The sea refuses no river skrev 2015-04-03 11:27:26 följande:
Jag håller till viss grad håller med om att det är upp till var och en att välja sin "lycka", vilket jag egentligen skulle vilja omformulera. Jag menar att vi snarare har potential att förändra vår världsbild, och vi i har förmågan att utveckla ett större perspektiv på oss själva. På en individuell nivå
Emellertid är din TS något naiv. Den utgår ifrån att människor har samma förutsättningar och verktyg att arbeta med. Det blir särskilt tydligt när du skriver om missbrukare.
Faktum är att när man ser bortom individen, som givetvis måste förändra sitt perspektiv om den vill bryta en kraftigt negativ vana, så ser man att antalet missbrukare i olika länder i västvärlden är ungefär samma. Och likväl, ungefär 1/10 utvecklar missbruksproblem. Statistiskt sett sammanfaller det på ett sådant sätt att det verkar insinuera, att somliga människor (10% av oss ungefär) har ett alldeles unikt problem att tackla, som de flesta av oss inte ens behöver komma nära.
Den enda slutledningen jag kan göra av detta är att, i motsats till vad du skriver, så är missbruk inte en situation en försätter sig i själv, utan ett problem som man snarare har en disposition gentemot.
Vad jag menar, är att trots vår individuella kapacitet att förändra vår tillvaro, våra liv, och oss själva - så står vi inte med en penna framför ett blankt papper, utan har en mängd saker att förhålla oss till.
Och det du beskriver angående ansvarstagande och frånsägande, bör vi av ovan nämnda skäl snarare utveckla empati, snarare än att frånta människor deras upplevelser. Empati tillåter oss till exempel att väga in människors faktiska problem - istället för som i din TS, bemöta problemen med oförståelse.
Grejen är ju den att jag själv har läst en radda böcker med samma budskap som TS ger, gemensamt för författarna till dessa böcker och TS är just den där blinda naiviteten, som inte tar hänsyn till att människor, som du säger, har en mängd saker att förhålla sig till.
Sådana här böcker är väldigt inspirerande att läsa om man har levt ett skitliv eller är ung och vill förändra sig, men är väldigt amerikanska i sina upplägg. "Reach the top and have success" och författarna till dessa böcker är 8 ggr av 10 mer intresserade av att håva in stora pengar än att vilja förändra folks liv. Men när man ställer tänk-positivt-och-förändra-ditt-liv-böckerna mot sin egen verklighet och vill börja förändra saker på allvar, så märker man genast hur jävla svårt det i praktiken kan vara, speciellt om man har människor i sin närhet som är missunsamma och avundsjuka. Det låter så lätt. Men det är desto mindre lätt i praktiken..
