DU skapar DITT liv!

Låt säga att du är en kvinna som börjar närma dig 40 år och ännu inte träffat en man som känns helt rätt men du vill så gärna ha barn.
Om du då träffar någon som är "okej" och du skaffar barn med honom och ett par år senare befinner dig i ett kasst förhållande och är för evigt bunden till fadern till ditt barn oavsett om du avslutar förhållandet el. inte, tycker du att man bara får skylla sig själv då eller har den tidsbegränsade biologiska förmågan för en kvinna att bli mor faktiskt inte gett dig ett val?
Du har valet att antingen inte få några barn eller att få barn med någon som du kanske inte hade valt om läget varit annorlunda? Lite nyfiken på vad du tycker att den biologiska klockan ger kvinnor för val?

Jag kan inte reglerna för insemination men jag skulle tippa på att alla inte får det i en handvändning och att det kostar en hel massa pengar som inte alla har.
Har man inte råd så har man inte valet. Och visst, en kvinna som närmar sig 40 kunde ju alltid skaffat barn tidigare - men någon annan man som inte heller känts rätt! Det är ju det som är poängen - om man inte finner kärleken och bara har ett begränsat antal år på sig att kunna bli mamma då har man bara valet mellan pest eller kolera. Antingen barnlös eller barn med Mr Wrong. Då är det rätt svårt att "välja glädje".

Vad är det för fel på alla människor på dejtingsajter, på alla människor som skiljer sig och hittar nån ny och sen skiljer sig igen, och vad är det för fel på alla de människor som nöjer sig och lever år ut och år in med någon som inte är den stora kärleken?
Visst, man kanske får barn som man önskat men genom att man som kvinna har en begränsad tid att bli gravid så kan man då inte välja omständigheterna kring att få barn och dessa omständigheter (att uppfostra barn ihop med pappan halva tiden) försvinner inte då man skiljer sig.
Så jag menar att valet mellan två dåliga saker (barnlöshet el. fel pappa) inte ger valet att kunna skapa sitt liv som man vill ha det.

Så nu har du ADHD också...Ja, ja. Jag skulle vilja få en konkret och utförlig beskrivning på hur barnet till en rumänsk tiggare ska göra för att skapa ett bra liv och "välja glädje"! Du säger ju att ALLA har den möjligheten.

Så trådstartens rubrik "DU skapar DITT liv" är inte vad vi pratar om här?

Om man växer upp i en fattig miljö i Sverige så har man ändå möjlighet att studera eftersom CSN-lån finns för alla. Men om man föds i en zigenarsläkt i Rumänien tror jag inte att man har några andra möjligheter än att köpa läget och börja tigga. I Rumänien finns inga jobb, staten har fått pengar av EU (el FN?)som skulle vara öronmärkta att gå till de fattiga men som inte kom dem till gagn utan man får typ 200kr om dagen i bidrag att leva på. Och om släkten är tiggare och tjuvar lär ingen vilja anställa någon ifrån den släkten.

Jag kan förstå tanken att försöka se glädjen i det lilla och jag lever själv efter den principen - men jag anser INTE att ALLA har samma förutsättningar att göra val som kan ta dem ur en dålig situation! Ibland sitter man fast.

Nej, TS hävdar att ALLA har möjligheten att ta sig ur dåliga val. Och jag menar att de inte har det.

Precis. Ett barn till föräldrar som inte talar svenska bra får inte samma hjälp med läxorna hemma som vissa andra barn vilket leder till sämre betyg, vilket i sin tur begränsar möjligheterna till att läsa vidare och skaffa sig det jobb man annars kunnat få. Då handlar det inte bara om att "rycka upp sig" och jobba hårt.
Man kan fortfarande försöka acceptera läget och vara glad för det man har men alla får inte samma chanser i livet!

Ja, man kan ju till exempel vara en framgångsrik tiggare! Och framgångsrik svamlare och hycklare...allt beror ju på hur man ser det liksom!