Anonym (Direktörn) skrev 2021-07-31 23:48:48 följande:
Om man definierar oreglerad som reglerad så blir den ju reglerad. Men hur kan invandringen vara reglerad när vem som helst kan komma in och stanna i landet? Det är precis vad som skedde innan 2015 och fortfarnde sker. I takt med detta en massa krav på rättigheter för papperslösa.
Det där är ju lika galet som att däremellan betyder därutöver och att summan av alla är 175% , att summera völjarnas viktigaset frågor till att felr än 100% anser att någonting är viktigast, att marginalskatten inte är en matematisk funktion av att ej ha platt skatt eller att ha skattefrihet för vissa summor eller att vara sambo med sin dotter som en ökänd skribent har förelagit i trådarna..
sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_invandringspolitik
"
1860-talet - 1945
Den svenska invandringspolitiken 1860–1917 var oreglerad. Nivåerna på invandringen var så små, att de saknade politiskt intresse. Man behövde varken pass, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd för att bosätta sig i Sverige. Dock kunde man avvisa tiggare, romer och kriminella.[14]
Liksom i andra delar av Europa hade nationalismen börjat ersätta den lutherska religionen som svenskarnas överideologi sedan mitten av 1800-talet, och förenade olika samhällsskikt, politiska ideologier, religiösa inriktningar och landsändar fram till mitten av 1900-talet. Inledningsvis karaktäriserades inte den europeiska nationalismen av främlingsfientlighet.[15] Stämningar av exkluderande nationalism framväxte emellertid under och efter första världskriget, och återspeglades i att en restriktiv immigrationspolitik började tillämpas i Sverige, vilken fastställdes i 1927 års utlänningslag – Sveriges första. År 1937 modifierades utlänningslagen för att förhindra en stor judisk invandring från Tyskland till Sverige, och 1938 meddelade UD viseringsmyndigheterna att tyska judar tillhörde den grupp som Sverige inte ville släppa in i landet, och Sverige (och Schweiz) hade hösten 1938[16] [17] framfört krav att särskilja judars pass från övriga tyskars pass, och hotat att annars stoppa andra tyskar i gränsen. Tyskland började därför att stämpla ett rött "J" i tyska judars pass, de så kallade "J-passen", så att andra länders myndigheter lättare skulle kunna avvisa dem vid gränsen.[16]
Före andra världskriget var invandringen till Sverige mycket blygsam. Bland allmänheten, särskilt nationalistiska akademiker som var rädda om sina arbeten, fanns ändå en stor oro gällande att ta emot de judiska intellektuella flyktingar som i ökande antal flydde från Tyskland, särskilt efter kristallnatten 1938. Krav på restriktioner formulerades, bland annat vid Bollhusmötet Uppsala i februari 1939. För att bemöta oron genomförde socialstyrelsen utlänningsräkningen vid samma tidpunkt, och Regeringen Hansson II beslutade samma månad att avvisa judiska flyktingar. Vid krigsutbrottet fanns omkring 5 000 flyktingar i Sverige, varav cirka 3 000 judar.[16] Sverige tog emot färre flyktingar än till exempel England, Frankrike, Holland och Belgien, även relativt sett.[16] I september 1939 utfärdades i Sverige viseringstvång för alla utomnordiska utlänningar. Med tiden började en insikt om allvarliga förföljelser av judar uppstå i Sverige, vilket successivt ändrade den svenska folkopinionen.[15] Räddningen av de danska judarna genomfördes således av svenskar 1943.
Sverige åtlydde Sovjetunionen och genomförde baltutlämningen 1945, trots de baltiska flyktingarnas självmord, hungerstrejk, självstympning och förväntade bestraffning i Sovjetunionen som landsförrädare.[18]
Mellan 1914 och 1953 var romsk invandring till Sverige förbjuden, vilket betyder att Sveriges gränser var stängda för romska flyktingar under hela andra världskriget och de nazistiska förföljelserna. I socialstyrelsen handbok från 1942 avråddes från att ge mödrahjälp till romer, för att undvika oönskat barnalstrande hos nomadiserande grupper, som uppfattades som asociala.[19][11]
Efterkrigstiden
Sverige var länge ett av de fattigare länderna i Europa, och först efter andra världskriget ökade välståndet kraftigt. Rekordårens arbetskraftsbrist löstes med arbetskraftsinvandring, bland annat från Finland och Sydeuropa sedan början på 1950-talet. Någon större flyktinginvandring förekom inte förrän i början av 1970-talet, med undantag för mycket begränsad från angränsande länder, samt i samband med Ungernrevolten i oktober-november 1956. Då flydde cirka 8 000 ungrare till Sverige.[20]
Kalderash-romer hade drabbats av utestängande från samhället och blev tvungna att bo i tält eller i "zigenarläger", från första delen av 1900-talet fram till 1960-talet.[10] Resandefolket, som har funnits i Norden i många hundra år, drabbades av tvångssteriliseringar (baserat på 1934 och 1941 års steriliseringslagar som gällde till 1974), tvångsomhändertaganden av barn samt tvångsassimilation.[10][11]
De första FN-kvotflyktingarna som togs emot i Sverige var chilenska politiska flyktingar som kom åren efter militärkuppen 1973.[21]
Sedan år 1975 bedriver Sverige en politik som är baserad på integration istället för assimilering och som har inslag av multikulturalism i praktiken.[22][23][24] I Sverige innebär detta bland annat ett uttalat övergripande mål att invandrare ska kunna behålla sin kulturella särart och sitt hemspråk snarare än tvingas till till exempel en språklig anpassning för att kunna ta del av det svenska samhällslivet.[källa behövs] Av denna anledning har invandrare med annat modersmål än svenska rätt till bland annat offentligt finansierad tolk/översättning i kontakt med svenska myndigheter [25] och offentligt finansierad hemspråksundervisning för alla barn med annat modersmål än svenska. Liksom till övriga invånare ges även offentligt stöd till etniskt, religiöst, kulturellt eller språkligt enhetliga organisationer.[26][27][28] Landet är därmed ofta omnämnt som ett av de mest framträdande exemplen i Europa på en multikulturalistisk metod för invandrarintegration.[29]
1980 och framåt
Permanenta uppehållstillstånd infördes 1985.[30]
Antal beviljade uppehållstillstånd per år i Sverige 1980-2019 för olika ärendeslag staplade på varandra. Flyktinginvandringen (i blått) är uppbruten på ursprungsland respektive asylskäl i nedanstående båda diagram.[31]
Antal flyktingar och motsvarande per år som beviljades asyl i Sverige 1980-2018 och deras vanligaste medborgarskap staplade på varandra. För perioden 1980–1989 visas konstanta tidsmedelvärden. Annan mätmetod används än i ovanstående och nästa diagram, varför siffrorna skiljer något.[32]
Under andra halvan av 1989 nådde en kortvarig flyktingvåg med 20 000 asylsökande Sverige, främst bulgarienturkar(en),[33] vilket var den dittills största flyktingvågen sedan andra världskriget. I december tog Regeringen Carlsson I Luciabeslutet, att stoppa alla som sökte politisk asyl i Sverige utom FN:s kvotflyktingar samt de med "särskilt starka skyddsbehov". Krigsvägran och flyktingliknande skäl, tidigare humanitära skäl, skulle inte godtas. Reglerna skulle gälla retroaktivt för asylsökande som väntade på besked, med undantag för barnfamiljer som vistats i Sverige i minst ett år. [34]
Beslutet upphävdes av regeringen Bildt 1991, varpå Sverige nåddes av en flyktingvåg från Jugoslaviska krigen. Som mest kom 84 018 asylsökande år 1992.[35]
Sverige anslöt sig till EU år 1994. År 2006 och åren därefter slogs successivt nya rekord i invandringen, med cirka 100 000 nya invandrare per år, till följd av flera faktorer: Irakkriget med många krigsvägrare, en tillfällig asyllag som gällde till juni 2006, ökat antal EU-migranter, samt fortsatt många anhöriginvandrare. År 2006 invandrade 95 750 personer till Sverige, eller nästan 1 procent av befolkningens storlek. Under år 2007 och 2008 invandrade 99 458 respektive 101 171 personer.[36][37] År 2008 fanns det 562 124 utländska medborgare i Sverige, vilket utgjorde 6,1 procent av befolkningen. Samma år var 1 281 581 personer födda i utlandet; 13,8 procent av befolkningen. Sammanlagt 17,9 procent av befolkningen har fötts utomlands eller har bägge föräldrarna födda i andra länder.[38]
Parallellt med ökad invandring har även utvandringen ökat. Personer som lämnar landet efter att en gång ha invandrat till Sverige kallas "återutvandrare". Av invandrade från de övriga nordiska länderna finns bara omkring hälften kvar i landet efter fem år. Liknande mönster gäller för personer födda inom EU och högt utvecklade länder utanför EU.[39] Återutvandring av personer från europeiska länder utan för EU eller Norden samt länder med låg eller medelhög utvecklingsnivå var nära nog obefintlig enligt SCB år 2011.[40] Antalet utvandrade 2012 var 51 747 personer, varav omkring 70 procent utgjordes av återutvandrande.[41]
Från mitten på 1980-talet ökade det sammanlagda antalet permanenta uppehållstillstånd som beviljades, från en nivå på cirka 14 000 personer 1984 till en topp 1994 på sammanlagt nästan 79 000. Andelen tillstånd som beviljas på grund av EES-avtalet har ökat från cirka 6 000 personer år 1994, cirka 18 000 år 2005, till cirka 17 600 år 2009. Antalet gäststuderande som beviljas uppehållstillstånd har också ökat från cirka 1 000 år 1994, cirka 6 800 år 2005 och till cirka 13 500 år 2009. Under perioden 2000–2005 har årligen omkring mellan 45 000 och 65 000 personer årligen tillerkänts uppehållstillstånd.[42] Under perioden 1982–2001 tog Sverige emot det högsta antalet asylsökande per capita efter Schweiz, av totalt 20 undersökta länder i Europa och Nordamerika.[43]
Den svenska kulturen har sedan andra världskriget utvecklats till att bli mångkulturell, individuell och demokratiskt inriktad. Nya nationalistiska och främlingsfientliga rörelser har successivt vuxit sig starkare sedan 1990-talet, men nationalism har inte haft roll av gemensam värdegrund för Sverige efter andra världskriget.[15]
Mot slutet av 1900-talet var tuberkulos nästan utrotad i Sverige, men efter globalisering, flyktingmottagande och invandring hade sjukdomen börjat öka igen under 2000-talets första årtionde. Ökningen utgjordes i första hand av individer som smittats före sin ankomst till Sverige. Åren 2007-9 noterades en ökning från 497 till 643 fall då fortsatt utlandsfödda från länder på Afrikas horn var överrepresenterade.[44]
Invandringspolitiska regeringsförslag 2004-2015
Invandringspolitikens regeringsförslag 2004-2015 hade brister i konsekvensanalyser avseende ekonomiska analyser, antal asylsökande och hur förslagen påverkar kommuner, myndigheter och landsting (regioner), enligt Riksrevisionens granskning av 26 propositioner under perioden. Granskningen omfattade både förslag som bedömdes kunna öka inströmningen av asylsökande och förslag som kunde bromsa den. Tre av regeringsförslagen redovisade konsekvenser för kommuner och landsting. Analyser av hur regeringsförslag skulle påverka antalet asylsökande var antingen obefintliga eller så rudimentära att de blev olämpliga som beslutsunderlag. Budgetanalyser saknade oftast förklaringar till hur man kommit fram till siffrorna och vilka bedömningsgrunder siffrorna vilade på. Därigenom kunde remissinstanser ej lämna kvalificerade synpunkter på regeringsförslagen. Hänvisningar till forskningsresultat var ovanliga i förslagen och 20 av 26 saknades osäkerhetsbedömningar och riskanalyser.[45]
Migrationsuppgörelsen 2011
Migrationsuppgörelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet 2011 kom till stånd efter att Alliansen förlorat egen majoritet i riksdagen och syftade politiskt till att förbereda ett längre samarbete med Miljöpartiet samt stänga ute Sverigedemokraterna (SD) från SD:s viktigaste valfråga efter att SD blivit vågmästare. Förändringarna var:[30]
Papperslösa vuxna fick rätt till akutsjukvård[30]
Papperslösa barn fick vård och skola[30]
För barn ändrades begreppet synnerligen ömmande omständigheter till begreppet särskilt ömmande omständigheter. Syftet var att barn utan uppehållstillstånd som var svårt sjuka eller vistats länge i Sverige lättare skulle få uppehållstillstånd.[30]
Dessa frågor hade tidigare[när?] drivits av Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna.[30]
2015
Se även: Migrationskrisen i Europa och Sveriges asylpolitik sedan migrationskrisen 2015
År 2015 sökte mer än 163 000 människor asyl i Sverige, som en del av den stora flyktingströmmen till Europa från bland annat krigets Syrien.[46] 81 procent av de asylsökande år 2015 saknade giltiga identitetshandlingar. Cirka hälften från Syrien och nästan alla från Afghanistan (99 procent) och Somalia saknade identitetshandlingar.[47]
Under den stora ökningen av asylsökande under hösten 2015 bedömde Polismyndigheten att majoriteten tagit sig till landet med hjälp av människosmugglare, till ett pris på flera hundra tusen kronor per individ.[48]
Flyktingarna välkomnades inledningsvis av statsminister Stefan Löfven. En mängd statliga myndigheter, kommuner och landsting arbetade med att ta emot de många människor som kom, och civilsamhället ställde upp med sängplatser, soppkök och klädinsamlingar.[49][50][51]
Den 12 november 2015, efter ett snabbt ökat och intensivt asyltryck införde Sverige tillfälliga inre gränskontroller motiverat, av statsminister Stefan Löfven, i första hand av ett ökat terrorhot.[52] En rad andra länder införde under samma period id- och gränskontroller.[48]
Den 24 november 2015 meddelade regeringen (socialdemokraterna och miljöpartiet) att det behövdes ett ”andrum” och att den svenska lagstiftningen om rätten till asyl tillfälligt behövde anpassas till minimikrav enligt internationell rätt. På en presskonferens meddelade de en migrationsöverenskommelse som innebar reglerade gränser för att kraftigt minska antalet asylsökande till Sverige och restriktivare regler för familjeåterförening. Till skillnad mot tidigare skulle asylsökande få temporära uppehållstillstånd istället för permanenta.[51][53][54] Ministrarna Anders Ygeman och Morgan Johansson följde upp skärpningen med att, i januari 2016, deklarera att upp till hälften av de asylsökande beräknades få nej på sina ansökningar.[55][56]
Lagen om reglerade gränser behandlades rekordsnabbt av riksdagen och antogs den 21 december 2015 och motiverades med ”allvarlig fara för den allmänna ordningen”. Lagrådet, som har till uppgift att granska nya lagar och deras förenlighet med grundlagar och tidigare lagar, var mycket kritiskt och påpekade att lagen byggde på otillräcklig analys och att varken Lagrådet eller andra remissinstanser hade fått rimlig tid på sig att ta ställning till lagförslaget. Det finnas risk, påpekade Lagrådet, att den nya lagen stod i strid mot andra svenska lagar.[57] Lagen antogs av riksdagen och den 4 januari 2016 infördes ID-kontroll för alla som passerade gränsen från Danmark, och antalet flyktingar som sökte asyl i Sverige minskade drastiskt.[58]
2016
I mars 2016 rapporterade Sveriges Radio att det i och med det stora antalet flyktingar kom allt fler vuxna analfabeter till Sverige. Regeringen gav därför Skolverket i uppdrag att ta fram skolmaterial till kommunalt skolarbete med analfabeter.[59]
Sommaren 2016 beslutade Högsta Förvaltningsdomstolen att personer som bor i Sverige men saknar uppehållstillstånd inte ska få barnbidrag till sina barn, även om barnen är födda i Sverige och föräldrarna har arbetat och betalat skatt i många år i Sverige.[60]
Sommaren 2016 antog Riksdagen den aviserade tillfälliga lagen om begränsning av asylrätten. Begränsningar infördes i anhöriginvandringen och uppehållstillstånden till flyktingar blev tidsbegränsade.[61] Av dem som sökte asyl under hösten 2015 hade 50 595 personer ännu inte fått beslut i asylfrågan i januari 2017. Av dem var 16 627 ensamkommande barn. Av dem som väntade på beslut hade 40 492 personer ännu inte fått påbörja sin asylutredning i januari 2017. Av dem var 14 933 ensamkommande barn.[51]
2017
Sedan februari 2017 kan statlig ersättning utbetalas till personer som har fått längre uppehållstillstånd än 1 år till följd av verkställighetshinder mot tvångsavvisning.[62][63]
Enligt SVT gav Migrationsverket fram till år 2017 ettåriga uppehållstillstånd till asylsökare som utgjorde säkerhetshot mot Sverige men inte kunde utvisas på grund av situationen i deras hemland. Detta möjliggjorde att säkerhetshoten kunde få bidrag, bostad och främlingspass.[64]
Myndighetssamarbete med Marocko (2017 - )
År 2017 inleddes ett samarbete mellan Sverige och Marocko så att svenska polisen och Migrationsverket kunde identifiera medborgare i Marocko med hjälp av Marockos fingeravtrycksregister. Därefter började Marocko ta emot sina medborgare efter att de utvisats dit. Mellan början av 2017 och januari 2018 skickades 450 personers uppgifter till Marocko och 75 procent kunde identifieras. Av de som uppgett att de var under 18 år var detta oriktigt i 90 procent av de undersökta fallen.[65]
Gymnasielagarna 2017 och 2018
Huvudartiklar: Gymnasielagen 2017 och Gymnasielagen 2018
2017 antogs en lag om att vissa ungdomar som sökt asyl som ensamkommande barn och väntat länge på beslut skulle få tillfälliga uppehållstillstånd för studier.[66] Den kom att omfatta under 200 personer.
I början av 2018 presenterade regeringen (Socialdemokraterna och Miljöpartiet) ett nytt lagförslag om att ge tillfälliga uppehållstillstånd för gymnasiestudier till en del av dem som fått avslag på sina asylansökningar men inte utvisats. Bland annat skulle man ha sökt asyl som ensamkommande barn senast 24 november 2015, ha fyllt 18 under en handläggningstid på minst 15 månader och sedan fått avslag. Uppehållstillståndet omprövas efter 13 månader och förlängs om godkända studier påbörjats. Efter studierna kan självförsörjande få permanent uppehållstillstånd.[67]
Den nya lagen fick kritik från många remissinstanser, däribland Lagrådet, som kritiserade lagens utformning för låg kvalité som gjorde den olämplig att tillämpa.[68] Efter en kort beredningstid och kort remisstid antogs regeringens lagförslag i riksdagen med stöd av Centerpartiet och Vänsterpartiet. Detta var första gången Centerpartiet röstade emot de övriga partierna i Alliansen.[69] Migrationsdomstolen i Malmö underkände den del av lagen som handlade om sänkta krav på identitetsbevis, eftersom man menade att formuleringen var omöjlig att tillämpa. Domstolen avslog därför en asylansökan,[69] en dom som upphävdes av Migrationsöverdomstolen varefter lagen tillämpades.[70][71]
Inledningsvis antogs att 2018 års gymnasielag skulle omfatta cirka 9000 personer, mestadels afghaner.[72] Siffror från april 2019 visar att det då var cirka 6 400 personer som fått uppehållstillstånd med hänvisning till gymnasielagen, medan 2 800 fått avslag och 2 400 fortfarande väntade på besked.[73] Hösten 2019 började det göras omprövningar. Sveriges kommuner och landsting (SKL) kritiserade då lagen för att vara svårtolkad och rekommenderade en översyn.[74][75][76]
2018
I maj 2018 förlängde regeringen gränskontrollerna med hänvisning till den allmänna ordningen och säkerhetsläget.[77]
2019
Sommaren 2019 förlängdes den tillfälliga begränsningslagen i ytterligare två år.[78]"
Anonym (Direktörn) skrev 2021-07-31 23:55:56 följande:
Mina uppgifter kommer från verkligheten, du borde besöka den någon gång. Kan vara givande, men chockerande. Bättre stöd finns faktiskt inte.
Åkte f.ö tåg rätt många gånger mellan länder i Sydeuropa. Kan säga att gränskontrollerna var rigorösa och chockade mig faktiskt. Som vit blev man nämligen inte kollad alls, medan andra fick ställa sig mot väggen.
Det kan ju vara så att din verklighet inte ger mer än anekdotisk bevisföring... själv har jag kontrollerats varje gång jag rest mellan Köpenhamn och Malmö sedan gränskontrollerna infördes
