DU skapar DITT liv!

Fast depressioner kan uppstå av flera orsaker och det är inte alltid personen som drabbas har någon "skuld" i det. Sedan hör det ju till sjukdomen att man gärna tror att det aldrig kan bli bättre och att det därför inte är någon idé att kämpa.

Sedan är jag övertygad om att du hr fel i att alla kan välja att vara lyckliga. Du förutsätter att viljan är fri, men den tanken är bara en illusion.

Det är inte "bara" något folk skyller på. En person som varit i missbruk t.ex. och som arbetsgivare känner igen från gatan kan ha otroligt svårt att få in en fot på arbetsmarknaden. Sen existerar faktiskt det fenomenet att det finns människor som  på olika sätt blir motarbetade pga andras avundsjuka. Själv var jag t.ex. tvungen att flytta till en annan ort eftersom jantelagen var alltför utbredd i den mindre kommun där jag bodde. Folk blev avundsjuka bara för att man fått ett arbete eller ville ägna sig åt högre studier. "Man blir aldrig profet i sin hemstad" finns ett gammalt uttryck som heter.

Hur ställer du dig då till misshandlade kvinnor t.ex. som sitter fast i en relation med en man som ständigt hotar och kontrollerar dem och inte låter dem träffa eller ringa till vänner etc? Och när inte polisen ingriper? Får de skylla sig själva? Ja naturligtvis, de "valde" ju att bli tillsammans med de männen, som de från början inte hade en aning om var sådana som de blev!

Ja du är lättlurad och manipulerad av "tänk positivt och förändra ditt liv" - trenden.

Jag förstår inte riktigt vad som är alternativet? Att man ska gå opåverkad genom livet? Man kan väl bli förbannad på en vän som beter sig illa även om man har valt den vännen själv? Blir ju ett märkligt liv om man bara "får" göra perfekta val - inte så lätt att veta det i förväg heller ....

Och sen kan man ju fundera på hur utvecklingen gårr frammåt om man aldrig får reagera på felaktigheter bara för att man har ett eget val, löneutveckling, och olika rättigheter av olika slag - vad skulle hänt på den fronten om folk bara "jag har ju valt det här jobbet själv så då ska jag inte klaga".

Sen påverkas man faktiskt även av andras val. De som i exempelvis krigssituationer blir utsatta för extrema övergrepp mot de mänskliga rättigheterna tex - har de valt det själva?

Vill tillägga en sak också. Vi i Sverige ses ofta som så mjäkiga men jag tror att det kan bero på att vi har en så otroligt stark jantelag här. "Du ska inte tro att du är något, skryt inte, visa inte när du gjort något bra".

Jag är helt övertygad om att vi behöver SE varandra (och oss själva) mer. Vi är så himla dåliga på att ge varandra beröm och credit men ändå är det så få saker som detta som verkligen kan göra en människa varm inombords. Jag försöker alltid lyfta mina medmänniskor, ge beröm och komplimanger som jag kan stå för, för det finns där! Är inte kristen eller så men jag brukar tänka på "kärleksbudskapet". Prova ni också! :)

Det är inte "bara" något folk skyller på. En person som varit i missbruk t.ex. och som arbetsgivare känner igen från gatan kan ha otroligt svårt att få in en fot på arbetsmarknaden. Sen existerar faktiskt det fenomenet att det finns människor som  på olika sätt blir motarbetade pga andras avundsjuka. Själv var jag t.ex. tvungen att flytta till en annan ort eftersom jantelagen var alltför utbredd i den mindre kommun där jag bodde. Folk blev avundsjuka bara för att man fått ett arbete eller ville ägna sig åt högre studier. "Man blir aldrig profet i sin hemstad" finns ett gammalt uttryck som heter.

Hur ställer du dig då till misshandlade kvinnor t.ex. som sitter fast i en relation med en man som ständigt hotar och kontrollerar dem och inte låter dem träffa eller ringa till vänner etc? Och när inte polisen ingriper? Får de skylla sig själva? Ja naturligtvis, de "valde" ju att bli tillsammans med de männen, som de från början inte hade en aning om var sådana som de blev!

Ja du är lättlurad och manipulerad av "tänk positivt och förändra ditt liv" - trenden.

Teoretiskt kan alla göra sig själva lyckliga ja (till en viss gräns, vi har inte tillräckligt med hormoner för att känna eufori hela dagarna). Men i praktiken saknar många människor verktygen. Det är inget konstigt och inget man kan döma dem för. Livet är inte lätt. Man kan försöka hjälpa med det man kan.

Oavsett var vi befinner oss och hur våra liv ser ut kan vi välja att fokusera på det positiva i tillvaron. I hos själva, i vår omgivning, i vår natur mm. Genom att bryta negativa tankemönster så kan man komma långt när det gäller att bearbeta motgångar man möter genom livet. Jag blev svårt sjuk och kom över en bok: Döden gav mig livet / Dying to be me av Anita Moorjani. En otroligt inspirerande bok som gjorde att jag med små metoder och förändrat tankesätt blev lycklig trots alla problem som fanns kvar i min tillvaro. Heltidssjuk, maken fick börja försörja mig, kunde bara äta väldigt begränsad mat, inget socialt umgänge, alltid trött och energilös. Men jag var och är ändå jättelycklig trots att jag varit sjuk i många år.

Jag hamnade i en livskris några år senare och trodde att jag skulle vara deprimerad hela livet pga detta eller iaf många år. Men jag skrev av mig varje dag, använde metoderna jag lärt mig samtidigt som jag gick hos en psykolog och efter några månader var jag tillbaka på 90% och ännu senare tillbaka där jag var innan. Man kan känna lära sig att känna sig mer tacksam, ödmjuk inför livet, älska sig själv mer och varje gång en negativ tanke som inte bidrar med något konstruktivt (negativt ältande) kan man bryta den genom att tänka bort den med en positiv tanke eller aktivitet. Tanken kommer då allt mer sällan tills den till slut nästan försvinner helt. Det är ingen magi eller quickfix det handlar bara om att man uppmärksammar sina tankar och tar kommandot över tankarna istället för att tankarna själva sätter agendan. Tankarna styr allt, det är dom som avgör om du är lycklig eller inte.

Det är inte vad du har, vem du är, var du är eller vad du gör som avgör om du blir lycklig eller olycklig. Det är vad du tänker på.

Jag tycker man ska vara försiktig med att se på psykisk ohälsa som något man styr med vilja.Skulle du säga till en med ansiktsförlamning att "skärp dig nu rör på käften"
Du har en drivkraft att inte bli som dina föräldrar och gör allt för att undvika det men kanske har du syskon med samma uppväxt och erfarenheter som har kapitulerat.Den ena gör allt den andra gör ingenting men båda två har ju i grunden problem.

Det behöver man i och för sig inte ha gjort. Det finns många som blir missbrukare redan som unga, innan de vet riktigt vad det innebär. Alla (nåja) tar sig väl en eller ett par tonårsfyllor under uppväxten att just Kalle hade gener för alkoholism kunde han ju inte veta.

Jag förstår inte riktigt hur du menar. Det är klart att egna och andras val påverkar ens liv. Men det är väl flesta överens om? Det är väl ganska ovanlig med 100-procentiga fatalister?

Och vad menar du med att su väljer att vara lycklig? Menar du att du kämpar för det? För i så fall är jag med dig, men jag tror att de flesta människor gör just det. Men sen ser situationen man befinner sig i olika ut och de verktyg man har med sig är olika - så "kampen" ser olika ut för olika individer. Inte kan man vara lycklig hela tiden och hundraprocentigt men man kan ha en vilja och drivkraft att hantera den situation man befinner sig i. Men ibland kan livet bli så mörkt att det kan vara svårt att hitta den där vilja och drivkraften och då kan man behöva hjälp utifrån.

Sen tycker jag att veta om orsakerna till att man befinner sig där man gör är något positivt och kan absolut vara konstruktivt och behöver inte handla om att man bara passivt skyller på omständigheterna.

Utifrån din ts drog jag kopplingar till de trådar här på fl där ts ber om hjälp till exempel med sin man som inte tar sitt ansvar som pappa och får svar i stil med "det skulle du ha tänkt på innan du skaffade barn med honom", ungefär som att nu har du gjort ett dåligt val och då får du skylla dig själv, har inte rätt till några konstruktiva råd utan ska helst stanna kvar i den situation som du valt åt dig själv, och i alla fall har du inte rätt till några sympatier.

Men du har rätt att jag inte läst alla dina inlägg så jag kan ha tolkat dig fel. Jag förstår ju som sagt inte riktigt vad du menar.