DU skapar DITT liv!

Jag håller till viss grad håller med om att det är upp till var och en att välja sin "lycka", vilket jag egentligen skulle vilja omformulera. Jag menar att vi snarare har potential att förändra vår världsbild, och vi i har förmågan att utveckla ett större perspektiv på oss själva. På en individuell nivå.

Emellertid är din TS något naiv. Den utgår ifrån att människor har samma förutsättningar och verktyg att arbeta med. Det blir särskilt tydligt när du skriver om missbrukare.

Faktum är att när man ser bortom individen, som givetvis måste förändra sitt perspektiv om den vill bryta en kraftigt negativ vana, så ser man att antalet missbrukare i olika länder i västvärlden är ungefär samma. Och likväl, ungefär 1/10 utvecklar missbruksproblem. Statistiskt sett sammanfaller det på ett sådant sätt att det verkar insinuera, att somliga människor (10% av oss ungefär) har ett alldeles unikt problem att tackla, som de flesta av oss inte ens behöver komma nära.

Den enda slutledningen jag kan göra av detta är att, i motsats till vad du skriver, så är missbruk inte en situation en försätter sig i själv, utan ett problem som man snarare har en disposition gentemot.

Vad jag menar, är att trots vår individuella kapacitet att förändra vår tillvaro, våra liv, och oss själva - så står vi inte med en penna framför ett blankt papper, utan har en mängd saker att förhålla oss till.

Och det du beskriver angående ansvarstagande och frånsägande, bör vi av ovan nämnda skäl snarare utveckla empati, snarare än att frånta människor deras upplevelser. Empati tillåter oss till exempel att väga in människors faktiska problem - istället för som i din TS, bemöta problemen med oförståelse.