DU skapar DITT liv!
Sedan är jag övertygad om att du hr fel i att alla kan välja att vara lyckliga. Du förutsätter att viljan är fri, men den tanken är bara en illusion.
Jag förstår inte riktigt vad som är alternativet? Att man ska gå opåverkad genom livet? Man kan väl bli förbannad på en vän som beter sig illa även om man har valt den vännen själv? Blir ju ett märkligt liv om man bara "får" göra perfekta val - inte så lätt att veta det i förväg heller ....
Och sen kan man ju fundera på hur utvecklingen gårr frammåt om man aldrig får reagera på felaktigheter bara för att man har ett eget val, löneutveckling, och olika rättigheter av olika slag - vad skulle hänt på den fronten om folk bara "jag har ju valt det här jobbet själv så då ska jag inte klaga".
Sen påverkas man faktiskt även av andras val. De som i exempelvis krigssituationer blir utsatta för extrema övergrepp mot de mänskliga rättigheterna tex - har de valt det själva?
Vill tillägga en sak också. Vi i Sverige ses ofta som så mjäkiga men jag tror att det kan bero på att vi har en så otroligt stark jantelag här. "Du ska inte tro att du är något, skryt inte, visa inte när du gjort något bra".
Jag är helt övertygad om att vi behöver SE varandra (och oss själva) mer. Vi är så himla dåliga på att ge varandra beröm och credit men ändå är det så få saker som detta som verkligen kan göra en människa varm inombords. Jag försöker alltid lyfta mina medmänniskor, ge beröm och komplimanger som jag kan stå för, för det finns där! Är inte kristen eller så men jag brukar tänka på "kärleksbudskapet". Prova ni också! :)
Teoretiskt kan alla göra sig själva lyckliga ja (till en viss gräns, vi har inte tillräckligt med hormoner för att känna eufori hela dagarna). Men i praktiken saknar många människor verktygen. Det är inget konstigt och inget man kan döma dem för. Livet är inte lätt. Man kan försöka hjälpa med det man kan.
Oavsett var vi befinner oss och hur våra liv ser ut kan vi välja att fokusera på det positiva i tillvaron. I hos själva, i vår omgivning, i vår natur mm. Genom att bryta negativa tankemönster så kan man komma långt när det gäller att bearbeta motgångar man möter genom livet. Jag blev svårt sjuk och kom över en bok: Döden gav mig livet / Dying to be me av Anita Moorjani. En otroligt inspirerande bok som gjorde att jag med små metoder och förändrat tankesätt blev lycklig trots alla problem som fanns kvar i min tillvaro. Heltidssjuk, maken fick börja försörja mig, kunde bara äta väldigt begränsad mat, inget socialt umgänge, alltid trött och energilös. Men jag var och är ändå jättelycklig trots att jag varit sjuk i många år.
Jag hamnade i en livskris några år senare och trodde att jag skulle vara deprimerad hela livet pga detta eller iaf många år. Men jag skrev av mig varje dag, använde metoderna jag lärt mig samtidigt som jag gick hos en psykolog och efter några månader var jag tillbaka på 90% och ännu senare tillbaka där jag var innan. Man kan känna lära sig att känna sig mer tacksam, ödmjuk inför livet, älska sig själv mer och varje gång en negativ tanke som inte bidrar med något konstruktivt (negativt ältande) kan man bryta den genom att tänka bort den med en positiv tanke eller aktivitet. Tanken kommer då allt mer sällan tills den till slut nästan försvinner helt. Det är ingen magi eller quickfix det handlar bara om att man uppmärksammar sina tankar och tar kommandot över tankarna istället för att tankarna själva sätter agendan. Tankarna styr allt, det är dom som avgör om du är lycklig eller inte.
Det är inte vad du har, vem du är, var du är eller vad du gör som avgör om du blir lycklig eller olycklig. Det är vad du tänker på.