Villhabarn29 skrev 2015-12-25 10:23:36 följande:
Japp, åkte in med enorma smärtor natten mot jul och sedan dess tappar jag mycket blod, så det kommer ut. Tempen är kvar men det kanske tar tid. Tack snälla du <3 Tårarna rinner floder när jag läser ditt inlägg. Tack för ditt fina stöd. Ja, sambon har varit stöttande i att vi får försöka igen. Men bygger in rädslor för "tänk om det händer igen". Jag lider med de som får gå igenom det om och om igen.
Fy! Förstår att du är rädd, men var inte det. Ända sen mitt missfall har jag sett på det helt annorlunda än så du tänker. Jag har snarare tänkt att efter ett missfall är ju oddsen för missfall bara mindre nästa gång. Det är ungefär 15% av alla kända graviditeter som slutar med missfall, och tänk att du nu redan avverkat många missfall-procent (ja det låter kanske känslokallt att prata om det så, men man måste försöka dra sig upp ur alla onda tankar på något sätt). Det ger ju riktigt bra odds för nästa graviditet. Såklart man får ha i bakhuvudet att det kan ske igen, men det tar alldeles för mycket värdefull tid om man ska älta något som kanske eller kanske inte händer. <3
Men nu får du fokusera på nuet, var ledsen, tröstät, sjukskriv dig om det behövs, krama sambon och berätta för din familj om du vill ha mer tröst. Många vill inte avslöja sin graviditet förrän missfallsrisken är över, men jag har alltid berättat direkt för om något händer vill jag ju ha min familj som stöttar och förstår varför jag mår dåligt en period. <3 (och glöm inte att det finns kuratorer att prata med om du vill ventilera med någon icke-familj/vän!)