Livrädd inför 3:e förlossningen, behöver tips och råd

Jag har tyvärr inga andra tips än att du borde prata med din BM om det här. Dessutom borde du skiva in i ditt förlossningsbrev att du vill ha extra mycket stöd och hjälp med andningen osv. Kanske du och din partner kan gå någon profylaxkurs?

Jag väntar också tredje barnet, men det är en bra bit kvar för mig (BF om 3 månader), så jag har inte hunnit jaga upp mig än.

Lycka till!

Tack för tipset! Jag har inte skrivit något förlossningsbrev. Lämnar man det när man kommer in till förlossningen? Sist gick det så fort så hade jag haft något hade de nog inte hunnit läsa det ändå. Åh är så rädd att det ska bli så igen och att jag inte kommer hinna få någon smärtlindring.

Någon profylaxkurs hinner vi kanske inte med, bf var ju i söndags så det kan starta när som helst.

Det jag kan tipsa dig om är att försöka fokusera.  Lyssna noga på barnmorskan som lotsar dig igenom värkar och förlossningsarbete, gör som hon säger och ber dig om.  Hitta fokus nånstans i det hon berättar för dig. 

Strunta i andningen, viktigaste är att tänka på djupa långsamma andetag, annars hyperventilerar du.  Hitta fokus i andningen genom att titta på en väggklocka eller på CTG-skärmen du har brevid dig, se pulsslagen eller sekundvisaren. Andas i takt. (in 1-2-3 ut 4-5-6 ) 

och skulle du börja känna panik komma krypandes för att det gör för ont eller är för starka värkar så säg det på en gång , du har hjälp omkring dig . Våga luta dig mot dom du har där vid förlossningen och lita på att dom ser dina behov.  

Åh tack, det känns så skönt att få läsa lite pepp. Förra gången var jag inte med så då kunde jag inte höra vad någon sa till mig. Blir det nu inte så igen så har du ju rätt i att det finns folk runt om som hjälper till och säger vad jag ska göra och jag kan lyssna ja!

Känner att jag behöver något att fokusera på så jag inte tappar kontrollen, en klocka eller något var ju smart!

Hur kommer det sig att det gick så snabbt förra gången? Om man får fråga?

Själv ska jag föda mitt fjärde och är LIVRÄDD för smärtan. Hur jag helt plötsligt kan bli det vet jag inte, men min sista var väldigt stor och satt fast en stund (jag hade ingen smärtlindring alls) och fy vilken panik jag kände inombords (lyckligtvis lyckades jag hålla den inne) jag trodde på allvar att jag skulle dö där och då

Klart man får fråga :)

Jag hade gått 5 dagar över tiden och var inne hos mvc på sista bokade besöket och hon gjorde en skrapning då. 2 timmar senare satte det igång från 0-100 vi han knappt hem från stan och fick åka in igen då. Det var så sjukt intensivt, jag hann inte andas mellan värkarna och det kändes som ryggen skulle gå av.

Vågar absolut inte göra något sådant igen utan vill att det ska starta av sig självt, naturligt. Hoppas bara det inte blir samma i alla fall!

Ush förstår din känsla! Skönt att inte känna sig ensam oxå om att vara så rädd trots att det inte är första gången.. Läste någon tråd om tredje förlossningen. Om någon som efter några sammandragningar och lite sex senare kände ett tryck och vips så gled bebis ut hemma i soffan bara sådär. Vilket fusk att det seriöst finns de som inte känner smärta vid förlossningen! Hur är det möjligt?!?

Jag kan delvis känna igen mig i din andra förlossning. Jag hade mycket förvärkar nätterna innan, så första värken tittade jag inte ens på klockan. Andra var jag uppe på toa och fick blod på papperet så då var jag tvungen att kolla förlossningens hemsida vad som gällde. Vid nästa värk drog det igång och jag hade som en mensblödning, så då ringde vi förlossningen och rådfrågade och de räknade in oss framåt förmiddagen. Sedan hade jag 5 värkar på 12 minuter, så vi väntade bara in barnvakten innan vi åkte in i 120-140 de 2 milen. En värk fick jag i förlossningsrummet, då de precis hade hunnit få ett hjärtljud, så jag var trygg med det. Sedan höll jag på att börja hyperventilera så jag bad sambon hjälpa mig och därmed återfick jag kontrollen igen. Efter denna värk stod huvudet och väntade och de tog hinnan, så vi hann vara inne 9-11 minuter. Tack och lov hann jag få min lustgas, även om jag inte hade värkar. Dock hade jag inte lika ont som du.

Nu är det inte dags förrän i oktober, så än har jag inte panik, men jag kommer be bm förbereda oss på hur vi ska agera vid en ev hemförlossning, om vi inte hinner in. Det är en risk vi får gilla läget med. Dock sa uskan efter förlossningen att föder man så lätt kan man lika gärna göra det hemma i badrummet, dock får jag ju ingen lustgas då.

I ditt fall hade jag nog försökt med mental träning och föreställt mig en bra förlossning där jag har kontroll över andningen. Så försök hitta vad som kan göra dig lugn och sedan får ni åka in fortast möjligt. Det kan ju vara bättre att ni kommer in med syskonet än att du behöver föda livrädd hemma. På sjukhuset blir du ju ändå omhändertagen och bara ni ringer in lär de väl ta upp din journal och se att du haft en snabb förra förlossningen alternativt får du påtala att den varit jobbig. Vid andra hann vi aldrig med att lämna förlossningsbrevet, men det gick ju bra ändå.

Kan du ha sambon bredvid så lyssna på hans andning och försök följa den. Sedan kan det ju hjälpa att han pratar peppande om han är av det lugna slaget, att du jobbar på bra, att du har klarat av ytterligare en värk, andas in, andas ut  o s v.

Lycka till!

Åh hjälp så hemskt! Eller ja, om man känner att man inte hinner med! Blev du skrämd av att det gick så fort och hur upplever du förlossningen såhär i efterhand? Du låter positiv :)

Vi har 40-45 min till sjukhuset, plus barnen här hemma. Tänk om det händer på natten, chansa att hinna fixa barnvakt eller slita upp barnen och ta med dem?

Bra tips med mannen där, jag ska säga till honom att läsa på hur man bör andas så han kan göra rätt och jag kan andas med honom!

Vet dock fortfarande inte vad som är rätt. När jag sitter här och "övar" lite på att andas långsamt och djupt så blir jag ju svimfärdig efter bara ett par andetag? Måste ju göra fel.. Kanske kan hitta nåt på youtube? Vilken nybörjare jag känner mig som!

www.sahlgrenska.se/Pages/87191/signekursen.pdf

Det du ska göra är att slappna av i kroppen, viktigt är att munnen och axlarna är helt lediga samtidigt som du andas in genom näsan och sakta sakta ut genom munnen!

Läs på länken här ovan, där fanns det mycket läsvärt. :)

När jag födde tvåan efter en HEMSK första förlossn så jobbade jag och min man med att han höll sina händer på mina axlar samtidigt som vi andades ihop! Vilket var bra! Annars tycker jag att det funkar väldigt bra med lustgasen också, den får mig lugn och fokuserad och avslappnad. För det enda jag fokuserar på är att andas långa djupa andetag i masken :)

Har du gjort avslappningsövningar någon gång så är det samma andningsteknik :)

Hur gick det?

Är gravid med min tredje och är livrädd.