan du frågade honom om det?

Hur hade du själv reagerat på det om han ljugit för dig om att han haft sex med över 50 tjejer förutom dig och sagt att han bara haft det med några få?

Om du tycker att ärlighet är viktigt i ert förhållande så bör du nog berätta så snart som möjligt och visa ånger över att du ljugit för honom. Är ärlighet inget som någon av er tar så hårt på utan ni tycker att det är helt ok att ljuga om saker som är lite obekväma att berätta om så kan du väl fortsätta att dölja det för din kille med gott samvete.

Finns väl tyvärr inget "bra" sätt eller situation att ta upp att man betett sig fel utöver att undvika olämpliga situationer när ens partner är extra sårbar och har nedsatt förmåga att hantera det som sägs. Men ju längre du väntar desto värre blir ju sveket.

Jo, vissa ser ju tyvärr oliktänkande som sina fiender och önskar dem en massa olycka, lidande och smärta utifrån detta.

För egen del ser jag det mer som att de bara tänker och värderar saker på ett lite annat sätt än mig, men önskar dem ändå all lycka de kan få.

Bra gjort av dig att berätta och riktigt roligt att han accepterade det och fortfarande älskar dig och vill fortsätta förhållandet!

Tror det hela började med att diskussionen i tråden gled in på sidospåret om vissa människors åsikt att  kvinnor har rätt att dölja och ljuga om sitt promiskiösa leverne inför sin partner istället för att diskutera TS ursprungliga frågeställning om hur hon skulle gå tillväga för att vara ärlig mot sin partner utan att såra honom mer än nödvändigt.

Sedan blev det ett sidospår från detta ursprungliga sidospår genom att kvinnors rätt att ljuga om sitt beteende jämställdes med någorlunda likvärdiga beteenden från mäns sida varav ett exempel var just prostitution.

Men eftersom TS har lyckats lösa sin situation på ett bra sätt med ett lyckat utfall så är det nog ok att köra full fart på sidospåren utan att vara taskiga eller respektlösa mot TS.

Ungefär så ser min syn ut på hur tråden hamnade där den gjorde gällande prostitution i alla fall!