onda samandragningar och förvärkar bara i v33+2

Det är bara att hacka i sig att du måste in igen. Jag har haft det sådär hela graviditeten, så du är inte ensam, och du är inte "nojjig". Vet exakt hur det tar emot när man varit in några gånger, men förlossningen är vana! Vissa har jobbigare graviditeter som kräver mer övervakning, även om det är falsklarm (vilket ditt inte är då du fått bricanyl, alltså har du kraftiga värkar som syns på CTG, som bedöms kommer att påverka tappen om de får fortsätta!).

Ja, går man med mycket SD länge kan bebisen få syrebrist fick jag veta av en gynläkare på förlossningen en av alla vändor jag varit in. Min bebis har varit över 200 i hjärtljuden någon enstaka gång, turligt nog går de ner fort igen. (Min är alltså också sjövild när det kommer mycket SD, vilket det ofta gör, och ju mer kan bökar desto mer triggas SD).

Det är jättevanliga biverkningar av bricanylen att få hjärtklappning och rusningar i kroppen, det är helt ofarligt men obehagligt. Men kan vara tryggt att veta att det är normalt, lättare att härda ut när man är trygg ju.

Ger det sig inte så tveka inte om att söka, de kan behöva lägga in dig på observation t.ex. och köra ctg med jämna mellanrum för att se så bebis mår bra, och ev stoppa mer värkar etc, så sök, tveka inte! Du gör rätt när du söker. Du har bara oturen att få en av dessa krävande graviditeter, det är inte ditt fel. Nöt in det om och om igen. Du är inte ensam!

Eftersom du är såpass långt gången så kan du tryggt lita på din magkänsla och inte hänga på låset på förlossningen så fort det krånglar om du tycker det blir för jobbigt. Bebisen klarar sig bra trots allt om den mot förmodan skulle komma nu :) efter 34+ stoppar dom inte förlossningen längre. Så oroa dig inte över samvetskval om du känner dig trygg nog att vara hemma. Det är ju pissjobbigt att söka gång på gång som sagt, jag har snittat 1-2ggr/vecka i princip hela graviditeten så du har min fulla sympati.