• Astarte

    DU skapar DITT liv!

    Jag kan delvis hålla med dig, men samtidigt tänker jag att mörka tankar, uppgivenhet och hopplöshet många gånger är symtom på just sjukdom, även om personen inte tror det själv.

    Visst finns det många som bra ser sig som offer, men många är också drabbade av en depression. När man är glad och pigg är det lätt att få saker gjorda oh ta för sig av livet (se framåt och skapa sitt liv), men inte när man inte mår bra eller kan tro på sig själv.


  • Astarte
    Anonym (sara) skrev 2015-04-03 09:02:48 följande:
    Precis. När jag är depressionsfri så kan jag tänka som TS, och vara imponerad av att jag faktiskt kan välja att ha positiva tankar. I de stunderna tänker jag alltid "va det så lätt? Varför har jag inte hela tiden gjort så här?". Men sen slår depressionen till. Då har jag inte längre något val. Då är det ett omöjligt uppdrag att välja att vara positiv. Det finns en anledning till att t.ex KBT inte fungerar om patienten är för deprimerad. Detta är erkänt av psykologer som jobbar med det. En för djup depression tar över kontrollen av ens tankar och man kan bara hänga med och hoppas på det bästa.
    Precis! Man tappar alla möjligheter.

    Sedan tror inte jag att det bara är depression som kan ställa till det, utan också till exempel tron på sig själv och sin förmåga. Har man ingen tro på att man kan klara något eller är värd att få det bättre är det ju liksom ingen idé att kämpa.
  • Astarte
    Anonym (Ansvar) skrev 2015-04-03 09:32:57 följande:
    jag kan till viss del hålla med dig också. som du säger, många ser sig som offer men ofta så är det även många som skyller på depression för att få ett ord på det, för att använda det som ursäkt för att inte ta tag i det. Då kan man ju fråga vart depressionen kommer från och vad man själv kan göra för att motverka det. Ibland behöver man hjälp dit genom kanske terapi eller så men bestämmer man sig för att man vill vara lycklig så är ju bara det ett stort steg på vägen även om vägen dit är lång.

    Jag säger inte att det går i en handvändning. Det kan ta tid. Men viljan måste ju finnas.
    Fast depressioner kan uppstå av flera orsaker och det är inte alltid personen som drabbas har någon "skuld" i det. Sedan hör det ju till sjukdomen att man gärna tror att det aldrig kan bli bättre och att det därför inte är någon idé att kämpa.

    Sedan är jag övertygad om att du hr fel i att alla kan välja att vara lyckliga. Du förutsätter att viljan är fri, men den tanken är bara en illusion.
  • Astarte
    Anonym (Ansvar) skrev 2015-04-03 10:14:59 följande:
    det är väl klart vi har en fri vilja.
    Det står dig så klart fritt att tro att det är så, men att säga att det är "klart" när vi faktiskt inte vet känns ara barnsligt. Det mesta tyder ju trots allt på att det inte är så, framför alt med tanke på allt vi idag et om hjärnan och dess funktioner, statistiska samband etc.
  • Astarte
    Anonym (Ansvar) skrev 2015-04-03 10:24:58 följande:
    Och en person som varit i missbruk har ju själv satt sig där dessutom. Här är jag kanske lite oempatisk men vad det gäller missbrukare har jag ingen empati alls.
    Det behöver man i och för sig inte ha gjort. Det finns många som blir missbrukare redan som unga, innan de vet riktigt vad det innebär. Alla (nåja) tar sig väl en eller ett par tonårsfyllor under uppväxten att just Kalle hade gener för alkoholism kunde han ju inte veta.
  • Astarte
    Anonym (Ansvar) skrev 2015-04-03 10:45:30 följande:
    jag sa att man inte kan bestämma över sjukdom. sen är "riktig" psykisk ohälsa en sak men folk slänger med ångest och depression och div andra diagnoser hej vilt och det har förlorat sin innebörd.
    Det håller jag med om! Alla människor lider av depression idag! Ingen tycks längre veta vad det egentligen betyder. Som grädde på moset är de alltid "djupa" eller "svåra". Man kan inte läsa ordet "depression" någonstans utan att det står just djup eller svår framför. Det är irriterande. Till på köpet ska alla ha piller istället för att se till orsakerna. Det är lite störande.

    Har just läst om Nisse Simonsons bok "varför mår vi så dåligt när vi har det så bra" som handlar om just det här. Läsvärd, även om jag inte håller med om allt.
  • Astarte
    Anonym (Ansvar) skrev 2015-04-03 10:47:04 följande:
    oavsett har dom satt sig i situationen själv och kan inte skylla den på någon annan.
    Nja, även om det egna agerandet finns med som faktor så är det ju så mycket annat som också påverkar, som umgänge och gener. När missbruket väl är ett faktum måste man ju se de orsakerna också och inte kasta ett "skyll dig själv" i ansiktet på missbrukaren. Det gör nog mer skada än nytta!
  • Astarte
    Anonym (Ansvar) skrev 2015-04-04 21:07:02 följande:
    det är väl klart som fan du skapar ditt eget liv. Det liv jag lever har jag helt skapat själv. Jag lever med den man JAG valde, jag jobbar som det JAG valde att utbilda mig till, jag bor i den stad JAG valde att bo i, jag har ett barn för att JAG valde att ha det, jag har en hund för att JAG valde att ha det osv osv osv. Jag har valt allt i mitt liv och därmed så har jag skapat mitt liv. som sagt sjukdomar kan man inte göra så mycket åt men inställning tar en lång. jag har vetat vad jag velat ha i mitt liv och jag har jobbat för det. HÅRT! Och det har lönat sig.

    Jag har varit mobbad både psykiskt och fysiskt hela mitt liv, en pappa som stack och en mamma som hade för lite tid och för lite pengar och som slet som ett djur. Men jag har ALDRIG skyllt på dessa omständigheter i mitt liv. Mitt liv har jag ansvar för och är jag i en dålig relation är det MITT fel, hatar jag mitt jobb är det MITT fel osv osv.
    Fast då är det ju väldigt märkligt att vi har en förmåga att "välja" på ett statistiskt förutsägbart sätt! Vi kan inte förutsäga en individs liv, men på 10 000 kan vi säga ganska exakt hur många som kommer att bli lågutbildade, arbetslösa eller missbrukare. Det är ju konstigt om viljan var så fri? Kanske är vi mer styrda av vår miljö än vi tror? Ett antagande som stärks av att i de sociokulturellt fattigare områdena kommer flera att vara lågutbildade, ha övervikt etc. . .

    Miljön påverkar oss mer än vi tror, allt handlar inte om fria val.
  • Astarte
    Anonym (amen) skrev 2015-04-05 09:17:53 följande:

    Verkar som en del i tråden åkt hela livet en räkmacka och aldrig råkat ut för svårigheter,för då hade de aldrig uttryckt sig som de gör.
    Tragiskt.


    Fast jag har haft min beskärda del av svårigheter och jag tycke nog att det ligger mycket i de som TS säger.
  • Astarte
    Anonym (deprimerad) skrev 2015-04-05 10:13:47 följande:
    Den som inte klarade skolan som barn. Valde hen själv det eller kunde det vara så att omständigheter gjorde att hen inte kunde välja att klara skolan?

    Den som är arbetslös, har hen valt det eller kan det finnas omständigheter som gör att hen inte får ett jobb?

    Jag har också vetat vad jag velat med mitt liv och har jobbat hårt för det. Och ändå sitter jag här, utbränd, deprimerad och sjukskriven på heltid. 
    Precis!! Det är just här jag inte håller med TS heller. Vi vet ju aldrig i förväg exakt vilka konsekvenser som våra val kommer att få, det är ju det som är grejen. Man kan inte välja sitt liv, man kan bara välja så gott man kan och sedan hoppas på det bästa.

    Den som slutar skolan efter högstadiet och startar ett företag / band / jobbar tror naturligtvis att allt ska gå bra, men kan sedan få höra att "du skulle ha pluggat vidare". Den som jobbar hårt och sliter tror på bättre ekonomi och karriär, inte utbrändhet och depression. Den som tar en öl på fredagen hoppas på avkoppling, inte senare alkoholism.

    Jag har själv gjort många val som visade sig var idiotiska, men det visste jag ju inte då.
  • Astarte
    Astarte skrev 2015-04-05 10:20:34 följande:
    Precis!! Det är just här jag inte håller med TS heller. Vi vet ju aldrig i förväg exakt vilka konsekvenser som våra val kommer att få, det är ju det som är grejen. Man kan inte välja sitt liv, man kan bara välja så gott man kan och sedan hoppas på det bästa.

    Den som slutar skolan efter högstadiet och startar ett företag / band / jobbar tror naturligtvis att allt ska gå bra, men kan sedan få höra att "du skulle ha pluggat vidare". Den som jobbar hårt och sliter tror på bättre ekonomi och karriär, inte utbrändhet och depression. Den som tar en öl på fredagen hoppas på avkoppling, inte senare alkoholism.

    Jag har själv gjort många val som visade sig var idiotiska, men det visste jag ju inte då.
    När jag tänker efter lite så tror jag att alla människor alltid väljer allt med tanken att maximera sin lycka, det är inte det som är problemet. Skillnaden mellan oss och orsaken till att vi väljer olika är dels tron på vår egen förmåga och dels hur långsiktigt vi tänker. Alternativ A ger lycka nu, alternativ B ger lycka senare. Att ha ett sunt förhållande mellan A och B är nog det viktigaste.

    En del väljer alltid A och får konsekvenser som de inte tänkt på, en del väljer alltid B och är aldrig riktigt tillfreds i nuet.

    Att hävda att "det är bara att välja lycka" blir helt fel, det gör alla, alltid!

    Så tror jag.
  • Astarte
    Anonym (Ansvar) skrev 2015-04-05 17:00:37 följande:
    ja precis. MEN jag tror även att alla kan nå framgång om dom vill också. Men som sagt det är en annan historia men samma princip
    Inte för att det var mig du svarade, men att säga att alla kan nå framgång är att ta i. Det krävs ändå ett visst mått av begåvning för att ta sig fram. Alla kan inte bli läkare, eller ens akademiker. Det bara är så.
  • Astarte
    Anonym (Ansvar) skrev 2015-04-06 10:13:19 följande:
    jag säger som alltid. Det är bara ursäkter. Du kan inte styra om du får en sjukdom eller ej. Det ligger inte i din makt. MEN du väljer själv hur du vill att ditt liv är oavsett. Som jag sa tidigare. Steven Hawking är ett praktexempel då han har en allvarlig sjukdom som dessutom skulle innebära döden för honom men han fortsatte sitt liv som vanligt och arbetade med det han älskade och skaffade barn som vilken annan människa som helst och han lyckades. Han är väldigt inspirerande och ett levande exempel på vad jag menar. Vem som helst hade nog bara gett upp efter den diagnosen och skyllt på att man inte kan för man är sjuk. men han fortsatte och lever än idag fast han bara skulle leva 2 år enligt läkarna.
    Eller så hade just han förmånen att inte vara genetiskt sårbar för depression, dessutom har han begåvats med en ovanligt hög begåvning, vilket inte alla har.

    Depression är en sjukdom och det finns personer som är drabbade under lång, lång tid. Då är det inte möjligt att bara välja att vara glad istället.
  • Astarte
    Anonym (Ansvar) skrev 2015-04-06 10:22:48 följande:
    ja det är absolut hans höga intelligens som gjort att han kunna leva ett normalt liv. Inte för att intelligensen i sig behövdes för att utföra ett jobb utan mer för att han var intelligent nog att faktiskt inse att man INTE behöver gräva ner sig och vänta på att dö. Han hade nog likaväl kunna hitta något annat att jobba med om det var så. Nu valde han detta men jag tror att det finns jobb för alla. Så länge man inte är helförlamad från nacken och ner så tror jag att det finns något jobb man kan utföra om man vill. Men folk ger upp.

    dyslexi lever många med och klarar skolan ändå. mobbning lever var  och varannan unge i skolan med, inklkusive mig själv där jag blev slagen och psykiskt mobbad hela min skoltid men inte fan fick det mig att inte klara skolan.
    Jag kunde gå runt ett hörn och så hoppade någon fram och slog ner mig med första bästa grej dom kunde hitta, var oftast en kvast.
    Men som sagt det gjorde inte att jag grävde ner mig och lät det definiera resten av mitt liv.
    Plus att jag har en ADHD diagnos. Men som sagt jag använder inte något utav detta som ursäkter. Jag har gett mig fan på att lyckas i mitt liv och vara lycklig. och vet du, det är jag!

    Som sagt det finns något jobb som dom allra flesta kan utföra. så vida du som sagt inte är förlamat från halsen och ner och inte kan röra dig. det är en annan historia.

    nej vi kan aldrig vara säkra på konsekvenserna men man kan ju använda hjärnan lite och tänka vad som kan vara bra och inte.
    Fast du blandar ihop förmåga att arbeta rent teoretiskt med att vara anställningsbar. Jag har själv en diagnos och det var svårt i helvete att få jobb på grund av alla fördomar.

    Vad jag vill säga är att bara för att man har en (teoretisk) arbetsförmåga innebär det inte att man får jobb när det alltid finns en rad fullt friska som söker. Det är lätt att bli knäckt när man får höra "nej" år ut och år in.
  • Astarte
    Anonym (Ansvar) skrev 2015-04-06 10:40:51 följande:
    ja i det stora hela. Det innebär att du själv har ansvar för att nå dit. Men självklart kan man ibland behöva stöttning i det men då är det även ens eget ansvar att se till att få det.
    . . . och när hjälpen inte klarar att hjälpa. . . ?
  • Astarte
    Anonym (Ansvar) skrev 2015-04-06 21:47:39 följande:
    må så vara men jag sa aldrig att det var lätt. jag menar bara att det är möjligt
    Att vad är möjligt? Du är lite luddig när du skriver, nästan som att du inte själv har tänkt igenom det ordentligt.

    Att få jobb? Att göra karriär? Att bli lycklig?
Svar på tråden DU skapar DITT liv!