Efter 20 år... skiljas?

En liten updatering... Jo, det var jag som skapade tråden (kommer inte ihåg inloggning, tog bara något fejk-email då, för att få upp en anonym tråd lite snabbt).

Då har vi haft samtal. Flera sådana. Det första föregicks av ett lååångt brev, där jag förklarade hur det låg till. Hur jag saknade den där gnistan, saknade henne, saknade sex. Frågade hur hon egentligen ville ha det. Skiljas?

Det första hon föreslog, var att jag skulle skaffa någon vid sidan av. Jag blev lite förvånad, faktiskt... Men vi diskuterade och malde vidare, och bestämde att vi, än en gång, skulle försöka "bättra oss". Vi tyckte båda det var väldigt skönt med brevet. Vi fick en nystart!

Först var det bra, bättre än på tio år, minst! Men sedan... falnade det efter någon vecka. T.om. jag kände... bara kompis-känslor. Fast jag försökte, hittade jag inte "hettan". Damn it.

Observera, att jag nu förmodligen kan förstå, hur hon har känt länge. När "hettan" inte finns där för ens partner. Det går inte att fejka fram den, det blir inte bra, inte rätt.

Nya diskussioner... Är det så att vi bara har blivit väldigt, väldigt goda vänner? Världens bästa vänner? Förmodligen. Båda känner så. Båda känner sorg, över att det är så, men det är så landet ligger. Båda känner dessutom lättnad, att vi båda kommit fram till att det är så.

Det är nu det lite, i alla fall i mina ögon, ovanliga, kommer in. Hon föreslår, igen, att jag ska hitta någon vid sidan av.

Humm... Alltså... Vi trivs jäkligt bra ihop i övrigt. Vi är riktigt, riktigt goda vänner. Vi jobbar ihop (faktiskt), och trivs med att jobba ihop. Vi tjänar rejält med pengar dessutom... För vi jobbar väldigt bra och effektivt när i jobbar ihop.

Vi har barn ihop, som vi kan vara extremt stolta över. De är välartade, har intressen, är riktigt duktiga i skolan, har bra vänner, och de är hur bra och skötsamma som helst. Det har de alltid varit (peppar, peppar...).

Vi har kul ihop på våra semesterresor med familjen. Vi fixar ihop vardagen på ett bra sätt, bråkar aldrig, jag har/får massor av tid till mitt fritidsintresse, osv. Så... Vi ska fortsätta bo ihop. Som riktigt goda vänner.

Ja, vi kommer att fortsätta vara gifta (finns liksom ingen poäng i att skiljas, vad jag kan se), vi ska fortsätta fixa ihop vardagen så bra som bara vi kan göra. Vi ska fortsätta att uppfostra barnen ihop, och bo ihop. Dumt att ändra på ett vinnande koncept.

Den enda skillnaden blir... Att jag ska försöka hitta mig en "kurtisan". En någon vid sidan av, så att säga. Hon har ju, i princip, noll och ingen sexdrift alls. Det bara är så, lets face it. Jag vill... jag vill känna den där "hettan", jag vill ha värme, närhet, åtrå, kåthet. Hon vill att jag ska få det, men hon kan inte ge det, eftersom hon känner inte det behovet. Och jag veti sjutton, vi har ju båda vuxit till att bli "vänner", så den hettan är vilse för mig också...

Så jag har hennes tillåtelse... det är ju till och med så att det är hon som har frågat om jag inte kunde vilja ha det så. Det är hennes förslag. Jag får "min hetta" på annat håll, och fortsätter bo ihop och dela vardagen och barnen med henne.

Då har man bara det smått omöjliga uppdraget att hitta någon trevlig dam till det... Svårt, men kan inte vara omöjligt. Helst en gift kvinna, i samma situation som jag. Med en snubbe som tappat lusten, och som gett henne grönt kort, så att säga.

Jag vill helst inte bidra till att någon är otrogen, så makens tillstånd vore skönt om hon hade. Jag vill helst inte hitta någon som blir alltför "kär" i mig och som vill dela hela mitt liv, det är ju risken med en singeltjej... För jag vill ju fortsätta dela mitt liv med min fru och uppfostra våra barn tillsammans. Som en familj...  Fast med en familjefar, som "får sitt" på annat håll.

Victoria Milan vet jag inte... har läst mycket dåligt om den sidan. Dessutom vill jag som sagt helst inte bidra till vänsterprassel som kan förstöra förhållanden och familjer.

Typ ALLA annonser på BC överöses med svar från diverse kärlekskranka män. Så chansen att få napp och hitta något bra, och varaktigt, torde vara rätt liten.

Reggade ett konto på Happypancake, men min presentation godkändes inte. Skrev ärligt om läget, men si det föll inte väl på läppen på någon admin. Då blir jag lite anti, faktiskt... ska sanningen inte duga till, liksom?

Vet inte var jag ska hitta något... Men det borde väl finnas någon hemmafru som behöver underhåll i sänghalmen, och lite mer därtill. Vill ju inte BARA ha sex. Sex är, bara en del av närhet/passion/längtan/sex. Jag vill ha mer än bara sex... men ändå leva kvar i mitt nuvarande familjeliv.

Låter det som att både äta kakan och ha den kvar? En omöjlig kombination? Det får framtiden utvisa. Jag ser ändå positivt på morgondagen nu. Mer positivt än på länge.

Det här kan ju, faktiskt, på något konstigt sätt, kanske göra att vi blir ännu lyckligare ihop. Ja, frugan och jag, alltså. Hon slipper tjat om sex, och jag slipper bli nobbad och få kalla handen. Och kanske... kanske kan jag hitta en passionerad kurtisan som vill ha samma upplägg?

Kul! Önska mig lycka till!

Tacketack! 

Jag tror faktiskt att det kan fungera. Vi har en gedigen bakgrund, över 20 år tillsammans. Vi bråkar, verkligen, aldrig. Allt annat i vårt liv fungerar bra ihop... utom den detaljen. Att jag känner mig kärleksförtvinad, och hon har ingen lust. Helt osynk där.

Hon känner sig "tjatad och pressad" att ha sex. Och jag känner mig nobbad och nekad, och får närhet och värme alldeles för sällan (några få gånger om året... och det inte alls så intensivt och efterlängtat från henne jag skulle vilja, det är ju som att hon "ställer upp").

Hon säger i alla fall att hon inte kommer att bli svartsjuk, att det är OK för henne, bara jag blir lycklig och får det jag vill ha. Hon får allt resterande "familjeliv", vi behåller familjen intakt och ger barnen samma trygga uppväxt de haft hittils. Roliga semestrar (utomlands på sommaren, skidor på vintern, osv). 

Om hon sedan, faktiskt, blir svartsjuk... Det får tiden utvisa. Jag tror inte att jag skulle bli svartsjuk, om HON träffade någon vid sidan av. Någon som lyckas tända glöden i henne, som hon får rumla runt med i sänghalmen. Faktiskt, inga problem för mig, nästan så jag hoppas hon ska göra det. Då vet jag ju att hon mår bra, och har det skönt. 

Jag tänder ju inte de känslorna hos henne längre... Shit happens. Det går inte att tvinga/fejka fram känslor man inte har. Bättre då att hon får det med någon annan, än med ingen. Jag vill ju bara att hon ska ha det bra. Om hon tänker lika... så borde det fungera.  :)

Om jag blir kär? Ja, jag hoppas jag inte blir det. Därför vore det bästa att inte träffa någon singel, som är mer tillgänglig, så att säga. Det bästa vore att lyckas hitta en tjej som inte heller vill ändra på sitt liv, som också har en annan familj, men som inte kan ge henne "det". Eller ett par, som vill ha en in tredje part (jag är inte den som är knusslig, om vi bara kommer överens bra, så...).

Kanske är ett nålsöga för smått att träffa... Men konstigare saker har väl hänt. Uppsala är ändå rätt stort. Kanske hade varit svårare ute på en liten by på landet.

En liten updatering då:

Frugan är gladare än på länge, och hela "vardagsstämningen" hemma är faktiskt bättre, på något konstigt sätt. Kanske för att det inte finns några förväntningar som inte uppfylls, samtidigt som hon inte känner sig "skyldig" för att jag inget får? Nåja, hursomhelst, så är det ju positivt! :)

Letandet på nätet då... Victoria Milan verkar mest bestå av falska profiler, faktiskt. Jag läste om det tidigare, men tänkte... lika bra att chansa. Man vet ju aldrig, liksom.

Resultatet från VM är så urkasst... Kvinnor som "tittat" på min profil, som sedan inte ens öppnar brev man skickat. Och som sedan återvänder och "tittar" på ens profil (utan att ha öppnat brevet). Eller hur? Den enda kvinnan som svarat är antingen inte riktigt frisk, eller någon snuskgubbe (känns som det mellan raderna), som frågar vilket märke av kondomer jag föredrar, och annat helt ovidkommande. Innan man ens hunnit säga hej och lärt känna varandra det minsta. Nej, VM verkar vara totalt bottennapp. Tumme ner, som fan.

Happy Pancake kollade jag på, och Mötesplatsen, men lade ner. Det verkar mest vara folk som söker seriösa förhållanden där, och det är ju inte vad jag säker efter.

Jag har försökt lite på BC då... Och det är inte lätt att sticka ut i mängden! Herrejösses så mycket svar och brev alla tjejer får! Och par som vill ha en extra kille får väl snudd på lika många svar de med. Man är en av hundratals, ja tusentals killar på varje tjej/par verkar det som...

Läste i en tjejs dagbok där hon ursäktade att alla inte fick svar på deras brev. Efter två veckor hade hon fått över 2500 brev. Japp, ni lästa rätt... tvåtusenfemhundra brev!

Jag har dock två par som det eventuellt kan bli något med (vi ska väl träffas över en kopp kaffe, så får vi se om det leder vidare... men har inte bestämt dag för fikandet än. Så det kan ju fortfarande rinna ut i sanden.

Jag har skickat sammanlagt över 166 brev hittils på BC... tur man är snabb med fingrarna över tangentbordet! Mest är det, faktiskt, nekande svar jag skickar... till singelkillar (bi, osv), som kommer med pang på rödbetan förfrågningar. Eh, nej, tack.

Har X antal brev till kvinnor och par som de inte läst än, så än lever hoppet. Men det är faaasen inte lätt! Antingen vill de ha 25+ i dolme, eller så är det specifikt par och tjejer som efterfrågas.

Och... sedan finns såklart många som är övertygade om att jag ljuger (har berättat hela upplägget med frugan i min profil), så jar har fått både utskällningar via meddelanden (för att jag är... otrogen och ljuger om vår överenskommelse...). Och ett par var det som ville träffa mig, men bara om frugan satt bredvid och såg på (i princip), eftersom de antingen trodde jag ljög om henne överhuvudtaget, eller om att jag ljög om att det var OK att jag skaffade någon vid sidan av.

Nåja, nya friska tag! Finns det kvinnor här, som har profiler på BC?

Tänkte om ni ville slänga ett öga på min profil, och komma med feedback. Det finns säkert något man kan förbättra, för att öka chanserna... Förfrågan om det finns på forumet på BC i så fall, så ni hittar det där. ;)

Nog är det mer än en rad text alltid, så korta meddelanden som några få ord skulle jag aldrig få för mig att skicka.

Hmm... skulle det bli bättre gensvar på om jag skriver att jag är gift... och att frugan inte vet något? Som att "det hemliga" blir mer spännande  för den andra parten då? Intressant tanke... kanske något att experimentera med.

Jag tänkte i min lilla värld att det skulle vara något positivt att man inte är otrogen...

På tal om VM... feedback på den profilen vore väl iofs också intressant. Nu när jag fått en VM-are på tråden! :)

Vad säger du/ni (om det finns andra kvinns här som vill komma med ett utlåtande)?

Jag har för övrigt tagit bort i min VM-profil att jag har OK från frugan, så nu är det hemligt och spännande (hoppas vi)... :D

Hur tänker du nu, Blomman?

Rekommenderar verkligen ett brev. Ta dig tid och skriv det ordentligt, töm ditt huvud på tankar och ditt hjärta på vad du känner, hur du känner, vad du vill.

Varva med frågor... vad vill hon? Vill hon fortsätta, vill hon skiljas? Hur ska ni bli lyckliga båda två?

Med ett brev kan du få fram allt du vill, utan att det blir stickspår i form av "Men du har ju faktiskt...", och så börjar man prata och eventuellt tjafsa om något annat.

Hon ska få brevet en kväll när du inte är med, när hon är ensam. Så hon får tid på sig att läsa, gråta, fundera. Skriv att hon inte ska ringa dig ikväll, utan att ni ska prata om det nästa dag. Ge henne tid att bearbeta det hon läst.

En första instinktiv reaktion kan bli sorg/besvikelse varvat med ilska, och då är det bättre att de hetaste känslorna får svalla upp och sedan lägga sig, innan ni pratar. Det blir mer konstruktivt.

Good luck!

Jag diskriminerar varken upp eller ner i ålder, ålder är ju bara en siffra. Det finns äldre som är unga i sinnet, och unga som är äldre i sinnet. Själv är jag 39 år.

Samma med utseendet... Jag önskar främst att jag får någon "connection" med kvinnan, att det finns attraktion och kemi, livsglädje...

Jag har inga specifika tankar kring hårfärg och liknande. Det är, i min värld, egentligen helt sekundärt. Det viktigaste är att man trivs med varandra. Det upptäcker man snabbast över en kopp kaffe, och inte efter en checklista efter utseende och ålder. :)

Kvinnor har det otroligt mycket lättare... När till och med jag kan få manliga ragg på fem röda sekunder på BC (hah, det är sant!), så lär kvinnor ha en hel uppsjö av kurtisaner att välja mellan.

Det finns inget "ointresse", det kan jag garantera dig. Men det är, faktiskt, extremt svårt att ändra på sina känslor och instinkter. För att inte säga omöjligt.

Det går inte att "fejka" fram äkta känslor, det blir inte äkta, inte rätt. Och hur kul skulle det kännas att gång på gång behöva "fejka" en sexuell attraktion om man helst av allt bara vill slippa... Jag tror inte att någon mår bra av det i längden. Definitivt inte den som fejkar.

Det är jag som är TS. ;)

Och det är inte som att vi har suttit och väntat i tio års tid, för att sedan komma fram till den här lösningen hux flux. Vi har provat, jag har varit tålmodig, hon har tänkt att hon måste bli kåtare... Men det liksom... Ja, shit happens, ibland.

Handlar inte om lathet och ovilja. Kan DU styra hur dina känslor tänder dig eller inte? Kan du bestämma dig en dag för att... "Nej, nu ska jag aldrig med bli sexuellt upphetsad, resten av mitt liv." Och sedan blir dina känslor därefter? Jag tror inte det.

Tror du att det går att styra det åt andra hållet, typ "Nej, nu jäklar ska jag bli kåt, känna åtrå, och bli ett hungrigt monster i sängen!"... 

Fundera på det.

Haha, en jäääkligt långt planerad sådan i så fall! :)
Och OM jag nu skulle få napp på min förtäckta annons, så kommer den som nappar att få se att allt jag skrivit om är sant.

Jag är en (av de få?) som fortfarande tror på att sanningen räcker längst. ;)

Jag vill inte skriva ut det i tråden (så ingen kan anklaga tråden för att vara en kontaktannons!), men det kräver egentligen väldigt lite detektivarbete att hitta mig både där och på BC. ;)

Fast minst detektivarbete blir det om du skickar ett meddelande och frågar, så får du mina användarnamn i svaret. :)

Jag kan inte skicka något meddelande direkt till dig då du... är anonym. 

Haha, lite kul är det!

På VM... nope. Jag tror ärligt talat att den mesta trafiken är robotar eller anställda där. Det är skitskumt...

Visst, det finns säkert (kanske) riktiga kvinnor där också. Säkert på och kring alla andra städer än Uppsala, verkar det som.

Varför jag tror det är robotar? Låt mig förklara... Alltså, en väldigt stor del av profilerna är de som alltid varit online senast. De tittar titt som tätt in på min sida (wow, spännande, någon som kikar in...). Men inget mer. Jag skickar brev, till många av dessa (alla, om jag ska vara ärlig... vill ju ha NÅGOT svar från någon).

Breven förblir olästa väldigt länge, tills de nästan samtidigt läses. Efter det kommer profilerna och kikar in (igen). Inget svar. Och de tittar in igen, jag skickar ett brev på nytt... Inget svar. Men de tittar sedan in på min profil igen.

Alltså ärligt talat, om de nu inte är intresserade, varför skulle de kolla in min profil? Och varför skulle de inte kunna skicka ett svar?

Och något annat som är intressant är, hur vet du vad/hur min profil ser ut nu? Jag har inte haft någon trafik alls på flera dagar nu. Kan bero på att jag delvis lagt ner VM. Fejk-skit-sida, if you ask me.

Hmmh, får väl se om jag provar Mötesplatsen också då. Det är fasen inte lätt att sticka ut i mängden. Om man är ett brev bland tusentals i veckan, så...

Det känns snudd på troligare att vinna på triss.

De kontaktsidor jag fiskat i ger klen respons. En som jag eventuellt ska träffa för en fika så får vi se vad den kontakten leder till (vi hade en inbokad date, men hon var tvungen att avboka). Ska se om/när vi bokar in en ny liten date.

Happypancake tyckte inte att min presentation dög, så den sidan känns det lite som jag skiter i för tillfället. Duger inte sanningen, så kan det vara tycker jag. Fånigt med uppstyltade regler kring hur en presentation ska eller inte ska vara skriven, och vad som får ingå däri.

Mötesplatsen har jag inte provat än...

Bäst respons och en kvinna jag verkligen ser fram emot att träffa kontaktade mig faktiskt här på Familjeliv. Hon bor dessvärre ett par timmar bort med bil, så spontanträffar blir svåra att få till (det tar ju 4-5 timmar bara i ren resväg!). Men inplanerade sådana kan man ju ha, och några timmar i bilen kan man ju genomlida om man vet att man ska träffa en underbar kvinna? :)

Det blir ju inte lika många träffar som det hade kunnat bli om vi bodde lite närmare varandra... Men bättre än ingenting. För tillfället är hon min ljusglimt i horisonten. Du ve vem du är. ;) 

Håller dock tummar och tår för att hitta någon lite mer närbodd kvinnlig skapelse, förr eller senare.

Varnar samtidigt för Victoriamilan och Ashley Madison. Det verkar vara skitsidor med falska kvinnoprofiler som bara är ute efter att fiska pengar.

Det är den här biten jag inte riktigt gillar. Hålla på och ljuga för folk... Jag håller mig gärna till sanningen.

Visst, jag är fullt medveten om att det "saboterar" mina chanser att hitta någon. För som singelkille är man ju mer efterfrågad än som gift i ett öppet förhållande.

Om jag ljög och flörtade, charmade, sade mig var ute efter ett förhållande... Så skulle fler dörrar öppnas. Men det skulle jag aldrig göra. Jag tycker de är värda sanningen, och vill de då inte ha mig som älskare, så får jag leva med det.

Och jag lever mycket hellre med det än vetskapen att jag "playat" X antal kvinnor i säng. Jag är inte ute efter att charma tjejer och se det som någon "vinst" att ha fått någon att falla för mig och sedan sluta höra av mig och gå efter nästa.

Jag är ute efter en älskvärd het älskarinna... 

Ah, ja dåså. Det låter bra det. :)