DU skapar DITT liv!

Precis. När jag är depressionsfri så kan jag tänka som TS, och vara imponerad av att jag faktiskt kan välja att ha positiva tankar. I de stunderna tänker jag alltid "va det så lätt? Varför har jag inte hela tiden gjort så här?". Men sen slår depressionen till. Då har jag inte längre något val. Då är det ett omöjligt uppdrag att välja att vara positiv. Det finns en anledning till att t.ex KBT inte fungerar om patienten är för deprimerad. Detta är erkänt av psykologer som jobbar med det. En för djup depression tar över kontrollen av ens tankar och man kan bara hänga med och hoppas på det bästa.

jag kan till viss del hålla med dig också. som du säger, många ser sig som offer men ofta så är det även många som skyller på depression för att få ett ord på det, för att använda det som ursäkt för att inte ta tag i det. Då kan man ju fråga vart depressionen kommer från och vad man själv kan göra för att motverka det. Ibland behöver man hjälp dit genom kanske terapi eller så men bestämmer man sig för att man vill vara lycklig så är ju bara det ett stort steg på vägen även om vägen dit är lång.

Jag säger inte att det går i en handvändning. Det kan ta tid. Men viljan måste ju finnas.

det är väl klart vi har en fri vilja.

Och en person som varit i missbruk har ju själv satt sig där dessutom. Här är jag kanske lite oempatisk men vad det gäller missbrukare har jag ingen empati alls.

jag sa att man inte kan bestämma över sjukdom. sen är "riktig" psykisk ohälsa en sak men folk slänger med ångest och depression och div andra diagnoser hej vilt och det har förlorat sin innebörd.

oavsett har dom satt sig i situationen själv och kan inte skylla den på någon annan.

det är väl klart som fan du skapar ditt eget liv. Det liv jag lever har jag helt skapat själv. Jag lever med den man JAG valde, jag jobbar som det JAG valde att utbilda mig till, jag bor i den stad JAG valde att bo i, jag har ett barn för att JAG valde att ha det, jag har en hund för att JAG valde att ha det osv osv osv. Jag har valt allt i mitt liv och därmed så har jag skapat mitt liv. som sagt sjukdomar kan man inte göra så mycket åt men inställning tar en lång. jag har vetat vad jag velat ha i mitt liv och jag har jobbat för det. HÅRT! Och det har lönat sig.

Jag har varit mobbad både psykiskt och fysiskt hela mitt liv, en pappa som stack och en mamma som hade för lite tid och för lite pengar och som slet som ett djur. Men jag har ALDRIG skyllt på dessa omständigheter i mitt liv. Mitt liv har jag ansvar för och är jag i en dålig relation är det MITT fel, hatar jag mitt jobb är det MITT fel osv osv.

Verkar som en del i tråden åkt hela livet en räkmacka och aldrig råkat ut för svårigheter,för då hade de aldrig uttryckt sig som de gör.
Tragiskt.

Den som inte klarade skolan som barn. Valde hen själv det eller kunde det vara så att omständigheter gjorde att hen inte kunde välja att klara skolan?

Den som är arbetslös, har hen valt det eller kan det finnas omständigheter som gör att hen inte får ett jobb?

Jag har också vetat vad jag velat med mitt liv och har jobbat hårt för det. Och ändå sitter jag här, utbränd, deprimerad och sjukskriven på heltid. 

Precis!! Det är just här jag inte håller med TS heller. Vi vet ju aldrig i förväg exakt vilka konsekvenser som våra val kommer att få, det är ju det som är grejen. Man kan inte välja sitt liv, man kan bara välja så gott man kan och sedan hoppas på det bästa.

Den som slutar skolan efter högstadiet och startar ett företag / band / jobbar tror naturligtvis att allt ska gå bra, men kan sedan få höra att "du skulle ha pluggat vidare". Den som jobbar hårt och sliter tror på bättre ekonomi och karriär, inte utbrändhet och depression. Den som tar en öl på fredagen hoppas på avkoppling, inte senare alkoholism.

Jag har själv gjort många val som visade sig var idiotiska, men det visste jag ju inte då.

ja precis. MEN jag tror även att alla kan nå framgång om dom vill också. Men som sagt det är en annan historia men samma princip

jag säger som alltid. Det är bara ursäkter. Du kan inte styra om du får en sjukdom eller ej. Det ligger inte i din makt. MEN du väljer själv hur du vill att ditt liv är oavsett. Som jag sa tidigare. Steven Hawking är ett praktexempel då han har en allvarlig sjukdom som dessutom skulle innebära döden för honom men han fortsatte sitt liv som vanligt och arbetade med det han älskade och skaffade barn som vilken annan människa som helst och han lyckades. Han är väldigt inspirerande och ett levande exempel på vad jag menar. Vem som helst hade nog bara gett upp efter den diagnosen och skyllt på att man inte kan för man är sjuk. men han fortsatte och lever än idag fast han bara skulle leva 2 år enligt läkarna.

ja det är absolut hans höga intelligens som gjort att han kunna leva ett normalt liv. Inte för att intelligensen i sig behövdes för att utföra ett jobb utan mer för att han var intelligent nog att faktiskt inse att man INTE behöver gräva ner sig och vänta på att dö. Han hade nog likaväl kunna hitta något annat att jobba med om det var så. Nu valde han detta men jag tror att det finns jobb för alla. Så länge man inte är helförlamad från nacken och ner så tror jag att det finns något jobb man kan utföra om man vill. Men folk ger upp.

dyslexi lever många med och klarar skolan ändå. mobbning lever var  och varannan unge i skolan med, inklkusive mig själv där jag blev slagen och psykiskt mobbad hela min skoltid men inte fan fick det mig att inte klara skolan.
Jag kunde gå runt ett hörn och så hoppade någon fram och slog ner mig med första bästa grej dom kunde hitta, var oftast en kvast.
Men som sagt det gjorde inte att jag grävde ner mig och lät det definiera resten av mitt liv.
Plus att jag har en ADHD diagnos. Men som sagt jag använder inte något utav detta som ursäkter. Jag har gett mig fan på att lyckas i mitt liv och vara lycklig. och vet du, det är jag!

Som sagt det finns något jobb som dom allra flesta kan utföra. så vida du som sagt inte är förlamat från halsen och ner och inte kan röra dig. det är en annan historia.

nej vi kan aldrig vara säkra på konsekvenserna men man kan ju använda hjärnan lite och tänka vad som kan vara bra och inte.

ja i det stora hela. Det innebär att du själv har ansvar för att nå dit. Men självklart kan man ibland behöva stöttning i det men då är det även ens eget ansvar att se till att få det.

må så vara men jag sa aldrig att det var lätt. jag menar bara att det är möjligt