Jag har tva barn i skolaldern och funderar lite pa ett sista barn. (Jag är 42) Det som skrämmer mig förutom alla möjliga komplikationer är om jag skulle orka med en bebis igen och om jag bromsar mina andra barn att göra saker man inte kan om man har en bebis med, om ni förstar vad jag menar.
Hur blev det för er? Hur reagerade de äldre barnen?
Min syrra gjorde det. Hon var 42. Hennes son var 21. Hon fixade det galant. De hade bra ekonomi, etablerade på arbetsmarknaden, inga sjukdomar. Hon är idag 60 och hennes dotter 18 år. Den här tjejen fick så mycket som inte hennes son fick. Då var hon ung, under utbildning och halvpank ständigt .).
Så länge man inser att man återgår till ett småbarnsliv med allt vad det innebär, och är beredd att återigen hålla på med dagis, föräldrasamtal etc. Om du känner dig trygg i beslutet så varför inte?
på vilket sätt skulle en bebis bromsa övriga syskon?
jag var förvisso 31 när jag fick min sladdis och sista barn men det skiljde ändå 8 år mellan yngsta och näst yngsta barnet.
Idag är minstingen 7 år gammal och dom äldsta barnen i familjen är vuxna och det näst yngsta är ju då 15 år gammal.
Småbarnstiden tyckte jag var fantastisk, eftersom jag fick dom äldre barnen tätt så var det mer press, hets och stress att hinna med vardagen då . Det behövde jag inte ens fundera på idag.
Att få en sladdis var ungefär som att få vara förstagångsförälder på nytt. Jag hade all tid i världen att njuta av bebistiden och mammaledigheten. Minstingen har blivit enormt bortskämd från hela syskonskaran.
Övriga barn har aldrig fått stå i skymundan. Dom var så pass stora att det aldrig har varit ett problem med aktiviteter, kompisar osv. Dom var självgående och levde sina liv som vanligt.
Visst fick dom stå ut med bebisskrik på nätterna ibland och att ha en drägglande bebis uppe i sina läxböcker men så är det ju i en stor familj.
Aktiviteter som familjeutflykter och semestrar har för vår del aldrig varit ett problem för hela familjen har ändå gillat saker som passat alla åldrar.
Min mamma var 43 när hon fick Elsa, min lillasyster. Gick hur bra som helst, hon fick nya vänner och kan inte tänka mig vår familj utan Elsa. Visst ibland kände jag mig lite i skuggan när hon inte länge kunde spontan fika med mig Osv. Blir mycket anpassning till den nyas rutiner (jag var 20 när Elsa kom) och skulle precis ta studenten. Men kör på du kommer ångra dig annars!
Jag fyller 41 i maj och är i vecka 11 med en sladdis. Våra barn är 7 och 10. Jag har varit lika ambivalent som du och haft samma tvivel och farhågor. Vi bestämde oss tom för att lägga ner försöken men då blev jag gravid bara hipp som happ. Jag har inte ens fattat än att det faktiskt kanske kommer en bebis. Men, jag älskar bebisar och barn, min man också. Jag har tyckt om småbarnstiden och haft ångest över att den är på väg att ta slut. Så, jag tror att det kommer bli fantastiskt. Ska vara hemma läääänge och bara njuta. Jag tycker man ska våga gå lite utanför ramarna. Underbart att livet inte bara följer sitt raka spår utan att man kan göra nåt helt annat än det förväntade och vedertagna. Lycka till!
Hej!
Fyller 41 i år och är gravid med 4:e barnet i v33. Killarna är 14, 10 och den minsta fyller 7 i aug. Beslutet att skaffa ett barn till var inte lätt men allt velande fram o tillbaka fick oss att ta chansen och bli föräldrar igen. Ska bli spännande att se hur det går men jag vet att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde detta. Nu känns allt rätt och barnen de längtar....även 14 åringen :))
Lycka till!!
Min yngsta son är inte sa självgaende, är hyperaktiv och hittar pa allt möjligt bus. Det är mycket brak mellan syskonen och man maste ofta ga emellan rent fysiskt
Min yngsta son är inte sa självgaende, är hyperaktiv och hittar pa allt möjligt bus. Det är mycket brak mellan syskonen och man maste ofta ga emellan rent fysiskt
Jag är 39 år och gravid med nr tre. De större barnen är 5 och 7 år och jag har verkligen haft ångest över att börja om. Jag är inte så förtjust i spädbarnstiden men med de stora så gick det så himla snabbt och jag tror att jag ska kunna njuta lite mer den här gången. Med nr 1 var jag bara nervös förstagångsmamma och med nr 2 var det rätt tufft för då hade jag en knappt 2-åring så det var ju två bebisar hemma. Nu har jag rutin, tid och erfarenhet och vill njuta av det. Jag har alltid drömt om en stor familj så att inte våga göra detta även om jag inte direkt ser fram emot första månaderna känns helt självklart!
Jag läser gärna fler historier från er som vuxit upp som eller med sladdissyskon och från er som skaffat sladdis. Hur funkade det? För- och nackdelar! Tack!
Att skaffa en sladdis efter 40 är både bra och dåligt! Är barnen relativt små och inte hinner bli tonåringar på ett par år så är det okej!
Är barnen på väg att bli tonåringar är det inte det käckaste man kan göra. Man har liksom inte tid att hålla koll på tonåringarna samtidigt som man har bebis. Fast å andra sidan beror det ju också på hur mycket koll man vill ha på tonåringarna.
Intressant tråd!
Känner mig tokstressad för att jag fyller 38 och är mitt i en utbildning och har två små men LÄNGTAR efter en trea, samt att sambon varit sjuk senaste året. Inte optimalt med en bäbis nu så detta får mig att tänka att jag kanske har liiite mer tid ändå 
Ingen som tänker på barnet här? Det kommer att växa upp "utan" syskon. Jag är själv sladdbarn och har alltid känt mig lite utanför de äldre syskonen. Men å andra sidan är jag tacksam över att ha gamla syskon och de har varit väldigt bra förebilder för mig som jag alltid kunnat be om hjälp av. Det har både för och nackdelar men det viktigaste enligt mig är att alltid inkludera hela familjen, hur gamla syskonen än blir. Mina föräldrar fokuserade mest på bara mig och visst var det bra men det kan lätt bli för mycket. Jag önskade bara att få (i 10-11 års åldern) göra något med hela familjen! Visst gjorde vi grejer ännu när mina syskon inte hade flyttat hemifrån, men jag var för liten för att komma ihåg det.
Jag fick mina yngsta barn när jag var 41 år. Fick dessutom tvillingar !
De är nu i skolåldern o det fungerar som förväntat bra! De ökar syskonen har en mycket bra relation till dem där nu bara en av de äldre bor hemma. Det är nog för de små som att ha tre vuxna dom älskar o fostrar dem.
Läser ett inlägg om att tänka på barnet få de växer upp utan syskon i samma ålder. Nu fick ju vi två men tänker att om det är en enling så blir det ju lite likt andra ensambarn. Bara bättre få äldre syskon ändå finns ????
Vuxna barn och ny dotter vid 44. Hon är nu 3 år och det är bara underbart...
Hej, är 45 år och gravid med nr 3. Vi har två barn en på 13 och en på 16. Är det någon annan som har erfarenhet av ålderskillnaden? Vill gärna vara glad för detta barnet men känner mig lite orolig för hur det kommer att bli för vår familj.
Hej, är 45 år och gravid med nr 3. Vi har två barn en på 13 och en på 16. Är det någon annan som har erfarenhet av ålderskillnaden? Vill gärna vara glad för detta barnet men känner mig lite orolig för hur det kommer att bli för vår familj.
Jag fick mitt första barn när jag var 27 och mitt andra vid närmare 40. Det mysigt med sladdis! Men mina barn kommer ju att växa upp som två ensambarn, ungefär. Fördelarna överväger för min del, jag känner att jag kan ägna båda två mycket uppmärksamhet, de har noll konkurrens mellan varandra pga helt olika behov och så är det kul att jag har en pojke och en flicka. Jag njuter av att börja om och orkar lika mycket som när äldsta var liten. Nackdelar är att det är svårt att hitta aktiviteter som matchar bägges intressen, det är trixigt att tänka på sömnrutiner osv. Men ändå, jag skulle inte velat ha det på något annat sätt. Ser att syskonen tycker mycket om varandra och förhoppningsvis får de utbyte av varandra som vuxna.