Har du förtroende för regeringen?

Du har här på FL drivit uppfattningen att tjänstemän och politiker ska kunna straffas för fel som de begår och jag har tolkat dig som att du tycker att det är fel att man ska få fallskärmar (omställningsersättning) när man har gjort fel.

Almqvist hade precis blivit invald i riksdagen och det hade gått alldeles för kort tid för att han skulle kunna få ta del av någon fallskärm (omställningsersättning).

Nu låter det som att du tycket att det var rätt av Jimmie Åkesson att belöna Almvist med 3 miljoner kronor efter det att han kallat en kvinna för hora och blattelover och kallat en invandrare för babbe.

I brottsutredningen kring det Sverigedemokratiska bolaget Blåsippan har det uppdagats att avtalet med Almqvist är ett skenavtal och att han inte har jobbat för att avtalet. Almqvist har således fått 3 miljoner utan prestation.

Tycker du att det handlade om en rak och hård uppsägning när Almqvist belönades med 3 miljoner kronor för att lämna sitt jobb (en ersättning som aldrig hade behövts betalas ut)?

www.expressen.se/nyheter/hemliga-sd-mejlen-polisen-inte-fick-se/

Järnrörsskandalen inträffade strax efter det att Jimmie Åkesson deklarerat nolltolerans mot bl.a. rasism och när vi nu vet att Sverigedemokraterna upprättade ett skenavtal i syfte att belöna Almqvist med 3 miljoner kronor så är det är tydligt att det du menar var rak och öppen kritik från Jimmie Åkesson mot Erik Almqvist bara var läpparnas bekännelse.

I desperation skulle jag tro. När de kom in i riksdagen sa de sig vara beredda att samarbeta med alla partier, och var det säkert också. Under den första mandatperioden blev det konkreta resultatet av deras riksdagsinflytande att alliansen valde att samarbeta med MP i SD:s  enda viktiga fråga: alltså politiken blev mer invandringsliberal med SD i riksdagen än den blivit om alliansen själva fått utforma politiken utan att behöva förhandla med MP.

Och så blev det val igen och SD gjorde ett strålande sådant och fick 13 procent av rösterna. De hotade att fälla varje regering som inte adopterade deras rasism. Konsekvensen blev Decemberöverenskommelsen. Och de stod helt utan inflytande igen och dessutom med huvudfienden MP i regeringen.

Ett MP som på grund av flyktingkrisen sen tvingades stå bakom en hårdare asylpolitik än åtminstone jag trodde var möjlig med en S & MP-regering.

Politikens paradoxer.

Jag kan förstå att SD är desperata nu. Stödet börjar minska, andra partier har på ett helt annat sätt en tidigare börjat diskutera invandring och integration mer kritiskt men naturligtvis utan rasistiska förtecken.

Tacka fan för att de är desperata, snart har de bara rasismen att locka med - och med den vinner man inte många röster. Det är ur detta perspektiv jag ser skrikhögerns vädjanden om att gå den opinion som lockats till SD tillmötes, fortsätter de anständiga partierna med att oberoende av SD utveckla skilda invandringspolitiska program kommer SD att fortsätta att minska och möjligheten att alliansen ska börja samarbeta med SD att minska ju mindre SD blir.

Du får det nästan att låta som att ökningen av antalet asylansökande till Sverige efter 2011 berodde på Alliansens samarbete med MP. I själva verket är ju ökningen kopplad till Kriget i Syrien som startade 2011 och ett allmänt oroligt läge i Mellanöstern/Nordafrika.

En efterkonstruktion.

Man kan kanske tycka att regeringen reagerade för långsamt, men då handlar det om någon månad bara och utifrån den givna ordningen att de myndigheter som hade till uppgift att definiera situationen som hanterbar eller inte skulle rapportera fortlöpande.

Däremot så fanns det en opinion som ansåg att Sverige tog emot för många flyktingar långt tidigare, men för den opinionen var väl varje flykting en för mycket.

Den svenska regeringen har agerat ungefär lika snabbt som regeringarna i Sveriges grannländer trots att den svenska regeringen befann sig i ett mycket mer besvärligt parlamentariskt läge än de nordiska grannländerna.  Hur mycket snabbare tycker du att den svenska regeringen borde ha agerat och vad borde de ha gjort?