Nu gör vi en* SLADDIS*
28/3
Bim dag idag..
Ingen mens än men lite molvärk & ömma bröst. Neg på gravtest :(
Suck å snyft
28/3
Bim dag idag..
Ingen mens än men lite molvärk & ömma bröst. Neg på gravtest :(
Suck å snyft
Jaa men jag förstår dig jööö! !! Så känner jag också. Helt vilsen igen hehe. Ja,gör det dock kan det ju vara för tidigt ännu, men testa ändå :) jag har bim 2 april. ... ..
Den kom nu :( :( :(
En vecka kvar till bim för mig. Känner inga symtom.
Jag hittade programmet "En unge i minuten" på Youtube. Visst gick det en amerikansk variant på tv också för några år sedan? Någon som vet vad det programmet heter? Jag vill se mer
Ok..
Jag blir tokig på mina skumma symtomer... snart 2 dagar kvar till Bim....
AA juste,känner igen det. Men kommer inte på vad det programmet heter..
Hur går det för er? Jag ska testa imorgon! Är så nervös.
Helt blankt :( Har bim på måndag men jag känner inga grav-symtom. Jag väntar till mån-tis och ser ifall mensen kommer.
Nu kom mensen. Äntligen! Var en vecka försenad, säkert bara för att man väntar på att köra igång. Så när mensen tar slut kör vi för fullt. Iiiiiih! Äntligen ska vi sätta igång på allvar med skapandet av vår sladdis efter missfallet i januari. Vi känner oss psykiskt mycket bättre nu.
Hej är en tjej på 30 år i sommar, har 4 fina barn sen innan. nu börjar de bli stora och minstingen börjar skolan till hösten. har hela tiden sagt att jag är färdig och absolut inte vill ha någon mer, men nu har det smugit sig dit en längtan efter en liten till. fick alla mina barn väldigt tätt och skulle tycka det var mysigt med "bara" en liten denna gången.
så just nu sitter jag och jämför fördelar nackdelar. ifall jag ska eller inte. En klar nackdel är att de andra i syskonkullen står varandra så otroligt nära och att *lillen* skulle bli utanför och inte känna samma gemenskap som de andra har
samtidigt är min minsting (fyller 6år i höst) min bebis och vi står varandra väldigt nära vill ju inte att han ska känna sig bortskuffad och att det blir massa svartsjuka :-/ och vill jag ens börja om med alla vaknätter... osv
dessutom är pappan till barnen helt med på tåget och vill gärna ha en liten till, men
hur gick det till när ni bestämde er för en sladdis och hur gick era tankegångar?
kram och förlåt att jag "kapar" tråden lite
Jag är 34 år i år och min dotter är nio år i år. Jag var helt införstådd med att det bara blev ett barn då jag valde att inte fortsätta förhållandet med hennes pappa. Jag var själv i fem år och trivdes bra med det. Inga fler karlar! Men idag är jag gift med den stora kärleken och han vill gärna ha barn. Jag tvekade till att börja om igen. Eftersom det bara varit jag och dottern innan, och jag har precis börjat känna av något som andra tydligen kallar för egentid (nu är kompisar viktigare än mamma), var jag inte så värst sugen på att bli bunden igen. Men så kom dottern och sa att hon hoppades att hon skulle få syskon nu när mamma inte var själv längre, och då tänkte jag bara "ja varför inte". Jag är ju inte själv den här gången. Så vi började försöka men tyvärr slutade det i missfall i januari. Vi hoppade över mars och nu tar vi nya tag!