Har ljugit en del för min kille

Är man en nunna om man inte har haft 53 älskare vid ett-par-och-tjugu, eller om man inte deltagit i gruppsex, varit med personer av samma kön etc.? Det TS beskriver är extremt, med ALLA  mått mätt.

Jag känner att det finns två svar här. Det "korrekta" är naturligtvis: man ska vara ärlig. Lögnen har korta spår. Etc.. På ett sätt tycker jag att killen har rätt att veta detta, så att han själv kan bestämma om han vill leva med det eller inte.

Men om jag ska råda DIG, vad som är bäst för DIG personligen och inte i något moraliskt eller etiskt perspektiv, så är det antagligen att ljuga. För han kommer förmodligen att lämna dig om han får veta det där, och gör han det inte så kommer det ändå att så tvivel i hans själ. För det du beskriver är ganska så extremt. Men eftersom du skriver att mycket av det var sådant som du egentligen inte ens ville själv, och att du egentligen är nöjd med vanligt sex med din kille, så känns det synd att detta ska få förstöra hela ditt liv. Det är ju inte bara den här killen som skulle reagera negativt, utan jag tänker att det är nästan omöjligt för dig att få en bra och vettig, trevlig och harmonisk man med sunda värderingar NÅGONSIN - om du är ärlig med det här.

Men jag tänker, att OM du väljer att ljuga så måste du säkra så att det inte kommer fram senare, när ni är gifta och har barn och kanske har investerat i en ägd bostad tillsammans. För DÅ kan det bli katastrof. Ni måste flytta från staden eller ännu hellre utomlands (hitta på en bra orsak som han kan köpa), du måste bryta allt umgänge med alla som känner till din bakgrund, ni får inte gå till ställen där du kan träffa på dina gamla vänner o.s.v.. 

Det GÖR det ju. I alla fall om det är HELA det mönstret. Möjligen kan någon som stämmer in på det läsa till ssk eller fsk, men absolut inte jurist, läkare eller civ ing.

Du har aldrig upplevt att du varit tillsammans med en kille, och så har det kommit fram saker om hans förflutna som du blev upprörd över, och som du tycker att han borde ha berättat själv?

Jag kan tänka mig många saker: om en man har gjort något kriminellt t.ex. så vill jag veta det. Då menar jag inte rödlyskörningar, men om han har dödat, misshandlat, rånat eller våldtagit någon, eller gjort inbrott, så tycker jag att jag har rätt att få veta det. Och även andra saker: om han har skulder hos KF, om han varit med i något ökänt gäng, om han har barn som han inte har kontakt med (men som ska ha underhållsstöd och kommer att få ärva, och i värsta fall hamna hos oss ifall modern dör eller inte kan ta hand om sitt barn av annan anledning)...

Och JA mer extrema sexuella praktiker räknar jag också dit, ÄVEN om han känner att han i dagsläget nöjer sig med vaniljsex med mig. För om han har det i sig överhuvudtaget att tända på SM t.ex., så har jag rätt att bedöma risken om han kommer att vilja ha det med mig senare, eller om hans längtan efter det kommer att driva honom till otrohet - kanske i skumma och farliga miljöer.

Jag har t.ex. en väninna vars make, ursprungligen från Turkiet, plötsligt blev arresterad när de skulle genom en passkontroll utomlands. Det visade sig att han var en internationellt efterlyst PKK-agent (dock hade SÄPO uppenbarligen inte koll på detta).

Jag är med dig i alla fall. 

Men exakt. Det finns ju något slags "normalnivå" i varje kultur, även om vissa här inte vill låtsas om det. Jag skulle också säga, att Medelsvensson accepterar att hans flickvän, om han träffar henne när hon är 27, har haft två eller högst tre killar innan honom. Men i så fall som förhållanden. Inte som tillfälliga förbindelser. Och absolut inte gruppsex, SM eller annat konstigt.

Men för vissa grupper är det absolut jungfrulighet som gäller. Detta är vanligt bland troende män - både frikyrkligt kristna och en del i SvK, judar (särskilt ortodoxa) och muslimer (de flesta muslimer vad jag har förstått - även de som accepterar våra svenska normer hos andra, vill inte själva ha en "skämd brud").

När det gäller lesbiska erfarenheter verkar det som om män kan tänka på två sätt. Antingen att det är harmlöst eftersom det var en annan kvinna, och till och med lite tändande att tänka på. Eller så är de emot homosexualitet i alla former, och då blir det en dealbreaker. (Kvinnor brukar normalt tycka att det är äckligt att få reda på att deras man varit med en annan man, även om de accepterar homosexualitet hos andra - som de inte har relationer till.)

Samma här.

Parallellen till att rota igenom partnerns mail och alla konton på sociala medier, skulle ju vara att inte acceptera svaret på frågan om antalet sexpartners, utan fortsätta att snoka runt på egen hand. Fråga ut partnerns släktingar och vänner om de har någon uppfattning om hur många partners han/hon haft, ringa runt till hans/hennes gamla klass- och studiekamrater, och liknande.

Har ingen statistik, men skulle vara kul att veta om sådan finns. Men jag har ju en viss uppfattning efter att ha pratat med många människor. Lever man i en viss kultur eller en viss grupp, så får man ju en känsla för vad som rör sig i huvudet på de flesta människorna. Eller..?

Det finns något som heter "det allmänna rättsmedvetandet" t.ex., och detta har man ju gjort undersökningar om. Då visar det sig att i en kultur (t.ex. den svenska) så har de flesta (etniska, infödda) ungefär samma gränser. Man "känner" vad som är rätt och fel. Men sedan finns då alltid de undantagen som kan begå brott utan att få dåligt samvete, eller som kan ha sex med många människor utan känslor. Eller som kan acceptera en kvinna som har haft många partners. Och detta senare har naturligtvis också sina skäl, som kan vara både positiva (en allmänt förlåtande eller avslappnad attityd) eller negativa (tron att man inte förtjänar något bättre).

Nej, men det är oärligt att ljuga. Säger du "det berättar jag inte" så är du inte oärlig. För då vet din partner att det kan finnas något i din historia som han inte vill se hos sin hustru och sina barns mor, och då har han valet att göra slut. Säger du däremot "jag har bara legat med en man före dig" fast du legat med 15, så tar du ifrån honom rätten att göra ett informerat val.

Jag är kvinna och jag anser INTE att en sådan man är störd. Han har rätt att ha sin bild av hur hans hustru och modern till hans barn ska vara. Precis som du har rätt att ha DIN bild av hur din make och fadern till dina barn ska vara. Du kanske t.ex. inte vill att fadern till de döttrar du hoppas på att få ska ha varit hos prostituerade tonårsflickor, och då ska han inte heller ljuga om det ifall du frågar rakt ut. Håller du inte med om det?

"skall" accepteras? Nej, man har rätt att göra slut av detta skäl som av alla andra skäl. Vi har inte tvångsgiften i Sverige.

Nej, men han har rätt att göra slut om han inte får den information han efterfrågar. Och det gäller ju allting. Att gifta sig, och speciellt om man tänker skaffa barn också, är ju ett livsavgörande beslut - det största beslut man tar i livet. T.o.m. större än att köpa hus - och det är ingen som gör det heller utan att besiktiga huset ordentligt först...

DU kan ju inte bestämma vad som är relevant för någon annan. Som jag skrev förut, de flesta judiska och muslimska, och många kristna (särskilt frikyrkliga och ortodoxa men även många katoliker och vanliga SvK), accepterar inte ENS EN ENDA sexpartner före äktenskapet. Och då är DET rätt för DOM. DU behöver ju inte gifta dig med en ortodox jude, eller hur..?

Men exakt. Förstår inte varför vissa inte kan fatta, att man kan tycka olika i den här frågan, som i så många andra..? 

Få infödda svenskar väntar väl till bröllopsnatten idag, när de väl hittat rätt. Så provköra får du nog - dock inte om du ska gifta dig med en ung jungfru som heter bin Laden i efternamn!

Skämt åsido så hade jag inte heller velat gifta mig utan att veta att sexlivet fungerar, trots att jag tycker att sådana ideal är fina. Men tänk att plötsligt sitta fast med någon som har micropenis!