1) [fsv. aldrigh; jfr isl. aldrigi, d. aldrig] om tid, för att beteckna ett (oftast starkt) nekande: icke någonsin. Jag har aldrig sett honom. Han kommer aldrig att lära sig goda seder. Han går just aldrig bort. Han är nästan aldrig borta. Thå skal iach bekenna them, Jach kende idher aldrigh.
Mat. 7: 23 (NT 1526). Hwilkin som troor på mich, han wardher alrigh törstande. Joh. 6: 35 (Därs.). Altijdh skal eelden brinna på altaret, och aldrigh vthsleckias.
3 Mos. 6: 12 (Bib. 1541). Then aldrig otorstige Tysken.
Stiernhielm Herc. 203 (1668). Aldrig en Iris på dessa bleka fält / Minsta blomma plockat.
Bellman 3: 188 (1790). Jag skall aldrig älska, jag skall alltid älska: tvenne löften, lika dåraktiga bägge två.
Stiernstolpe Kärl. ordb. 5 (1821). Frithiof, din dårskap jag aldrig förlåter.
Tegnér 1: 107 (1825). Herren vill jag lofva, att aldrig för min skull / Det sucka skall så tungt uti skogen.
B. E. Malmström 6: 37 (1840). Nå, sådant norrsken! Jag aldrig maken / Skådat på många, många Herrans år.
Wennerberg 2: 19 (1848, 1882). Och aldrig blef han (dvs. Sven Dufva) kallad rädd, blott tokig mellanåt.
Runeberg 2: 52 (1848). Nej aldrig går det ur min syn / Hur herrlig han såg ut.
Dens. 5: 4 (1858). Aldrig ljuda skall det ord, / Att Finlands folk förrådt sin fria bygd i nord.
Dens. 5: 8 (1860). Aldrig har Sveriges folk visat sig större än i farans stund.
Starbäck Hist. bild. 1: 534 (1871). Mången, som / Från Wiborgsviken aldrig vände om.
Snoilsky 2: 110 (1881). särsk.
a) i ordspråk o. ordspråkslika talesätt. Bättre sent än aldrig. Man skall aldrig säga aldrig. En olycka kommer aldrig ensam. Man wäntar aldrigh för länge effter dhet som gott är.
Grubb 176 (1665). Man förwahrar sigh aldrigh för wäl. Dens. 506. Aldrigh så ondt, dhet är jw til något gott. Dens. 718; jfr 6. Ord-Kuäde kuäder så; All'd (dvs. alltid) bättre seent än aller.
Lucidor Hel. B 1 a (1669). Man blir aldrig för gammal at lära.
Rhodin Ordspr. 94 (1807). i folkvisor. I vänten mig sent, men jag kommer aldrig. Sv. folkv. 1: 288.
b) i satser, som uttrycka otålighet l. gäckad väntan. Kommer han då aldrig? Blir du då aldrig färdig? jfr 2.
c) [jfr fsv. aldrigh sedhan] med tillagdt tidsadverbial. Aldrig förut, efteråt, hittills, dittills. Äthe aldrich nagon här effter fruct vthaff tigh till ewogh tijdh.
Mark. 11: 14 (NT 1526). Aldrich effter thenne dagh.
RA 2: 182 (1568). Aldrig sedan, Never since.
Serenius (1741). Aldrig än i våra bygder / Knecktens låga vekligt bran.
Kellgren 1: 140 (1788). (numera föga br.) Aldrig förr märkte hon någon af desse Gäster vara inkommen, än hon lät köra den samma ut.
Dalin Arg. 1: 158 (1733, 1754). särsk. i följ. (eg. tautologiska) förb., där tillägget har en förstärkande karakter o. där bet. ofta närmar sig 2:
?) Aldrig någonsin.
Lind (1749). Komma de då aldrig nå'nsin hem från Omberget och jagten? Börjesson Solen sjunker 47 (1856). Aldrig någonsin skall du två mina fötter.
Joh. 13: 8 (NT 1883). Nie und nimmermehr(,) aldrig någonsin vidare.
Hoppe T. syn. 2 (1896). jfr: Aldrig har det hörts, han nånsin gåt på krogen.
Nordenflycht QT 174647, s. 131. jfr äfv.: Hann (skulle) aldrigh någonn tijdt .. komma der till igenn.
Svart G. I:s kr. 76 (1561).
?) [jfr mnt. ni- l. nuwerlde, mht. ni zer werlde, eg.: aldrig i världen; fht. nio in altere, neonaltre, eg.: aldrig i lifvet, t. ewig nie] (i sht i talspr.) Aldrig i tiden trodde jag, att detta skulle lyckas honom. Aldrig i världen hade jag kunnat ana något sådant. Nej, det skall aldrig i evighet ske. Aldrig i min(a) dar har jag hört något sådant.
2 Mos. 14: 13 (Bib. 1541; se under d). Hypotheses .. the ther ock i evighet alldrig kunna .. bevisas.
Rydelius Förn. 124 (1720, 1737).
Nordberg 2: 131 (1740). Aldrig i verlden hade et stoltare ord blifvit sagdt om mig.
Weste Werther 69 (1783, 1796). Aldrig i lifvet. Geijerstam (1891; titel på ett lustspel). jfr: Ett i sanning kraftigt bedyrande är aldrig i lifvet, eftersom aldri-g just betydt icke i lifvet.
Noreen Spr. stud. 77 (1895).
d) [fsv. aldrig mer; jfr t. nimmer o. nimmermehr] Aldrig mer(a). Thenne (dvs. dessa) Egyptier som j seen j dagh, them skole j aldrigh mera see j ewigh tijdh.
2 Mos. 14: 13 (Bib. 1541). Drogh han aff Rijket .. och kom her sedan alrigh meer.
Svart G. I:s kr. 121 (1561).
Lind (1749). Aldrig mer tillräkna dem deras synder.
Handb. 1811, s. 18. Upp. 18: 14 (NT 1883). i folkvisor. Än många fästemän kan jag få, / Men en fader aldrig mer. Sv. folkv. 2: 8.
f) (hvard.) Varghuden .. frågade ej mer efter litet slask än det som aldrig var (dvs. icke alls).
Törneros Bref 1: 384 (1833).
g) (i Finl., hvard.) i koncessiva satser: också ej. Mina händer duga nog, om de aldrig äro så fina.
Topelius Läsn. f. barn 1: 54 (1856, 1883). Högfärdig kan man vara, om man aldrig är mer än en hallonmask.
Därs. 3: 152 (1860, 1883). Anm. Uttr. är att skilja från 6 b, c, där aldrig numera står omedelbart tillsamman med så o. bet. för öfr. på sätt o. vis är motsatt den här anförda.
Anm. till 1. I stället för aldrig kommer någon kan man med ungefär samma bet. säga l. skrifva ingen kommer någonsin. Däremot äro uttr. någon kommer aldrig, någonsin kommer ingen icke möjliga. Negationen måste nämligen hafva första platsen. Jfr
ICKE, INGEN, INGENSTÄDES.2) [jfr den motsv. anv. af fsv. aldrigh, isl. aldrigi, d. aldrig; jfr äfv. t. nie o. nimmer, eng. never, lat. numquam] ss. förstärkt negation med mer l. mindre fullständig förlust af den temporala bet.: alls icke, ingalunda, under inga omständigheter, på inga villkor, omöjligen. Jag kan aldrig begripa, huru detta gått till. Detta går aldrig väl. Du kan aldrig tro, hur roligt vi haft. Aldrig kunde jag tro något sådant; jfr 1. Gör, som jag befallt! (Nej,) aldrig! (i svar). Jag tror aldrig, att Poëten så nätt afbildat en furia, som (dvs. att) icke denna (lappkvinna) bättre henne repræsenterade.
Linné Ungd. 2: 55 (1732); jfr 6 a. Hvar äro desse komne ifrån? sade han, de äro aldrig mina.
Dalin Arg. 1: 78 (1733, 1754). Aldrig är det Crediten, sade jag. Därs. 1: 103. En hel dag .. (skulle) de stackarne aldrig (hafva) uthärdat.
J. Wallenberg 140 (1771). Tro aldrig det.
Lannerstierna Äfvent. 10 (1790). (Carl August hade) aldrig kunnat lefva öfver högst 2 år.
Tegnér 5: 63 (1810). Det slår aldrig felt, att Araminta har mera trumf än någon annan.
Almqvist A. May 42 (1838). Eva Widebeck, eller Det går alldrig an. V. Stålberg (1840; boktitel). Det var aldrig för tidigt, att du fick ögonen öppna.
Lönnberg Skogsb. 151 (1881). särsk. i ett slags frågor (l. utrop), som i allm. uttrycka en önskan l. en indirekt uppmaning o. på hvilka den frågande önskar sig ett nekande svar, äfvensom i frågor, som uttrycka ett tvifvel l. en öfverraskning. Du är väl aldrig sjuk? Det är väl aldrig din mening? Det är väl aldrig möjligt? Han blef väl aldrig ond på mig? Du tänker väl aldrig gå hem redan?
3) [jfr fsv. jak hawir aldre eet ordh at sighia; jfr äfv. eng. never a one] (numera i sht i ledigare talspr.) ss. ett förstärkt icke framför ett uttryck, som angifver ngt ringa l. obetydligt, i sht framför en ss. räkneord l. obest. art.: icke (en l. ngn) enda. Aldrig ett öre har jag vunnit på detta företag. Aldrig ett dugg. Aldrig ett tecken. Aff .. (fänikan) vnslap aller en man.
Svart G. I:s kr. 91 (1561). Tyst som muren ..(;) tala aldrig et ord.
Dalin Vitt. II. 6: 89 (1739). Betesmarken kring Falköping bestod af vida och bara fält, at aldrig en buske syntes på dem.
Linné Västg. 80 (1747). Där kom aldrig en, Ne unicus quidem advenit.
Sahlstedt (1773). Go'a frun! Nu kom hofmästarn hem och hade aldrig ett qvitt till fisk med sej.
Jolin Barnhusb. 18 (1849), Aldrig ett ord sa' han åt mig.
Strindberg Gill. 1 (1880). framför superlativer. Aldrig det bittersta. Aldrig det minsta grand. (föga br.) I aldrig något land sol, måne, blixt och skyar / Så lycklig bondeby bestrålar.
Bellman 6: 170 (1785). [jfr fsv. ther när stodh aldre trä] (numera bl. hvard.) i vissa förb. me
Vad jag tar med mig, det är att du var osaklig och trodde eventuellt sätt att skriva på betydde något för något.
Men kanske nästa gång?