Har du förtroende för regeringen?

Heidi Avellan, i liberala Sydsvenskan:

"Att kritisera kvinnliga svenska makthavare som bär sjal under ett besök i Iran är att plocka enkla poäng. Visst, bilderna kan utnyttjas i propaganda. Både av dem som kritiserar regeringen och av dem som kräver den här sortens patriarkala religiösa symboler. Men politikerna följde lagen - och det är väl ändå rimligt?  Att åka till Iran med en stor handelsdelegation och börja med att bryta mot lagen vore kontraproduktivt. Alternativet till hijab är att bara skicka manliga statsråd ? helt otänkbart ? eller att stanna hemma. Åka eller inte? Åka till ett land som gravt kränker mänskliga rättigheter? Det är frågan; huvudduken är bara en detalj.

Att åka nu när Iran öppnas mot världen är trots allt ett bättre alternativ, både för svenskt välstånd och för dem som vill ha reformer i Iran. Fast det kräver att politikerna också vågar påtala missförhållandena.

De kvinnliga ministrarna kritiseras i sociala medier och Liberalernas ledare Jan Björklund kallar handelsminister Ann Lindes (S) sjal "ett haveri för den feministiska utrikespolitiken". Kritikerna visar bilder av Linde jämte bilder av Storbritanniens Theresa May barhuvad med Irans president Hassan Rouhani ? i New York ? och tyska försvarsministern Ursula von der Leyen som vägrade bära slöja i Saudiarabien. Rakryggat, fast där är sjal inte lag. Och Ann Linde lovar att hon under sitt besök där nästa månad "naturligtvis inte" ska bära sjal. Utmärkt.

Felet nu var inte att de svenska makthavarna följde lagen I Iran. Felet är lagen.

Kvinnor kan välja själva. Alla påbud om hur kvinnor ska klä sig är obehagliga och illiberala. Det gäller förbudet mot att bära heltäckande baddräkt, burkini, som drog fram som en skogsbrand längs Rivieran i somras. Det gäller förbud mot slöja. Och det gäller självklart krav på hijab i Iran"

www.sydsvenskan.se/2017-02-13/problemet-ar-sjallagen-i-iran&utm_term=2017-02-13T14:58:17+01:00&utm_medium=list-bottom

Den iranska kvinnorättskämpen Leila Alikarami om symbolvärdet av att Sverige representerades av många kvinnor:
'

www.theguardian.com/world/2017/feb/13/iranian-president-criticised-all-male-delegation-swedes-hassan-rouhani

"But Tahmasebi said it was important for the women to attend. ?If [the] Swedish women hadn?t gone to Tehran, the meeting would have taken place without them, but with male officials. It?s important that Iran would have relations with Sweden, a country that pursues feministic foreign policy,? she added.

It is not the first time this year that the Swedish government has drawn applause for its gender equality. Earlier this month Sweden?s deputy prime minister, Isabella Lovin, posted a photograph of herself and her female colleagues after she signed a bill protecting the environment. The image was widely shared online and taken as a wry comment on pictures of Donald Trump?s all-male Oval Office team"

http://t.sr.se/1fldlKG

Det började bra men sedan blev det lite känsligt..

Tur att det fanns fotografier från resan. 

Dagens spaning. Jag börjar misstänka att det som egentligen skaver för sådana som Jan Björklund och några här i tråden är att det var en i huvudsak kvinnlig delegation som åkte till Iran och rodde hem ett miljardkontrakt.

Jag menar att när Carl Bildt åkte till Iran och hade med sig kvinnor som bar slöja så var Björklund, Flash och Markatta tysta (resultatet från resan var ganska magert), När den moderata ministern  Gunilla Carlsson åkte till Somalia och bar slöja så var så var Björklund, Flash och Markatta tysta (resultatet från resan var ganska magert). När Drottningen åkte till Vatikanstaten och bar slöja när hon träffade påven (det var enbart ett vänskapligt möte) så var så var Björklund, Flash och Markatta tysta.

Problemet kan ju inte gärna vara kopplat till slöjan för då borde Carl Bildt (hans kvinnliga medresenärer), moderatministern Gunilla Carlsson och Sveriges drottning också fått kritik och så har det inte varit. Därför är det lätt till hands att misstänka att problemet egentligen är att vissa män inte tål duktiga kvinnor. 

Totalt sett handlade det om affärer till ett värde av ca 3 miljarder kronor. Bl.a en stor order på Scaniabussar. 

Som jag förstår det så hämmas exporten till Iran  (även Scanias) och det beror på att Iran inte kan finansiera stora köp utomlands. Det beror i sin tur på att svenska och europeiska storbanker våga inte finansiera stora Iranaffärer av rädsla för att straffas av USA, som har egna sanktioner mot Iran kvar. I denna affär som uppgår till ca 3 miljarder kronor så har emellertid den svenska exportkreditnämnden hjälpt till.