Värsta kollegan du haft?

Jag hade en kollega som inte  tålde en endaste sekund av stress utan att bryta ihop. Det var såklart jättesynd om henne, men hon hade fan ingenting att göra på en arbetsplats och förstörde jättemycket för oss andra som tvingades täcka upp för henne konstant. Dessutom mästrade hon över mig eftersom hon jobbat längre, trots det faktum att jag var duktigare och dubbelt så effektiv som hon. Hon tvingades till sist till sjukskrivning (hon ville inte det och tyckte allt fungerade sååå bra) och sedan vid en omorganisation blev hon uppsagd. Pust, så skönt. Hon passade verkligen inte för jobbet.

Ett konsultyrke där vi arbetade på kontor. Det var mycket tät och intensiv kontakt med klienterna, som hade höga krav på oss, och kollegan klarade helt enkelt inte detta. Det värsta var att man inte visste när hon skulle bryta ihop, vilket gjorde att chefen inte hann skaffa en vikarie, så vi andra fick jobba tolvtimmarspass för att täcka upp henne så att hon kunde vila sig på arbetstid, som förövrigt var en helt vanligt arbetstid på åtta timmar utan kvällsarbete. Annars skulle vi snabbt ha förlorat dessa klienter som hon övergav vind för våg. Suck. Dessutom blev hon ofta arg för att hon inte fick de största och viktigaste klienterna. Surprise, liksom.

Jag hade en fruktansvärt elak kollega, skulle ta flera dagar att skriva ner allt. Men det jag minns mest var när jag kommit tillbaka till jobbet efter lång sjukskrivning pga att min sambo blev ihjälslagen framför mina ögon. Vi satt i fikarummet och de andra diskuterade en resa till Afrika som kollegan skulle göra och pratade om oroligheterna som var där då, gatuvåldet. Då vänder sig kollegan mot mig och skrattar högt 'man behöver ju inte åka till Afrika för att bli ihjälslagen, eller hur -mitt namn-?' och fortsatte skratta.. Ryser fortfarande av att tänka på den människan =/

Jag har en kollega som jag inte riktigt vet om hon är lat eller bara dum.

Vi kan sitta i möte med chefen där chefen ger väldigt tydliga direktiv vad han vill att hon ska göra och hon nickar och säger javisst men vid nästa uppföljningsmöte så har hon inte gjort ett skit av de sakerna och hävdar dessutom att ingen har sagt att hon skulle göra det.

I början tyckte jag synd om henne och började göra sakerna åt henne när jag märkte att de inte blev gjorda och då det hindrade mig att gå vidare med mina arbetsuppgifter men det funkade ju så klart inte länge. Sen testade jag att försiktigt påminna henne men det var som att hälla vatten på en gås, ingen respons alls. Nuförtiden håller jag käft och låter henne ta utskällningar i sittande möten för att hon inte gjort det hon ska och i och med det hindrar oss andra i vårt arbete.

Frågan är dock om hon fattar hur allvarligt det är, hon sitter bara med munnen lite lätt öppen och håller med. Jävla rikspucko.

Genom åren har man ju haft en del märkliga kolleger....
Vet inte vem som är värst, men här är några av dem:

Första dagen på en ny arbetsplats.Efter en halvtimmes bekantskap med en ny kollega berättar hon för mig att hon hade 3 olika älskare.Jaha liksom...

Jobbade ihop med en vårdpersonal som verkade njuta av att plåga patienter. Vi hade en del jobbiga såromläggningar på denna avdelning.Men med rätt smärtbehandling innan så brukade det gå ganska bra.Men denna kollega hade aldrig tid att vänta utan slet av bandagen fort.Med fruktansvärd smärta för patienten.Jävla sadist ! (chefen blev till slut uppmärksammad på detta så hon fick skärpa sig)

Var med och startade upp en ny vårdenhet.En av de nya kollegerna visade sig vara en mycket besvärlig o obehaglig person.Vissa dagar pratade hon inte alls.Andra dagar fick hon utbrott på allt och alla.Gap o skrik om allt.har nog aldrig stött på en så obalanserad person.usch !