Inlägg från: pandoraDiem |Visa alla inlägg
  • pandoraDiem

    Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

    Först och främst grattis till dottern! Tänk att du är mamma nu, så stort :) förstår att du inte har varit inne här :) hur känns allt?

    Här rullar tiden på rätt långsamt, är i v32 nu så typ 2 månader kvar. Fått se vårt knyte en gång till på ultraljud då vår barnmorska inte tyckte min mage växte tillräckligt. Allt såg bra ut så det var skönt och kul att få titta in igen :) vi har också varit på profylaxkurs förra helgen, verkligen nåt både jag och mannen behövde då vi egentligen inte alls visste hur en förlossning brukar gå till. Förutom att träna andning och avspänning så fick mannen en hel del tips på hur han kan hjälpa mig, det kändes bra för oss båda :) så nu längtar vi båda till dagen då vi äntligen ska få träffa knytet :)

    Om du vill får du gärna berätta hur du upplevde förlossningen och den där första tiden med sitt barn. Jag tycker det känns lite läskigt att alla förväntar sig att vi vet hur man tar hand om ett litet spädbarn, har ju aldrig gjort det innan.

    Kram!

  • pandoraDiem

    Vad härligt att höra! Ja livet kommer ju verkligen att förändras på ett sätt som är svårt att föreställa sig innan.

    Jag hoppas att jag kommer kunna hålla mig relativt lugn under förlossningen, är så skönt att jag har min man, vet inte hur jag skulle klara av att föda helt ensam.

    Har varit på alla kurser vi hade tänkt att gå nu och förberett de mesta, vi båda längtar så till att få träffa vårt knyte. Var hos barnmorskan precis, fixerad och klar men ska bara växa på sig några veckor till. 6 veckor till bf idag. Otroligt att det snart är dags, känns som vi har väntat i evigheter :)

    Min noja just nu är amningen, har små bröst som nästan inte växt något alls. Har läst att det inte har med storleken att göra men tänk om det inte finns någon mjölk? Jaja, huvudsaken är att knytet kommer ut friskt och levande, resten får vi ta som det kommer.

    Kram!

  • pandoraDiem

    Nu är han här! Vår lilla oliver föddes i torsdags och vi är alla hemma nu :) förlossningen gick bra, var både lättare och jobbigare än jag trott. Var 9 cm öppen när jag kom in sen tog det nästan 5 h på sjukhuset. Vi som hade förberett oss att vara där typ 20 h :) jag fick ttyvärr några bristningar men det viktigaste är att vår son kom ut frisk och kry. Nu ammas det för fullt, gör rätt ont till och från, men det positiva är att jag än så länge inte känner mig överdrivet trött. Han brukar ge oss några sammanhängande timmar med sömn på nätterna :)

    Hur går allt för dig? lilltjejen är snart ett halvår eller hur? När inser man att man faktiskt blivit mamma? Det känns liksom för bra för att vara sant :)

  • pandoraDiem
    Hallonen skrev 2017-01-02 08:12:57 följande:

    Stort grattis till bebis! Jag var delaktig i början av tråden, blev gravid och nu är vår son ett halvår. Skönt att allt gått bra för er. Har ni kommit in i allt ännu?


    Tack! Jodå, vi börjar komma in i lite rutiner även om def fortfarande känns overkligt att jag får uppleva detta. Jag har aldrig varit lyckligare, han är verkligen det bästa som hänt mig :)

    Hur går det för er? Händer ju en hel del där vi halvåret när de börjar äta lite riktig mat så smått.
  • pandoraDiem
    ellinoras skrev 2018-02-14 13:36:57 följande:

    Snart är det dags igen, vi har börjat hoppas på ett syskon :) Är ni kvar här, kanske med liknande tankar...? Jag känner att jag redan börjar bli lite besatt sådär, jag kanske ska läsa igenom hela tråden och alla goda råd :D


    Kul att höra från dig! Vi började försöka med syskon när min mens kom tillbaka förra våren, vi kände ju båda att det kunde ta lång tid och att vi ville börja direkt eftersom vi inte blir yngre direkt. Och på tredje försöket gick det, helt otroligt! Vi fattade ingenting och knappt vi kan fatta det nu heller trots att det bara är ca 10 veckor till beräknad förlossning. Känns verkligen helt overkligt men ibland har man tur också. Hade lite blödningar i början så trodde såklart det var kört men de tror att det var missfall på en tvilling som inte utvecklats. Verkar som jag inte kan genomgå en graviditet utan blödningar..

    Hur går det med dottern? Jag håller tummarna att det går fort för er också och att du slipper bli sådär besatt som det är så lätt att bli. Jag tror det kommer sluta jättebra :)
  • pandoraDiem

    Åh, grattis till dig med! Förstår dock att du är orolig, men håller tummarna att det ska gå denna gång. Tror att det kommer bli bra <3

    Åh, snart 2 år, tänk vad tiden går fort. Känner igen det där med den egna viljan :) så bra att förskolan fungerar bra, vi hade tänkt att Oliver ska börja till hösten, hoppas han också kommer tycka om det. Känns som att han behöver lite mer häng med andra barn.

    Kommer bli drygt 1.5 år mellan Oliver och lillasyskonet. Kommer nog bli intensivt men är så otroligt tacksam. Började blöda redan i vecka 6 och var orolig för utomkveds för det var lite likt hur det var när jag hade det. Åkte in för jag inte vågade vänta till det inbokade ultraljudet och fick se en liten, liten en där hjärtat precis börjat slå. De såg också en annan uppklarning i livmodern och att jag hade haft ägglossning från båda äggstockar därför fick jag tid 2 veckor senare. Blödde mer under den tiden och även på det ultraljudet kunde de se en uppklarning förutom det levande fostret så antagligen var det en tvilling som aldrig utvecklats. Slutade blöda först efter kub-ul i vecka 14 typ. Så sjukt jobbigt psykiskt att blöda så skönt när det upphörde. Annars har det varit en bra graviditet hittills, lite tyngre, lite mer trötthet och illamående och lite foglossning jämfört med förra men mår oförskämt bra.

    Håller tummarna för er! Har du något inbokat ultraljud?

    Kram!

  • pandoraDiem
    ellinoras skrev 2018-03-05 21:31:07 följande:

    Ja, jag ska faktiskt göra ett ultraljud nästa vecka. Det är ju tidigt då men känns ändå skönt att få kolla så att det inte blir samma sak som förra gången (då upptäcktes det i vecka 14). Jag måste säga att jag tycker inte att den här perioden är särskilt rolig. Det är tufft att gå och oroa sig, vara trött och må illa. Jag är så klart glad och hoppas att det ska gå vägen, men det är mycket andra känslor också. 

    Så fint att allt gått så bra för dig! Visst sa läkaren att ni inte skulle bli gravida utan hjälp? Och nu väntar du redan ett andra barn!

    Förskolan tycker vi är toppen :) Lilla tjejen har så roligt där med kompisar och aktiviteter, det är verkligen positivt, Jag var lite orolig innan men det har verkligen bara varit bra.


    Skönt att ni fått tid till tidigt ultraljud. Verkligen tufft att upptäcka att det inte gått vägen först i vecka 14. Håller med dig om att första tiden som gravid inte alls är speciellt kul, mest oro och trötthet.

    De pratade aldrig så mycket om våra odds att bli gravida utan hjälp, de bara konstaterade att ivf antagligen var den rätta vägen att gå för oss. Antagligen för att det var både kvinnlig och manlig faktor som ställde till det. Så känns verkligen helt osannolikt att det gick så fort nu, men vi tackar och tar emot av den goda turen :)

    Låter ju verkligen toppen med förskola, hoppas det går lika bra för oss :)
  • pandoraDiem
    ellinoras skrev 2018-03-14 17:01:11 följande:

    Idag har jag gjort vul och allt såg normalt ut. Lättnad. Känner mig fortfarande orolig att det ska bli som sist men ändå lite försiktigt glad :) Men vad tiden går långsamt!


    Åh, vad glad jag blir! Känner igen oron, lättnaden som efter ett tag fylls av oro igen. Man vet liksom att oron varken gör till eller från och att den därför bara är en energidödare, men ändå går den inte att trycka bort. En dag i taget är min filosofi typ.

    Vilken vecka är du i? Vad gick att se på vul:et?
  • pandoraDiem
    ellinoras skrev 2018-03-15 06:23:13 följande:

    Jag är i vecka 7+2. Det är alltså tidigt än så länge. På vulet fick jag se en liten fosterklump med ett hjärta som slog :) Det var väldigt fint. Läkaren sa också att allt sitter på rätt ställe och så.

    Ja fy, det är svårt med denna oro tycker jag. Det vore så klart bättre att inte tänka så mycket på det men hur ska det gå till när man mår illa hela tiden, känner hur det drar i livmodern och magen putar. Det går inte! Då är nog en dag i taget en mer realistisk filosofi. Jag tar med mig det!


    Hur går det för dig? Här rullar tiden på, ska avsluta min sista kurs nu till veckan sen blir det mindre pluggande och förhoppningsvis tid till lite mental förberedelse på vad som ska komma :)
  • pandoraDiem

    Vad skönt att höra att allt verkar gå bra! Och att slippa illamående :) blir det rutinultraljud nästa gång eller ska ni göra nåt mellan?

    Ja det blir nog några veckor av relativt lugn och ro innan det är dags för mig. Är i v. 36 nu, känns fortfarande helt overkligt så behöver nog nån vecka att inse att detta faktiskt händer :)

  • pandoraDiem
    ellinoras skrev 2018-04-23 11:22:37 följande:

    Då hoppas jag att du får en härlig och vilosam tid innam du blir tvåbarnsmamma! (Såå häftigt och underbart)

    Vi gjorde kub i fedags, allt såg bra ut. Det mesta av oron har försvunnit nu, det känns mest bara fint och härligt nu. Nästa koll blir rul om en dryg månad. Det börjar bli dags att köpa lite nya kläder :)


    Åh vad härligt att allt såg bra ut! Och att lite oro släppt. Ja tänk, snart är vi båda tvåbarnsmammor :) det hade jag verkligen inte kunnat föreställa mig för 3 år sen när tankarna låg på ivf eller adoption.
  • pandoraDiem

    Hur går det för dig?

    Den 16e maj berikades våra liv med en liten Saga - hon är helt underbar :) förlossningen blev en jättefin upplevelse och jag är så glad att både mannen och jag är hemma tillsammans till september. Känns som det kommer bli en bra start för den nya familjekonstellationen - lite fattig på pengar bara :)

  • pandoraDiem

    Tack!

    Snart halva graviditeten då! Rul kommer nog gå finfint:) förstår dottern vad som håller på att hända?

  • pandoraDiem

    Nej men gud vad gulligt!!

    Sonen förstod nog aldrig att det var en bäbis i magen och att det nu är hon som flyttat in hos oss, men vem vet, han förstår nog mer än vad vi tror. Han var väldigt avvaktande till en början men har nu vågat klappa henne <3 lite svartsjuka också, har blivit väldigt pappig så mannen får ibland inte ha saga hos sig utan att han blir jätteledsen. Men det ska bli så fint att se dem växa upp tillsammans <3

  • pandoraDiem
    ellinoras skrev 2018-05-23 13:35:44 följande:

    Ja, tänk vilken gåva att få ett syskon att växa upp tillsammans med. Dock är det klart att man kan vara lite avvaktande och undrande i början, det är ju en otroligt stor förändring. Vi ska försöka ordna så att vi också kan vara hemma en del tillsammans, det borde ju göra övergången smidigare för alla :)


    Låter klokt :)

    Har ni varit iväg på rul än? Hoppas allt går bra <3
  • pandoraDiem
    Anonym (Tack) skrev 2018-10-01 13:19:04 följande:

    Jag måste bara säga tack! Tack för att ni är så otroligt ärliga och ger oss andra  hopp. Jag känner igen mig så väl i era texter om att bli besatt och därmed knäpp. Är nästan orolig att min sambo ska lämna mig då tårarna ibland bara vill spruta åt alla håll. Ska försöka hitta andra hobbys och låta saker och ting ha sin gång. Heja 5:e gången gillt, eller 6:e eller 7:e... 


    Heja er! Ja man blir lätt lite knäpp, jag tror det beror på att om man väl har bestämt sig för att försöka få barn så har man på något sätt mentalt börjat ställa in sig på ett helt annat liv och på det sättet börjat längta dit. Fördelen för mig och min man blev att när vi väl fick vårat mirakel slapp vi den där chocken vissa får över att livet ser helt annorlunda ut när bäbisen tittar ut. Vi hade redan ställt om livet (på gott och ont) och var bara så lyckligt lättate över att äntligen få leva det livet på riktigt.

    Håller tummarna för 5e gången gillt för er!
  • pandoraDiem
    ellinoras skrev 2018-10-22 17:59:24 följande:

    Förlåt, nu blir det ett himla sent svar! Allt går bra, bf är nu på söndag :) Ser fram emot det väldigt mycket, både att få träffa bebisen och slippa vara så himla tung och dan!


    Åh men det är ju idag alltså! Hoppas bäbis kommer snart eller redan har kommit. Sista tiden som gravid kan vara tung både fysiskt och psykiskt, man vill ju bara träffa sitt barn.

    Här har vi precis haft 2års-kalas, helt galet att han redan blivit 2 år fast samtidigt att han inte har funnits längre än så. Tiden innan honom känns så avlägsen.

    Lycka till nu!
Svar på tråden Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!