Bekanta till mig ska snart åka till Thailand. De har två tonåringar som ska följa med sladdisen som är 7 år lämnar de hemma hos mormor. Anledningen till det är att tonåringarna är självgående och de vill inte passa upp på den yngre.
Skulle ni kunna dela upp er så?
Är man dum i huvet så uttrycker man sig så. Är man smart säger man något i stil med: "vi ska åka på en vuxensemester, det finns inget kul att göra där för barn. Som kompensation får du åka till Legoland med oss när vi kommer hem igen."
Nu handlar ju inte tråden om hur bra Thailand är som resmål.
Jag är sladdis och när jag var i ungefär samma ålder så åkte min ena förälder på charter med de äldre barnen och jag åkte på en annan resa med farmor och farfar. Och sedan när de kom hem och jag fick se bilderna så blev jag jätteledsen över att jag inte hade fått följa med för det såg så härligt ut. Och det är något som satt sig så mycket att jag nu som vuxen är jättenoga med att se till att alla resor är anpassade så att de passar båda mina barn och inte bara ett av dem.
Anledningen till att jag fick stanna hemma var att min pappa inte kunde följa med och att det blev för mycket med tre barn för min mamma. Men hade de förstått hur ledsen jag blev och hur länge det satt i så hade de aldrig åkt utan mig.
Låter fruktansvärt elakt, har inget annat att tillägga.
Vår 15 åring har de tre senaste åren inte velat följa med på vår årliga resa till Mallis med 11 åringen och 6 åringen. Alltså har han fått stanna hemma hos farmor och sedan fått en resa endast med pappa (efter pojkens önskemål) senare under sommaren.
Med det vill jag ha sagt att man vet inte alltid allt om andra och vad som ligger bakom. 7 åringen i TS, kanske ska få göra något annat som passar den bättre.
Otroligt elakt och omdömeslöst om det inte är några extremt speciella omständigheter. Badsemester är ju något som passar barn i den åldern toppen!
Det låter väldigt plausibelt, å andra sidan är barn olika och man får väl lita på att föräldrarna är dom som känner sina barn bäst.
Jag har 4 barn och har gjort en enskild resa med varje barn när dom var 14 som dom fått välja inom rimliga gränser.
Som ett sätt att bonda och göra något trevligt innan kompisar blir för viktiga och hormonerna för jobbiga.
Varje barn har fått varsin 14-årsresa.
En ville åka tåg i Schweiz.
En ville yoga i Indonesien.
En ville åka på kryssning till Antarktis.
Och en ville se Niagarfallen.
Alla härliga resor på sitt sätt.
En del skulle kanske tycka det var orättvist att inte alla fick följa med överallt men alla har fått sin resa, när dom blivit 14.
Så hade jag aldrig gjort - tycker inte det är ok att lämna en 7åring hemma för att "det är lite jobbigt".
En del skulle kanske tycka det var orättvist att inte alla fick följa med överallt men alla har fått sin resa, när dom blivit 14.
Kan tänka mig att de kanske vill ha en mer vuxen-resa. Att två föräldrar åker iväg utan barn är ju inte så konstigt. Att de nu tar med sig de två äldsta som kan ta hand om sig själva är ju liksom samma sak egentligen.
Antagligen åker kanske föräldrarna med den yngsta på någon mer barnsemester sen.
Så gjorde min mamma alltid också. Första utlandsresan så åkte hela familjen - utom jag, för jag var inte välkommen. Så två vuxna och tre ungar fick följa med. Jag är mellanbarn och mamma tyckte aldrig om mig.
Alla andra utlandsresor efter det så fick bara en unge följa med, vi tre andra var inte välkomna. Den yngsta gemensamma ungen var det som varje år fick följa med efter det.
Klart det svider än idag, speciellt första utlandsresan då jag var den enda som inte fick följa med.
Enligt TS står det att de vill slippa passa upp 7-åringen. Och det är den enda fakta jag har att gå efter. Jag anser det oerhört egoistiskt. Hur egotrippad får man vara? Tillhör inte 7-åringen familjen? Det finns 2 vuxna och 2 nästan vuxna med på resan. Hur jobbig kan en 7-åring vara? Vissa borde inte ha barn överhuvudtaget anser jag.