Vi med bra relationer till svärföräldar

Detta inlägg trodde jag faktiskt att jag aldrig skulle få skriva då jag och min svärmor har haft en massa jobbiga diskussioner tidigare. Det har varit om hur den tajta kontakten med hennes son har påverkat mig och mannen. Hon ringde oss nämligen varenda eviga kväll under ett halvårs tid. Och hon ville alltid ses på helgerna. Hon skulle liksom boka upp oss. Suck!

Efter många telefonsamtal, där jag har fått bestämt men vänligt säga ifrån, så har nu situationen ändrats totalt. =)
Jag och min svärmor har verkligen börjat att både acceptera varandra och agera utifrån det. Vi har insett båda att vi behöver jobba på olika punkter. Svärmor har lärt sig att inte alls höra av sig så ofta som varje kväll och jag har lärt mig att inte bli arg eller irriterad på henne i helhet. Utan att jag ska istället bara vara glad över att hon och svärfar finns. Att de faktiskt bara vill oss väl. För när det kniper för oss ekonomiskt eller med barnvakt så ställer de ALLTID upp!

Jag och mannen har barn och hund. Vi bor 20 min med bil från mannens föräldrar och 1 timme från mina föräldrar. Vi träffar bådas föräldrar lika ofta.
Svärmor har lugnat ner sig och behöver inte "boka" in oss för en träff helgen därpå utan hon väntar snällt tills vi istället får komma med förslag.

Genom att min svärmor har lugnat ner sig, respekterat hennes sons familjeliv och mig som sin svärdotter har vi nu fått en mycket fin relation. Den bygger på att ge och ta. Och framförallt vara artig och trevlig trots att man kanske inte alltid håller med den andra.
Att bita ihop ibland, helt enkelt! Man behöver ju inte bli bästis med sin svärmor men man ska ändå ha förståelse, respektera och bjuda på sig. Det vinner man på!

Så ni som också har bra relation till era svärföräldrar - här kan vi peppa varandra! Dela med er med tankar, berättelser eller tips. =)