mariblo skrev 2015-06-21 07:47:43 följande:
Sitter här med min (snart) ettåriga dotter och känner en sån längtan efter en till. Vi hade en väldigt (VÄLDIGT) tuff start och jag kände första tiden att det här, det gör jag aldrig om. Hon föddes med fel på sina njurar så vi har spenderat många veckor på sjukhus med operationer och infektioner. Utöver det var hon mjölkallergisk med mycket ont i magen... Och nu sedan någon månad är en till det enda jag funderar på, varenda en jag träffade på sjukhuset sa bara att om du någonsin vågar skaffa en till kommer du tycka det är så lätt! Och lite så är det jag känner, det kan inte bli jobbigare än det var med min dotter (om det nu inte blir samma visa igen då men det ska inte vara något ärftligt).
Nu har dottern en pappa här i Sverige som åtminstone är lite inblandad (tyvärr helt på sina egna villkor vilket gör att de träffas väldigt sällan och hon blir rädd varje gång de ses eftersom han inte har vett att närma sig i hennes tempo). Dock har jag en rad totalt misslyckade förhållanden bakom mig och vill gärna bearbeta det innan jag ens försöker ge mig in i en relation igen och därför vill jag göra det här på egen hand. Ja det var väldigt kort..
Vad säger ni. Tuta och kör redan i år eller ska jag avvakta? Tänker mest som så att jag är rädd att jag inte vill börja om igen när hon väl blivit större.. har innan dottern kom varit väldigt bestämt med att hellre tätt än glest.
Jag har funderat lite som du ibland - tuta och kör liksom. Men nu har jag flytt och jobb emot mig eftersom jag nu bara kommer ha ett vik ett år- så det hjälper mig fatta beslutet. Sen tänker jag att det blir "lättare" att bara ha 1 blöjbarn åt gången och att storasyster är så stor att hon börjat uppskatta att leka med kompisar, att hon kan göra det ibland när mamma måste sitta med lilla bebisen liksom. och att det är lättare att förklara för henne och att hon kan få hjälpa till mer. Fast har man väldigt tätt ihop så finns det ju massa fördelar också. På ett sätt hade jag gärna haft det så man inte behövde köra sömnlösa-nätter grejer två gånger om. Jag har ju haft tur med min dotter från att hon blev ett - hon sover nästan varje natt rakt igenom och är mycket sällan sjuk. Första året var mycket tuffare men det har jag glömt nu. :)
Känner du dig redo och har förutsättningarna så är det väl bara att börja försöka. Mycket möjligt att du får ett "enklare" barn och det kommer kännas som semester typ. Eller så får du ett lika "jobbigt" barn men då vet du ju att du faktiskt klarar av det!
