Evig längtan som värker

Nähä.. Försöket fick avbrytas.. Provera plus Letrozol i 5 dagar.. Först vul var det största ägget 14 mm, andra vul 17 mm och det tredje och sista hade det gått tillbaka till 14 mm.. Samtliga krafsar sig i skalpen eftersom jag plussade på ägglossningstickan redan dag 9 och det höll i sig till och med dag 15 då det bestämdes av vi ska bryta..

Har redan börjat på Provera igen, så dag 3 idag. Får besked på måndag hur vi ska bete oss denna gången. Om det blir Letrozol igen eller något annat. 

Har varit ett vrak i ett par dagar.. Carlanderska ska ha semesterstängt i 4 veckor och det närmar sig med stormsteg.
För om vi får ägget insatt och det misslyckas, då får vi vackert vänta tills de öppnar igen om vi inte får insättning snart.

Ska vi hamna på bänken denna sommaren också? Minns förra med fasa.. Gick bara och längtade och njöt inte speciellt mycket alls.

Nä det hade de knappt heller. Ingen fattar vad som hände.
Inväntar fortfarande besked på hur jag ska bete mig denna gången. Väntar blödning om 6 dagar så behöver liksom veta.

Nä fy för förra sommaren. Förra året fick jag veta på min första semesterdag att dubbel Pergotime-kur inte gett något resultat alls och att det skulle bli ivf för vår del. För det krävdes ett spermatest från maken. Men då stängde både labb och gyn där vi gick för semester så gick och våndades hela sommaren och väntade på att vi äntligen skulle få hjälp. För vi blev ju uppsatta i kö.
Nu gick det hela rätt fort för vår del, men sen dess står vi bara och trampar.

Håller mig dig. Vill att detta ska vara sista sommaren då vi bara är två. Men vågar knappt hoppas.

Kramar till dig med!

Det har varit sååå mycket krångel. Det slutade med att både jag och gyn jagade carlanderska med blåslampa för att få info. Blödningsdag 1 fick jag äntligen besked. Progynon följt av Lutinus. 

Just nu ruvar jag. :) Satte in vårt enda ägg i onsdags. Testdag 9/6. Förstår inte hur jag ska kunna vänta tills dess utan att förlora förståndet. :p
Känns så surrealistiskt. Jag har ett befruktat ägg inuti mig! Men försöker att inte hoppas för mycket. Det gör bara så jävla ont när det inte går vägen.

Förstår precis hur du känner!
Kanske kan vara skönt med några månaders "ledighet"? Att få njuta av sommaren utan att befatta sig med allt det här? Men tänk om det är just denna gången som det lyckas?

Jag var nog inte helt redo, men det fick bära eller brista.

Tack! Försöker att hålla mig upptagen så jag slipper fundera så mycket.

Hoppas för båda att detta är sista sommaren. Det är vår tur nu!

Verkar som en blödning är på gång här. Rd 6 så skulle kunna vara att ägget har fäst, men lika gärna att det trots allt inte var våran tur. :(

Det är knappt så jag vågar säga det, men jag är gravid.Men jag vågar inte tro på det förrän jag fått se det lilla hjärtat slå på skärmen. Har inte tid för ultraljud förrän 30/6.. Om väntan har varit jobbig innan så är det ingenting jämfört med hur det är nu..
Fortsätter ta gravtester för att försöka få in i min skalle att det faktiskt finns ett litet pyre där inne, men det vill inte gå in.. Behöver få se det med egna ögon..

Tack allihopa! Vill bara att det ska bli dags för ultraljud så jag kan få se miraklet med egna ögon. Är bara så rädd för missfall nu. :(

Tack! Får försöka att ta det dag för dag.

Åh vet precis hur det känns.. 
Men vad bra att ni äntligen fått ringt! Välkommen ombord eller vad man ska säga. Håller tummar och tår för er! <3 <3

Det går. Var inne på gyn akuten igår pga blödning. Var övertygad om att det var kört. Men vi såg ett litet pickande på skärmen. Men vågar inte ta ut något i förskott. 9 dagar kvar till det riktiga ultraljudet. Hur är det med dig?