Har ljugit en del för min kille

Grejen är väl som så att man bör berätta sådant för ens partner som just individen tycker är viktigt för att möjliggöra välinformerade beslut. Vet själv inte om jag hade varit så speciellt intresserad av att veta min partners sexuella bakgrund, men hade jag det samt frågat om det hade jag förväntat mig ett ärligt svar och inte en massa lögner då ärlighet är väldigt viktigt för mig.

Är det ok att ljuga om andra känsliga saker med som är överspelta i nuläget i sitt förhållande också? Ska mördare ha rätt att ljuga om mord de begått för sin partner om deras straff är avtjänat eller brottet preskriberat? Ska pedofiler få göra det om de tidigare i livet förgripit sig på barn, men numera anser att de lagt det bakom sig och kan kontrollera sina lustar?

Tycker inte för egen del att man har rätt undanhålla och definitivt inte att ljuga om sådant som man vet eller kan anta att ens partner skulle vilja veta utan väldigt goda skäl till detta (som om man riskerar att skada någon annan person än sig själv genom att berätta eller liknande då jag kan tycka det är acceptabelt med att undanhålla men inte ljuga). Men det kanske bara är jag som tycker att ärlighet är en av grundpelarna i ett förhållande?

Inte direkt då jag snarare skulle dra mig ur förhållandet istället eftersom min partner skulle uppvisa ett extremt stort kontrollbehov och brist på tillit till mig. Kan hon inte lita på att jag är ärlig så är förhållandet dödsdömt redan där som jag ser det.

Är ju skillnad på att själv vara ärlig och att ens partner ska ha full kontroll på allt man gör. Tillit är ju något man måste ha i ett förhållande som jag ser det och tillit är ju något man förtjänar genom att vara ärlig och inte ljuga eller bete sig bedrägligt.

Det GÖR det ju. I alla fall om det är HELA det mönstret. Möjligen kan någon som stämmer in på det läsa till ssk eller fsk, men absolut inte jurist, läkare eller civ ing.

Ok, så du förstår inte skillnaden gällande att kunna lita på sin partners ord och att förutsätta att personen är ärlig mot att behöva dubbelkolla allt ens partner säger?

För mig är det i alla fall en stor skillnad på ett extremt kontrollbehov och en vanligt tillit baserat på ens tilltro till sin partner.

Men tycker du att det är ungefär samma sak att ljuga eller medvetet undanhålla viktiga saker som att inte vilja ge sin partner full kontroll över och insyn i sitt liv så fungerar vi nog väldigt olika på denna punkten.  

Skönt att man inte är ensam om denna synen på vad som är sund ärlighet och tillit!

Man börjar ju fundera rätt rejält på om nästan alla tycker det är helt ok att ljuga om eller dölja vissa saker som är lite jobbiga att ta upp för sin partner alternativt att man måste kunna detaljkontrollera allt ens partner gör. Skulle inte vilja leva med en partner som var på något av de sätten för egen del.

Jag älskar att se alla dessa kränkta emotionella valpar gå upp i limningen när de får läsa om en kvinna som inte är ääääääääärlig med sin sexuella historia..

Jag anser inte att det är att detaljkontrollera att fråga sin partner om något sådant. Skulle jag däremot kräva att få möjlighet att prata med alla personer hon haft sex med för att kolla att det hon sa stämde skulle jag tycka att det är på den nivån.

Parallellen till att rota igenom partnerns mail och alla konton på sociala medier, skulle ju vara att inte acceptera svaret på frågan om antalet sexpartners, utan fortsätta att snoka runt på egen hand. Fråga ut partnerns släktingar och vänner om de har någon uppfattning om hur många partners han/hon haft, ringa runt till hans/hennes gamla klass- och studiekamrater, och liknande.

Nej, men han har rätt att göra slut om han inte får den information han efterfrågar. Och det gäller ju allting. Att gifta sig, och speciellt om man tänker skaffa barn också, är ju ett livsavgörande beslut - det största beslut man tar i livet. T.o.m. större än att köpa hus - och det är ingen som gör det heller utan att besiktiga huset ordentligt först...

Det verkar snarare vara du som inte läst min inlägg då du inte verkar ha förstått vad jag skrivit samt dessutom skriver att jag tycker sådant som jag klargjort att jag absolut inte tycker är ok.

Grejen är väl som så att man bör berätta sådant för ens partner som just individen tycker är viktigt för att möjliggöra välinformerade beslut.

[..]

Men det kanske bara är jag som tycker att ärlighet är en av grundpelarna i ett förhållande?

Tillit är ju något man måste ha i ett förhållande som jag ser det och tillit är ju något man förtjänar genom att vara ärlig och inte ljuga eller bete sig bedrägligt.