Redan47's samlade pärlor-resan efter plus

Zaq usch vad dåligt samvete jag får, det var inte meningen att skrämma dig, det kan inte vara stora risker för att något händer pga navelsträngen som inte upptäcks för då skulle man ju ha större insatser/kontroller för det. Min väninna föddes med navelsträngen två varv runt halsen och det blev inga problem alls. Risker finns oavsett alternativ och kan man välja det naturligaste dvs vanlig vaginal förlossning är ju det det bästa. Sagt från en här som kämpar med eftervärkar och operationssår. Det är verkligen inte smärtfritt varken psykiskt eller fysiskt att skaffa de små liven men å vad det ändå är värt det.

Tack allihop för era grattishälsningar! Jag ser fram emot att se allas lyckliga målgångar i tråden, olika upplevelser men det ska gå fint för allihop. Roligt också att höra hur det gått för sllihop. Så tacksam att du startade tråden Redan, det har betytt så mycket att dela allas erfarenheter, få "prata av sig" med er alla och få ta del av så mycket kunskap.

Kramar!

Vad händer härinne då? :) Jag har varit i bebisbubblan med att komma in i amning, sova i korta perioder fördelat över dygnet , återkontoller, försöka komma på benen efter snittet och framför allt att njuta av den kille. Är såå lycklig och han är så fin.

Kan även säga att det varit jobbigt, lillen gick ner mer än tio procent i vikt, sover så vi måste väcka och nästan tvångsmata, (gått åt rätt håll nu) och jag har haft väldigt ont efter operationen. Jobbigt både fysiskt och psykiskt , känslan av trasig het. Det visste jag ju innan eftersom jag gjort ett snitt innan men hade inte tänkt på att det blir svårare läkprocess när man fått barn innan och när man snittat livmodern tidigare. Det vet jag nu. Fasen vad ont det gjort. Så ont gjorde det inte förra gången. Men det är ju också individuellt det märkte man på BB avdelningen, vissa hade jätteont medan andra var uppe och studsade direkt.

Måste även säga ngt om min upplevelse av sjukhuset (Danderyds) Själva ingreppet gick jättebra (dock svimmade barnets far och fick ligga i ett anslutande rum. En sköterska sprang emellan och hälsade saker mellan oss tex jag sa att det inte gjorde något och han hälsade att han älskade mig :)) och hela teamet var super! Så proffsiga och empatiska. Även personalen på avd 17 planerade snitt var underbara. Jag är jättenöjd!

Nu ska jag läsa vad som hänt här. Såg en så fin bild på magen Redan :) (min mage ser nu likadan ut fast utan bebis i hehe inte lika roligt :-S) Och Zaq, nu är det nära för dig också. Så speciell känsla när man vet att snart ska man få träffa sitt barn. Allt står och väntar, vagn, babyskydd, säng etc. Ska det verkligen vara någon däri? Och det ska det ju, snaaart! :)

Undrar även hur det går för er andra som snittat, läker det bra? Är ju så olika lång läktid.

Tänker på er allihop ! Kramar !

Mauritz

Försökte klistra in en bild men det gick inte....

Nytt försök...

...nu vill jag kunna radera inlägg, har spammat hela tråden.

Nu funkar det nog :)

Här är min lilla tumsugare

Tack kakilona! Härligt med UL att allt såg bra ut och den fina bilden du fick. Tänk va , att det är en liten levande människa därinne :)

Zaq , man får Alvedon och ipren de tar udden av smärtan men räcker inte riktigt. På sjukhuset kunde man få morfin men det tycker jag känns obehagligt när man ammar. Vad häftigt att din bebis fixerat sig, det kan hända närsomhelst nu :) Och bebisen verkar veta precis hur den ska göra :)

Kakolina ska det ju vara, så liten text på telefonen och bebis på armen.

Men just det, det där med förtida födsel och ärftlighet. Enligt vad jag hört så har ärftligheten att göra med orsaken till att det sker för tidigt tex om det har att göra med nån sjukdom el tillstånd som påverkar.

Hallå i tråden, här var mycket att läsa sen sist.

Zaq, tack för du frågar; det är hyfsat m mig, tänker att varje dag har det läkt lite till. Har funderat på att mycket av min smärtupplevelse nog är påverkat av psykologiska faktorer. Den här trasighetskänslan, vetskapen att man är skuren i en massa lager i buken och ihopsydd , rädsla att det ska spricka upp gör att smärtan känns värre än den egentligen är tror jag (för min egen del iallafall).

Annars är det fokus på amning och känner igen lite av din situation Bullen. Vår lille Mauritz (vi kallar honom Murre )gick ner lite för mycket jämfört m födelsevikten (strax över 10 procent) och vi kämpar med att ta igen det. Väcker honom minst var tredje timme om han inte säger till själv. Problemet är att han är så trött och när han ammas somnar han ofta efter jättekort tid. Nu gör vi så att jag pumpar ur och vi ger med flaska för då får han i sig allt och vi kan vara säkra hur mycket det är sedan ammar han efteråt så länge han orkar. Ny viktmätning på mån. Lätt att man blir orolig att mjölken ska sina; då kan det vara skönt att tänka på att det är ovanligt att mjölken bara sinar , för det mesta produceras det hela tiden men kroppen ställer om sig efter barnet så oman bara fortsätter amma/ pumpa så bör det ge effekt . Och om inte så kan det väl inte vara hela världen med ersättning.

Förstår du är orolig för hennes lilla hjärta Även om det säkert inte är något farligt (jag hade själv ngt sånt som liten som växte bort msmms jag mamma berättade ) Tänk , oron upphör aldrig, först oron om.man skulle bli gravid sedan oron under graviditeten och nu oro för det lilla barnet. Själv undrar jag om det är normalt att sova så mycket som han gör? Tror bara han är vaken totalt ett par tre timmar per dygn...

Men vilka vackra små barn på bilderna Bullen och Tyckommig :) Roligt att se!

Zaq , tänker på dig, jobbig väntan ..men snaaart !

Kram på er alla!