Inlägg från: Flickan och kråkan |Visa alla inlägg
  • Flickan och kråkan

    Skola skippar läxor

    Fast nu är jag inte med. Barn med föräldrar som engagerar sig i barnens studier kommer alltid att ha en viss fördel - läxor eller inte. Anledningen till att vissa barn arbetar med svårare uppgifter än dem i årskursen böcker är väl att de har kunskaper som kräver just svårare uppgifter. Vad tänker du att dessa elever ska göra under skoltid? Jag har en 7-åring som är väldigt duktig i svenska, men inte på samma nivå i matte. Det är ju viktigt att få arbeta på rätt nivå för att få stimulans - inte för svårt och inte för lätt. Eller menar du att läraren väljer ut elever utifrån föräldraengagemang utan att beakta elevernas kunskapsnivå? Hur gör i så fall läraren detta?

  • Flickan och kråkan
    lebowski skrev 2015-05-15 20:52:29 följande:

    Som jag skrev så är det skolans målsättning att bidra till en jämnlik skola genom att inte dela ut läxor samtidigt som man delar ut extra utmaningar till de barn vars föräldrar har tid och engagemang - nog ser du väl motsägelsen i det eller?


    Nej. Lärare delar ut uppgifter som utmanar den enskilda eleven. De barn som har föräldrar som engagerar sig i barnens studier hemma kommer att lära sig mer, kunna mer och därmed behöva svårare utmaningar i skolan. De elever som har eget driv och själva lär sig matematik eller annat på fritiden utan engagerade föräldrar kommer ju också att behöva svårare utmaningar. Barn har dessutom om olika lätt för att lära sig olika saker. Den med anlag för matematiskt tänkande kommer att behöva svårare utmaningar. Önskar inte du att ditt barn får uppgifter i skolan som är lämpliga för hans/hennes kunskapsnivå?
  • Flickan och kråkan
    lebowski skrev 2015-05-15 21:30:14 följande:

    Problemet som inte verkar gå fram här är att skolan som anser sig vara för en jämnlik skola skapar särskiljer på barn med engagerade föräldrar och de som inte har det, oavsett om barnens förutsättningar och talang borde styra.


    Men jag förstår verkligen inte. Vet du hur mycket tid och engagemang andra föräldrar lägger ner på sina barns studie? Jag har absolut ingen aning om hur det ser ut hemma på det viset hos mina barns kompisar. Eller menar du att skolan går ut och frågar vilka som engagerar sig och ger deras barn extra uppgifter? Om vissa barn inte utmanas så är det givetvis ett problem. Får inte ditt barn uppgifter som utmanar på rätt kunskapsnivå så måste du ju påtala detta. Att föräldrar väljer att engagera sig i sina barns studier, att vissa barn har lätt för vissa saker, att vissa barn studerar på eget initiativ och att lärare ger elever uppgifter utifrån kunskapsnivå är ju inget som ska motarbetas.
  • Flickan och kråkan
    lebowski skrev 2015-05-15 21:52:37 följande:

    Hade jag inte varit en av de föräldrar som inte engagerade mig så hade jag inte skrivit det här inlägget, eller hur. Men nu handlar det inte om mig eller mitt barn utan om den skola som skippar läxor för att det leder till en ojämlik skola. Detta trots att de premierar barn vars föräldrar är engagerade genom att dem extra utmaningar.


    Jag förstår fortfarande inte. På vilket sätt premierar skolan specifikt elever vars föräldrar engagerar sig? Att barnen får uppgifter på sin kunskapsnivå är knappast att premiera någon. I min 7-åring klass arbetar barnen utefter kunskapsnivå. De har inte årskursböcker, men vissa barn arbetar med uppgifter som motsvarar år 3, andra år 2 och ytterligare andra år 1. Jag upplever också att jag är engagerad men har ingen aning om hur andra föräldrar engagerar sig tidsmässigt. Ett barn som inte klarar matematik särskilt bra kan ju ha oerhört engagerade föräldrar som övar massor hemma extra, men har barnet svårt för just matematik så kanske det ändå "bara" räcker till att vara i nivå. Ett barn som arbetar på sin kunskapsnivå med årskurstypiskt material kan ha oerhört engagerade föräldrar.....utan femmans och sexans mattebok...eller får den eleven också arbeta med dessa, fast han/hon inte klarar av det?
  • Flickan och kråkan
    lebowski skrev 2015-05-15 22:40:56 följande:
    Jämlikhet i skolsammanhang borde ju rimligen betyda att skolan ska ge alla elever samma förutsättningar att lyckas, oavsett vad deras föräldrar har för engagemang i sitt barns skolgång. Om skolan då å ena sidan väljer bort läxor för att undvika att barn vars föräldrar inte kan engagera sig hamnar på efterkälken å andra sidan ger barn extra utmaningar vars föräldrar engagerar sig blir det ju direkt kontraproduktivt för att uppnå den jämlika skolan.
    Du tänker helskumt. Menar du att en skola är jämlik om alla gör exakt samma sak? Menar du på fullaste allvar att alla ska göra det som den som har lägst kunskapsnivå i klassen klarar av i varje enskilt ämne, eller som den som ligger på medel eller den som har kommit längst? Är det jämlikt?

    Ditt resonemang innebär dessutom att vi behöver förbjuda fritidsaktiviteter, att föräldrar läser för sina barn eller att barn på eget initiativ lär sig saker på fritiden. Det innebär ju i förlängningen att barnet lär sig något utanför skolan som ger barnet fördelar i skolan. Hen kommer att behöva svårare utmaningar än någon annan som inte gör detta under sin fritid.

    Jag undrar dessutom hur du kan veta vilket engagemang alla föräldrar har i sina barns studier? Din utgångspunkt verkar vara de som har högst kunskapsnivå. Är det menar du ett kvitto på föräldraengagemang?

    Självklart ger man de utmaningar som varje barn behöver - oavsett om barnet har lät eller svårt och oavsett hur långt barnet har kommit. Sedan är det ju trist att framför allt matematik är så bokbundet. I svenska skulle jag tippa att du tycker att det är rätt självklart att varje barn läser böcker som är på rätt nivå svårighetsmässigt. Skönlitteratur är dock inte årskursindelat.
  • Flickan och kråkan
    lebowski skrev 2015-05-16 08:47:25 följande:

    Märkligt många ologiska kommentarer som följer på ett enkelt ifrågasättande. Märks att det sitter lärare på andra sidan tangentborden som i sin iver försöker försvara det lilla förtroende som finns kvar för både läraryrket och institutionerna.

    Jag säger det igen: skolans strävan efter det jämlika är en tankevurpa när de vägrar ge läxor för att istället falla till korta för engagerade föräldrar som vill att sina barn springer och viftar med högre årskursers matteböcker ...


    ???

    En enkel fråga. Anser du att det är bra att barn i skolan får arbeta med uppgifter som passar deras kunskapsnivå?

    Är det just matteböckerna det gäller eller har du samma uppfattning vad gäller exempelvis läsning av skönlitteratur?
  • Flickan och kråkan
    lebowski skrev 2015-05-16 16:56:08 följande:
    Du frågar åtminstone innan du kommer med lösryckta påståenden om vad tråden handlar om. Men att kalla någon för sur låter lite nedvärderande. Är det det du är ute efter?

    Om barnen får läxor så skulle ALLA få en utmaning. Men tar man bort läxorna så får i första hand enbart de barn vars föräldrar är engagerade nog att be om extrauppgifter den utmaningen. Sen finns det säkert undantag där enskilda barn lyckas resonera sig fram med läraren om att få extrauppgifter för att spinna vidare på sin talang. Men det är ju förstås enbart på film som det händer och den svenska skolan är inte Will Hunting.
    Men diskuterar vi hemarbete här överhuvudtaget? Det du är irriterad över är ju att barnen arbetar med olika saker i skolan. Och det är väl ändå i skolan barnen ska utmanas och där alla barn kan få hjälp med att lösa det som är en utmaning för just dem, inte få utmaningar att lösa hemma.....där vissa kan få mycket hjälp och andra inte?

    Om det är barn i skolan som inte blir sedda och/eller får utmaningar så är det givetvis ett problem, men det har ju ingenting att göra med vilka utmaningar en eller två eller flera andra klasskompisar får.

    Jag undrar fortfarande - har gjort det flera gånger och får aldrig något svar - hur du kan ha full koll på vilket engagemang alla andra föräldrar har i sina barns studier. Det finns många barn som har svårt med inlärning av olika orsaker som har jätteengagerade föräldrar. På vilket sätt blir dessa barn hjälpta tänker du (de springer inte och viftar med överkursböcker) av att andra klasskompisar inte får utmaningar på sin nivå?

    Jag undrar också fortfarande om du resonerar på samma sätt när det gäller exempelvis läsning och arbete med läsförståelse. vad ska vi göra åt de barn som springer och viftar med svårare skönlitteratur än de som behöver träna med grundläggande läsning?

    Om det är själva bokviftandet och att det har blivit en statusfråga som bidragit till att man trycker ner andra på ett otrevligt sätt, så förstår jag din frustration. Men då är det ju det skolan måste ta tag i, inte att barn arbetar med uppgifter på sin nivå.
  • Flickan och kråkan
    lebowski skrev 2015-05-17 09:38:18 följande:
    Beror på hur man definierar en utmaning. Läxor ska rikta in sig på repetition av den "teori" som läraren gått igenom i klassrummet. Repetition är en del av inlärningsprocessen och ju mer repetion ett barn går igenom desto bättre blir resultatet. Därför borde läxor kunna ses som en utmaning.
    Flickan och kråkan skrev 2015-05-16 17:37:27 följande:
    Jag undrar fortfarande - har gjort det flera gånger och får aldrig något svar - hur du kan ha full koll på vilket engagemang alla andra föräldrar har i sina barns studier. Det finns många barn som har svårt med inlärning av olika orsaker som har jätteengagerade föräldrar. På vilket sätt blir dessa barn hjälpta tänker du (de springer inte och viftar med överkursböcker) av att andra klasskompisar inte får utmaningar på sin nivå?
    Varför göra undantagen till regel?Bokviftandet är inte huvudproblemet och visst kan man föra samma resonemang för andra ämnen. Engelska glosor exempelvis.

    Och jag säger att ditt resonemang är uppåt väggarna.

    1. Nej, det är inte ett exceptionellt undantag att engagerade föräldrar har barn som ligger på en kunskapsnivå som är i nivå vad som krävs för årskursen. 

    2. Att repetera färdigheter för att befästa dessa är inte en kunskapsmässig utmaning. Däremot kan det vara tålamodsprövande. En utmaning i tålamod och och ihärdighet, i så fall. En utmaning i disciplin om man inte själv har engagerade föräldrar som ser till att man sätter sig ner och just repeterar.

    3. En uppgift är utmanande för ett barn/eller vuxen när uppgiften befinner sig i det som Vygotskij brukar kalla den proximala utvecklingszonen. Tror inte någon har någon invändning emot det om jag ska vara ärlig. Och där finner vi inte repetition av det eleven redan klarar själv. Och den typen av utmanande uppgifter ska inte skickas hem som läxa utan eleverna ska få möjlighet att göra dem i skolan med den hjälp och stöttning som uppgiften kräver av den enkla anledningen att alla inte kan få den hjälpen hemma.....vilket heller absolut inte måste innebära ett engagemang hos föräldrarna. I de högre årskurserna kan den mest engagerade förälder sakna kunskapen.

    Du svarar fortfarande inte på mina frågor:
    1. Hur vet du vilket engagemang alla andra föräldrar har i sina barns studier?
    2. På vilket sätt är det fördelaktigt för en elev som ligger i nivå för sin årskurs kunskapsmässigt att de klasskompisar som kommit längre eller kortare i sin kunskapsutveckling inte får uppgifter som är anpassade efter deras kunskapsnivå?
    3. Anser du att alla barn i en klass och årskurs ska läsa skönlitteratur med samma svårighetsgrad oavsett läsförmåga? 

    Jag tycker att ditt resonemang är oerhört snävt. 
  • Flickan och kråkan
    Fenna skrev 2015-05-17 14:31:05 följande:

    Frågan är vilken sorts skola man vill ha. Det låter som om de flesta här vill ha en helt individanpassad skola, där alla barn arbetar i sin egen takt. Inte fel, men då kanske man ska avskaffa klasser helt och tex ersätta med mål. Vad ska tex en elev göra på mattelektionerna i nian om gymnasiets kurser redan är avklarade? Hur mycket tid ska en lärare ta från undervisning enligt den vanliga kursplanen för att hjälpa de elever som ligger före (i det här fallet handlar det ju inte om en eller två matteintresserade elever, utan en halv skolklass)? 

    Skulle jag själv vilja ha mitt barn i en sådan skola? Jag vet inte.

    Skönlitteratur tycker jag förresten inte är jämförbart med matte då det finns oändligt många böcker att läsa, medan de moment man lär sig i grundläggande matte är begränsade. 


    Fast hur tänkte du nu? Skolan idag är redan målstyrd. Det finns ingen årskurs-/åldersstyrd läroplan eller kursplan. Verkligheten ser också ut på det viset att det oftast är ett enormt kunskapsspann mellan elever i samma klass. Jag har tagit emot elever i år 7 som läst hela utvandrarserien med behållning och dem som knappt kunnt ta sig igenom en Sune-bok.

    Och nej, det är ingen större skillnad på matematik och läsning/svenska. Det finns oändligt antal mätetal att räkna också. Det handlar enbart om konservativa tankemönster. Vi är vana vid att läsningen är relativt fri. Det är självklart att barn som börjar i ettan som redan läser kapitelböcker inte ska traggla bokstäver och ljud exempelvis, eller läsa enkla texter av typen "Far är rar",  medan man jobbar traditionellt i läromedel i matematik i mycket högre utsträckning. Mycket vanligare i matematik att läromedlet får stå för kursplanen, vilket är tokigt. Läromedlen är ofta inte i fas med kursplanerna och många, många år efter forskningen. 

    Det är ett enormt kunskapsspann mellan en elev som i år 9 når betyget E och betyget A. Något stort problem med en stor skara barn som kommer att ha klarat av gymnasiekursernas krav för högsta betyg i år 9 kommer vi knappast att få uppleva. Jag har jobbat relativt länge och har hittills inte haft någon elev som varit i närheten av att vara färdig i år 9 även om de varit oerhört kunniga (de hade säkert klarat lägsta krav för betyg i gymnasiet när de gått ut år 9, men har haft högre mål än så). Och om/när så är fallet så gör man ju som med engelskspråkiga elever exempelvis. De får tenta av ämnet. Inga konstigheter.
  • Flickan och kråkan
    Fenna skrev 2015-05-18 12:42:30 följande:
    Jag bor inte i Sverige, men jag tog faktiskt för givet att det fanns nationella riktlinjer för vad en elev ska kunna efter en viss årskurs. Nu förstår jag bättre varför läsa-skriva garantin har blivit så omtalad och varför min mamma som arbetade som gymnasielärare kunde få elever som knappt kunde läsa. Tyvärr tror jag att man gör de elever som inte hade klarat kraven (om de hade funnits) en björntjänst. Speciellt som tidiga hjälpinsatser anses vara en viktig faktor för skolresultaten. 

    Naturligtvis finns det ett oändligt antal mattetal att räkna, men för att det ska bli intressant för den som är mattebegåvad krävs det att skolan erbjuder mer komplicerad mattematik, annars blir det bara variationer på samma tema. Det är därför barnen i TS exempel får böcker från högre årskurser och inte extraböcker. Frågan är bara, vad händer sen när grundskolans och eventuellt gymnasiets matte är klar? Att tenta av matten flera år innan om man börjar högre studier som innehåller mycket matte känns för mig kontraproduktivt och som slöseri med begåvning.

    Jag känner inte till det nya betygssystemet, förhoppningsvis är det inte samma fiasko som det förra.
    Ja, självklart finns det nationella krav/mål. Men det var ju det du ställde dig emot. Det finns krav som eleven ska uppnå i olika ålder, men det finns krav på olika nivå. Det är stor skillnad på de krav som är minimum för åldern och de kriterier som gäller för att nå högsta betyg. Eftersom läromedlen i Sverige på många sätt inte följer kursplaner så blir det därför inte särskilt konstigt att elever som når över minimikraven för årskursen får arbeta med uppgifter i ett läromedel för en högre årskurs. Det är mest uppenbart i metematik för det är nog det ämne idag skulle jag säga där man fortfarande arbetar mest utifrån just ett specifikt läromedel. 

    Det är ingen skillnad på matematik och svenska. På samma sätt som vi tar för givet att barn i samma ålder är olika goda läsare - vissa når minimikraven, andra högre och ytterligare några (förhoppningsvis inte många) når inte de krav som ställs för åldern - så är det inte konstigt att de har olika matematisk förmåga.

    Jag tror faktiskt inte det finns något system eller något samhälle där barn i samma ålder har exakt samma kunskaper. Att alla ska arbeta med exakt samma sak är om något kontraproduktivt. Oavsett om man knappt når målen för årskursen eller klarar de översta kunskapskraven så behöver man ju utmaningar och stimulans på sin nivå. Och det var ju det du var emot. 
  • Flickan och kråkan
    modsey skrev 2015-05-18 13:29:56 följande:

    nej jag tror man omstrukturerat helt enkelt.

    Mycket av rätta läxor, förbereda och följa upp tar nämligen också tid....


    Men det behöver man ju göra ändå. Uppgifter behöver ju för- och efterarbetas oavsett om de görs hemma eller i skolan.
  • Flickan och kråkan
    modsey skrev 2015-05-18 14:06:41 följande:
    att göra dem tillsammans menar lärarna, eller att de görs helt enkelt när pedagogerna ändå är där tar oftast mindre tid än att rätta och kolla upp.
    Ja, det kan det göra. Beror givetvis lite på upplägget och ålder på eleverna. Men det är ju en sanning med modifikation. Har man en hel klass så är det många elever. Majoriteten lärare idag är inte klasslärare utan har vissa ämnen i klassen. Vi har haft läxläsning på klasstid periodvis. Det innebär att kanske 5 elever arbetar med mitt ämne, ibland ingen, övriga med någon annan läxa. Några behöver behöver mycket hjälp vilket innebär att möjligheten/tiden att faktiskt kolla av vad alla 30 som helhet kan av sin läxa är ganska begränsad. Arbetar de dessutom med ett ämne som jag inte undervisar i så ligger arbetet fortfarande på ämnesläraren att för- och efterarbeta.

    Ska läxläsning i skolan efter skolan vara obligatorisk så att alla måste vara där fast det finns många barn/ungdomar som faktiskt repeterar och lär in den typen av uppgifter bättre på egen hand hemma.....efter att de har fått äta och vila lite. Alla är inte som mest effektiva direkt efter en lång skoldag i ett klassrum tillsammans med 30 andra. Om läxorna är just av den typen som inte kräver nya kunskaper.

    Och vart ska vi räkna det arbete hemma som många elever som siktar på högre betyg gör? Eller dem som får träna extra för att överhuvudtaget lägsta godkända kunskapskrav? Om läxtiden som erbjuds inte räcker till......är skolan då fri från hemarbete.....och jämlik?
  • Flickan och kråkan
    modsey skrev 2015-05-18 16:32:23 följande:
    jag tycker absolut inte att läxläsning efter skoltid ska vara obligatoriskt! Som du skriver så behöver olika elever olika mycket och har olika förutsättningar att få hjälp hemifrån. Det ska vara ett alternativ och ett erbjudande från skolan att det finns läxgrupper. Behöver eller vill man inte så går man inte dit. Vill man läsa hemma gör man det. Men har man ingen hjälp hemma att få av olika skäl så är det väl det bästa för alla, att eleverna får hjälp av någon!
    Ja, det tycker jag med men jag har även erfarenhet vad frivilligt erbjudande av läxläsning inte helt sällan innebär (i alla fall i år 7-9). Vi har haft det länge. Många barn som skulle behöva gå dit, som inte har så engagerade föräldrar, går inte dit. Precis som de väljer bort läxläsningen hemma så väljer det bort det i skolan och ingen förälder som trycker på.......var sig för att läsa läxor hemma eller studera extra i skolan. Och då är vi tillbaka på det som TS var irriterad över. Det är inte jämlikt utan skolan erbjuder hjälp till de barn vars föräldrar är engagerade. 
  • Flickan och kråkan
    modsey skrev 2015-05-18 17:33:45 följande:
    Tyvärr når man aldrig alla men det betyder inte att man får sluta försöka.
    Att inte erbjuda kan ju aldrig vara mer jämlikt heller....
    Nej, det tycker inte jag heller. Jag reagerade enbart på TS resonemang kring det det hela.
  • Flickan och kråkan
    Fenna skrev 2015-05-18 17:55:40 följande:

    Jag vet inte var du har läst att jag är emot nationella mål eller anser att alla elever måste göra samma sak, kanske du får läsa om vad jag skrivit. 

    Vi får väl enas om att vi inte kan enas om man kan jämföra matte/skönlitteratur. Men för att ge ett exempel: Om begreppet integraler kommer i mattekurs 3 förväntas det att eleven kan det i kurs 4. Däremot kan man utan problem läsa tex Selma Lagerlöf utan att ha läst någon annan specifik författare.


    Ja, jag läste fel och för snabbt. Du var inte emot mål, ursäkta. Det du sa var att man med ett individanpassat system borde avskaffa klasser och ersätta dem med mål. Svensk skola är uppbyggd runt just kunskapsmål. Individanpassning är inskrivet i läroplanen. Ämnesinnehållet är inte hårt reglerat i någon större utsträckning. Jag har svårt att se något skolsystem där inte barnen, i en åldershomogen klass, har kommit olika långt kunskapsmässigt.

    När det gäller jämförelsen matematik - läsning tycker jag att den är lite tokig. För att med god behållning kunna läsa, förstå och tolka exempelvis Selma Lagerlöfs böcker så krävs lässtrategiska kunskaper på en viss nivå. Att bara avkoda är ju inte att läsa. Det krävs alltså förkunskaper som är mer avancerade än för att läsa Lasse-Maja-böckerna (populär barnboksserie). Vissa lässtrategiska kunskaper ger dig alltså möjlighet att klara av en viss nivå av böcker. Precis som i matematik. Har du begripit hur man använder integraler så kan du lösa olika matematiska problem där integraler används. Du behöver inte ha löst vissa specifika tal (eller hur?), men du måste ha kunskap om vissa matematiska strategier.

    Av den anledningen är det alltså inte konstigare att en elev kan behöva svårare matematikuppgifter än en klasskamrat än att en elev kan behöva svårare läsuppgifter än en klasskamrat. Det senare har jag aldrig mött någon som ifrågasatt....det ses som självklart. För mig är det lika självklart i matematik.
  • Flickan och kråkan
    lebowski skrev 2015-05-20 18:13:36 följande:

    Jag tycker din argumentation mest handlar om att det går fort och blir fel. Du är väl inte lärare själv hoppas jag?


    Tja, när argumenten tryter....så gör man som du .
Svar på tråden Skola skippar läxor