Dancer skrev 2015-04-11 07:11:10 följande:
Jag och min man har en dotter som nu är 2 år. När hon föddes och fram till dottern var ett halvår, så var min svärmor väldigt jobbig. Hon ringde varje kväll till oss runt 18-tiden för att "bara vara artig och höra hur vi mådde". En jättefin tanke såklart. Men jag tyckte ändå att det blev väldigt jobbigt när hon under 6 månader ringde VARJE kväll, vardag som helg. Hon kunde dessutom ha mage att fråga oss under ett besök om de kunde få träffa oss helgen därpå. Hon ville liksom boka upp oss så att hon skulle få träffa sitt barnbarn.
Svärfar var inte alls lika på. Han respekterar vår familj bättre.
Jag stod ut med detta i ett halvår, som sagt. Sedan fick jag nog! Då pratade jag med min man om detta. Han tyckte dock att det inte var så farligt. Och han tyckte att hans föräldrar fick höra av sig hur mycket de ville, samtidigt som han inte ville att han och jag skulle bli osams.
Efter mycket om och men ringde jag upp min svärmor en kväll och sa ifrån på skarpen. Jag skrek absolut inte i telefon men jag sa högt och tydligt till henne att hon faktiskt inte kunde ringa oss varje kväll. Och att hon heller inte kunde "boka upp oss" för en träff långt fram.
För svärmor var det tufft att få höra mig säga ifrån. Hon och svärfar har bara ett barn - min man. Så han är deras allt. Och jag själv är ensambarn med. Så jag förstår mina svärföräldrar. Men även ensambarns-förälder behöver faktiskt släppa taget.
Min svärmor gav sig och hörde inte alls av sig till oss lika mycket, sedan dess. Det var någon period då dottern var över året som svärmor började att ringa ofta igen och då sa jag till. Men sedan dess (nu har det gått 1 år) så ringer hon typ inte alls. Hon skickar ibland sms till min man, och det ska hon självklart få göra! Men just detta att ringa varenda eviga kväll, gjorde mig galen. Och jag mådde såå dåligt psykiskt.
Men nu har jag och svärmor faktiskt en mycket väl fungerande relation! Hon har lärt känna mig och jag henne. Hon håller sig på avstånd och respekterar mig mer. Och det gör att jag bjuder gärna till. Jag har börjat bjuda henne till oss när mannen kanske jobbar över så hon får umgås själv med bara mig och dottern. Det funkar jättebra! Och idag ska vi faktiskt ut och shoppa. Det ser jag fram emot!
Så ni som har svärmödrar som är jobbiga på något sätt - säg ifrån bestämt men vänligt. Är hon en bra svärmor/farmor så respekterar hon det och ger med sig med tiden. Och då finns chans för dig att bjuda till så att hon inte heller behöver känna sig utestängd.
Jag är glad att jag tog mod till mig att säga ifrån ordentligt! För det gynnar mig idag när jag har en mycket väl fungerande relation till min svärmor. Vi kan fortfarande ha olika åsikter om allt möjligt men när det väl kniper ekonomiskt eller vi behöver barnvakt t.ex. så ställer hon och svärfar alltid upp. =)
Ursäkta men vad är det för fel på att fråga ifall dom kunde få träffa er helgen därpå? Vi "bokar" oftast våra besök i förväg då jag själv tycker det är jobbigt att få spontanbesök, jag vill gärna hinna handla fika eller mat som jag kan bjuda på och städa lite.
